Uppepåberget skrev 2017-04-23 14:25:10 följande:
Hej, har inte ens orkat titta in här på senaste veckan eftersom sambon gjort slut.
Förstår din situation kring flickvän/betjänt/morsa, kan lova att det inte är så här, snarare tvärtom. Jag tar hand om nästan allt vad som har med hushållet att göra så att hon fått så mycket egentid som möjligt. Men ingenting jag gjort har hjälpt.
Jag har helt enkelt haft död på alla hennes känslor genom att helt enkelt inte ha lyssnat tillräckligt på hennes behov - hon har ju sagt att hon inte tycker om för mycket uppmärksamhet, ändå har jag inte klarat av att bara låta henne vara och andas utan ångat på och trott att jag kanske kan väcka henne till liv liksom...
Förbannar min egen dumhet och att jag bara inte kunde lyssna utan att tolka. Hon har bestämt sig så helt att det inte finns någon återvändo, men jag lever i förnekelse kring det just nu, sorgen är totalt förlamande. Hon vill att vi ska fortsätta vara vänner, och det är klart jag vill det också, att fortsätta att ses när jag väl någon gång hittar en lägenhet, så jag hoppas på att det någonstans ska finnas i alla fall en minimal möjlighet till att hon kan få såpass mycket tillit till mig igen att någon glöd kommer tillbaka, men just nu känns allt bara svart och tungt.
Tråkigt att höra att det gick den vägen för er. Men kanske var det oundvikligt oavsett vad du gjort eller inte gjort. Ni verkar vara så olika som man kan bli och då är det svårt att få ett liv tillsammans att fungera.
Kanske att ni, om hennes gnista tänds igen, kan leva som sambos? Som "igenkänning Deluxe" föreslog. För jag skulle tro att hon har svårt att leva i ett förhållande oavsett vem det skulle vara med. Ett förhållande innebär ju liksom närhet och komplimanger i någon form iallafall. För somliga mer och för somliga mindre, men ändå i någon grad.
Lasta inte dig själv för hur du agerat. Du har ju bara utgått ifrån dina behov samtidigt som du försökt att ge henne tid ensam.
Jag tror att det är svårt för en person som vill ha mycket närhet att avhålla sig det. Det märker jag på min sambo. Han skulle kunna vara nära och kramas dygnet runt tror jag, och hagmarker hur svårt han har att låta bli när jag inte mår bra tex. En naturlig reaktion är ju att vilja hålla om och finnas där när ens partner mår dåligt, men jag vill oftast inte ha det så. Jag vill vara ifred och inte behöva tänka på andra. Men jag tillåter ändå en viss närhet, för hans skull. Allt handlar inte om "mig", och det är något jag kan tycka att din fd sambo inte förstod riktigt. Allt handlade inte om henne och hennes behov. Dina är lika viktiga.
Hoppas du mår bättre snart.