Sambon gillar inte längre beröring, drar sig undan mycket.

Hej,

Har läst långt ifrån allt, är egentligen för trött.

Känner ändå att jag måste svara..

När jag läste denna tråden trodde jag, helt seriöst, att det faktiskt var min karl som skrivit?! Bara antalet år som inte stämmer.

Jag är alltså i samma situation, fast helt omvänt.

Jag är hon som inte vill bli tagen på, som avskyr komplimanger och som känner mig otillräcklig.

För mig har det blivit en ond cirkel, jag mår dåligt av att känna mig så otillräcklig vilket gör att jag drar mig undan ännu mer. Han blir ledsen och till följd blir jag ledsen.

Närhet är ett ont måste och sex sker i form av husfridssex..

Mina egna tankar, och reflektioner, är att det blivit såhär dels pga mitt mående men dels pga vår levnadssituation. Jag älskar min kille men jag är trött och grinig på hur vi bor.

Har hamnat i rollen som flickvän/betjänt/morsa och vardagen har väl kommit oss emellan.

Hur ser ert vardagsliv ut, blir då min fråga? Kanske är det så att hon känner missnöje men att det inte kommer fram i kommunikationen? Att känna sig som en hushållerska eller morsa tar lätt död på sambons attraktion ????

En annan fundering är att det kanske skulle funka att bli särbos för att se om glöden kommer tillbaka? Både för att bryta vardagen men för att få lite mer alone-space.

Det är förvisso riskfyllt och kan leda till döden på ett förhållande, men å andra sidan låter det som om er relation bara väntar på att brytas inom snar framtid ifall inget händer.

Nu ska jag sova, men bokmärker denna tråd så jag kan återvända. Familjeliv är väl inte riktigt min melodi men googlande efter just "att leva som särbo" ledde mig hit.