Att göra abort i en kärleksfull relation

Hej min vän! 

Jag lever också i en sund relation med min fästman och varit tillsammans i 3 år. Jag fick reda på att jag var gravid på min mammas begravningsdag. Han blev väldigt upprörd över att det var ett positivt test. 

Han sa direkt att han ville att han ville att vi skulle göra abort, men jag stod på mig. Jag sa att jag kommer inte kunna klara av att gå igenom en abort med mitt egna barn. Att plocka ännu ett liv från mig och orsaka ännu mer att jag mår dåligt. Han stod på sig flera gånger att han ville leva med mig och va med mig, men att han inte kände sig redo. 

Men efter många samtal fram och tillbaka så var det inte att han inte var redo, han var orolig för mig och min hälsa. Men han förstod inte det med en gång... 

Då började jag lugna mig lite och vi tog kontakt utifrån, det vill säga att vi pratade med en kurator på kvinnokliniken. Där både jag och han tillsammans fick ventilera våra tankar och känslor. Efter det mötet så släppte en sten, vi beslutade oss tillsammans att behålla barnet. Ingen som behövde tvinga någon till något. 

Så gör absolut inget du inte vill, det är din kropp och det är du som bestämmer över den. Men kan förstå din oro om att han ska lämna dig eller att du tvingar honom till något han inte vill. Låt hela situationen smälta lite och ta hjälp. Ibland är det många karlar som får panik men den lägger sig. (av det jag läste då när jag hade som mest panik) 

Det här med framtiden är inte heller några problem, det löser sig. Jag är själv student och när bebisen kommer till världen kommer jag bara gått halva min utbildning. Jag kommer att ta ett sabbats år och sedan hoppa på utbildningen igen. Allting löser sig bara man vill! 

All lycka till! kram <3