Inlägg från: Anonym (Hjälp!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hjälp!)

    Att göra abort i en kärleksfull relation

    Hej! Jag är i exakt samma situation som du just nu. Jag har fast jobb, utbildning och min sambo är klar med studierna till sommaren. Han har sagt att han vill vänta några år med barn, hinna köpa hus och jobbat några år innan (ni vet alla vanliga krav man har för att det ska vara "okej" att skaffa barn...). Jag plussade igår och han tog det sådär, sa inget. Pratade om annat och har låtsas som allt är som vanligt. Tills jag tog upp det precis nyss och han säger "du vet vad jag har sagt" och att han inte är redo för det, att han inte ens har tänkt dom tankarna så det kom som en chock för honom och han har inte ens jobb än. Just nu är jag bara ledsen, förtvivlad. Jag blev såå glad över vårt lilla "misstag" men jag vill inte tvinga honom till något som kommer förändra hela hand framtid. Men jag kan inte tänka abort-tankarna, det är inget alternativ.

    Jättenyttigt att läsa alla era kloka kommentarer och erfarenhet! Men det sista man vill är ju att såra eller tvinga på den man älskar något den inte är redo för. Hjälp :'(

  • Anonym (Hjälp!)
    sj77 skrev 2017-04-19 17:04:18 följande:

    Känner bara att jag vill få in en liten kommentar här även om TS redan verkar ha bestämt sig, hoppas allt går bra både i relationen och med graviditeten :)

    Stod inför liknande situation i höstas, killen ville absolut att jag skulle göra abort. Velade fram och tillbaka, var väldigt påfrestande att känna att hur man än gör blir det fel, jobbigt att hela ansvaret låg på mig. Iaf valde att behålla, allt har gått bra men det gäller att låta det ta tid för sambon att smälta det i sin takt.

    Det jag egentligen ville ha sagt är att jag först kände samma dvs att jag tvingar på någon ett barn men nu kan jag inte öht se hur det skulle vara tvång. Abort är inte en sista väg ut för mannen som inte är redo för barn. Abort är ett alternativ för kvinnan som inte vill genomgå en graviditet, förlossning eller få barnet. Har fått så mycket kommentarer från hans killkompisar om att jag lurat honom och varför jag inte bara tog dagen efter piller eller gjorde abort (ej något min kille diskuterat med dem).

    Lycka till från kvinnan med ett lyckligt samboskap utan dåligt samvete eller onödiga skuldkänslor som snart har en liten bebis i famnen


    Tack för att du skriver! Jag är i samma sist nu, sambon är inte redo och det var inte planerat. Han vill ha barn med mig (vilket han sagt förut) men inte nu. Han är lika gullig som vanligt, om inte mer, och pratar inte om det. Dvs han ber mig ju inte om att göra abort och tar inte upp det. Borde han inte säga det rakt ut och tjata lite om det om det är vad han verkligen vill? :( Jag vill inte göra så mot honom, men jag kan nye heller göra så mot min egen vilja. Jag har tänk och hoppas (som du) att han kommer växa in i det, att han behöver tid att smälta och bearbeta dina tankar..

    Är i vecka 7 nu och berättade det för honom fredag för tre veckor sen. Snälla hjälp mig med era tankar och tips :( Jag blir galen av detta! :,(
  • Anonym (Hjälp!)
    Anonym (förstår) skrev 2017-04-20 09:01:48 följande:

    jag är också gravid i v7 nu och när jag oroar mig för att detta inte är vad min sambo vill, att tajmingen är dålig eller han kommer inte klara av att bli redo som pappa och jag tänker att det ev är lite synd om honom. då påminner jag migsjälv om ett par saker:

    1. om mannen ejakulerar inuti kvinnan är detta normalt sett 100 % utanför kvinnans kontroll och 100 % mannens ansvar och aktiva val/handling. han är vuxen och förhoppningsvis gått på nån biologilektion och förstår att detta är ett risktagande som kan landa i en graviditet. utifrån det här perspektivet har han tvingat dig in i ett väldigt farligt och fysiskt/psykiskt hälsotillstånd aka graviditet ! tycker denna tanke är lite skön att leka med, särsk just nu när jag varit sängliggande hela veckan pga alla hemska symtom. han har faktiskt satt mig i denna sits, om inte mer än vad jag faktiskt nånsin skulle kunna sätta honom i en "pappa mot sin vilja"-känsla... (känslomässigt känner jag inte alls såhär men en får liksom hjälpa sig själv på traven genom att rationalisera situationen :)) förstår du hur jag tänker? istället för att jag ska ligga här med illamående molvärk OCH psykisk vånda och ångest pga min empatiska förmåga att oroa mig allt för mycket över hur han mår. han har som sagt varit väldigt aktiv i beslutet att starta en graviditet även om det aldrig varit uttalat. (vår graviditet är också oplanerad).

    2. tillit. lita på din magkänsla och lita på att han älskar dig även om det blir en prövofylld tid.

    3. älska digsjälv och var snäll mot digsjälv!

    lycka till!


    Tack! Jag förstår dig och blir glad av ditt svar. Skönt att det finns fler i samma situation, man känner sig mest ensam i världen i detta. Jag har aldrig känt mig så psykiskt trött för hur jag än tänker så kommer jag inte fram till något som känns "rätt". Jag vet ju att jag inte vill något hellre än att behålla barnet, slutade med p-piller för att kunna bli gravid den dagen han är redo. Jag vet att han älskar mig och vill ha barn med mig, det sa han senast igår ("men inte än"). Vi får se hur det går, jag hoppas att han bara behöver tid att smälta en så stor grej - jag förstår verkligen honom också. Åh <3
Svar på tråden Att göra abort i en kärleksfull relation