påmin mig...

Jag har nog tänkt samma tanke. Redan nu så är pappan ute ur våra liv. Så för tillfället är svaret klart.
Men vad händer om några år? Jag vet inte. Kommer aldrig att neka pappan till att träffa sina barn, vill inte ha det på mitt samvete. Guskelov så har jag ensam vårdnad. Vill han träffa sina barn så skall han självklart få göra det. Men aldrig utan att ta ansvar. Då får han visa att han är redo att vara pappa, och det genom eld och vatten!

Föresten, Xylifon!! Du skriver att du brukar säga till din son "att du brukar träffa din pappa hos farmor!?"
Är det så vid dessa tillfällen att barnets far själv har tagit initiativ att träffa sin son, eller är det farmor som arrangerar det hela!?
Det är nämligen ett dilemma för oss just nu. Jag nekar inte mina döttrars far att träffa sina barn, men jag vill att han ska göra det på eget bevåg, för att HAN vill, inte för att hans morsa säger att han borde!
Och det är det enda jag i framtiden kommer att stå fast vid. Pappan får träffa sina döttrar så mycket han vill (i den mån det går). Men han måste ENSAM ta initiativ och ansvar för dessa möten. Och han måste vara nykter!

det är andré som vil ha alvin men han klara inte av ansvaretsjälv så han åker till sin mamma de helger han har honom.. så årdnar hon mat o så o andré passarbara på att umgås med alvin.. o det som stör nu är det att han har sin nya blåsta fjortistjej med sig så nu hinner han inte ens umgås med alvin o då känns det helt meningslöst attsckika pojken 14mil

Det är som här, antingen så är´Fabbes pappa med Fabian tillsammans med mig o Fabian, eller så har han SIN farmor med sig eller liknande. Ibland kommer han bara på fika och sedan åker igen typ ( Lite komplicerat då pappan bor väldigt långt bort, men om han vill skulle han kunna komma varannan helg som vi bestämt).
Jag tar även med sonen till en annan stad som är närmare pappans för att pappan ska orka masa sig dit o träffa sin son!

*usch*

Det är nu 5 månader sedan de sågs...

alvin va iof hos sin papa i helgen (eller hos farmor var han tillsammans med pappa" men han pratar bara om farmor o farfar de helgerna som pappan haftmed sin nya så förmodligen träffas de inte alls de helgerna..

ok.. nu har jag bestämt mig.. upenbarligen så fanns det ingen som kunde på mina om varför det avr s åvicktigt så jag ska inte ringa o tjata på pappan att träffa pojken mer.. då alvin själv ber om att få träffa pappaså ska han givetvis få gör a det.. men änsålänge så har det aldrig inträffat. känns gasnka skönt att slippa tjaffsa med hans "idiot" pappa nåmer!

Xylifon, jag har tagit samma beslut jag! Det blir inge mer ringning för att försöka övertala honom att hälsa på sin son. Det är slut med det. Fast om min son säger det själv att han vill träffa sin pappa så kommer jag försöka se till så det går. Men jag är så trött på att övertala hans pappa att träffa honom. Ska inte behövas!

Jag tror inte att det är viktigt med varken biologiska pappor eller mammor men jag tror det är viktigt att det finns manliga och kvinnliga förebilder som barnen kan förlika sig med.

In the summertime: exakt.. så har jag också tänkt.. men då har folk kommit med att.. "ja.. daniel är en bättre förebild, men andré är ju den biologiska pappan, o det är vicktigt att han har kontackt med sin biologiska pappa" men jag tycker inte tat dte känns så.. då den biologiska pappan inte är nån bra förebild alls!

tildes pappa vet att hon finns men har inte dykt upp heller, har haft två rättegångar om faderskapet men inte ens då kom han... så jag kommer nog inte att engagera mig att hitta han heller. tilde är nu 5 år och har frågat om sin far, har inte riktigt berättat allt för henne..

ja edt har inte blivit bättre här iaf.. fortfarande på samma ställe.. funderar nu på att låta sambon adoptera min son.. har nte velat det tidigare men nu känns det rätt.. pojken måste ju få han en pappa!

Hej!
Jag har ett barn på snart på 6 mån en lilten flicka.
Hennes pappa skulle haft henne från fredag till lördag han har inte hämtat henne han ahr inte ringt och meddelat mig varför.
Jag hae ensam vårdnad om henne tacka gud för det.
Han vill bara umgås med mig han vill att vi ska vara tillsammans och när jag sa att han får komma för att ha henne så kom han inte alls.
Kul för min lilla flicka men men han gjorde valet själv inte jag.
Vet ni vad som är såååå irriterande?
Det är att han ahr tjatat och gnällt att få skriva avtal på soc sen så följer han inte det ändå.
Han är en hemsk människa han har hotat oss och han super hoppas han får sitta inne väldigt länge.
Krusa inte på era ex. gå vidare det gjorde jag trots att vi varit ihop i 8 år och vi har varit med om så mycket på både gott och ont men nu får det vara bra.
Stå på er!

cassa: vad jobbigt.. hoppas att ni kommer att få ett bättre liv utan han då o att han net ställertill problem fr er!

xylifon:
Ja du vi kommer få det så mycket bättre.
Skönt att slippa han.
Vi ska till soc. den 18/4 han vill ändra avtalet säger han.
Han kan inte få bättre avtal än vad han har.
HAn ska ha henne 2 hel dagar i veckan + 1 natt varannan helg det är mer än vad han kan få.
Hon är dock bara 6 månader.
nej nu gnäller han att jag får underhåll och jag ska hämta och lämna vi bor dock bara 1 mil ifrån varandra.
Jag sa till han vill han ha sitt barn så får han väl komma och hämta henne + lämna henne.
Jag skiter i vad han gör.
Han betalar dock bara 162kr resten betalar staten så jag förstår inte vad han bråkar om han köper ingenting till henne.
Nu säger han att jag ska köpa mat till henne som han ska ha hos sitt.
Han är då inte riktigt klok.
Jag har ju en son på 11 år snart och han bor hos sin pappa jag får alltid hämta och lämna han.
Och inte bråkar jag om det.
Ja ja vissa alltså.
Jag ligger ju i vårdnadstvist med den andre pappan med så det är skit alltså.
Mer kan ni läsa på en egen sida som jag skrivit.
Så är det någon som har några råd så är ni välkomna att skriva.

det är alltid den föräldern som inte har barnet boende hos sig som ska hämta.

det låter jobbigt det där.. :-/ jag är glad att slipa vårdnadstvisster och så.. skönt att dte bara "löste" sig!

Jag kan säga så här... Jag tycker INTE att det är viktigt. OM dom inte kan ses så varför ska man hålla på att dalta med bio-pappan.

Min dotters bio-pappa finns inte med i bilden, skönt att slippa fanskapet. Men han betalar och mejlade faktiskt efter fem månader på hennes födelsedag och frågade om vi behövde mera pengar. Det kallar jag... ja jag har nog inget riktigt ord för honom mer än ASHOLE! 

Men jag tycker inte det är viktigt, jag berätta för min dotter när hon börjar fråga ELLER när JAG anser att hon förstår.

Det här med biologisk pappa tror jag blir ett problem för barnet när man själv väljer att göra det till ett problem. Få barnet att acceptera och trivas i Er fina familj så som den ser ut. Och end of story typ... det är ett tungt lass för ett barn att dra när de ständigt påminns om sin frånvarande pappa, och hur ledsen och bitter man själv är som mamma för att han inte bidrar. Släpp det, så kommer barnet ha samma syn som du, att livet är underbart så som det är. Oavsett om barnen vill ha kontakten sen, i framtiden kommer inte åren då de var utan sin far vara utsuddade ju... de har levt i er lilla familj i hela sitt liv som de måste acceptera helhjärtat och älska. Vem ser till at det blir så? jo de som tar hand om barnen jämt och ger de den kärleken och omtanken de förtjänar.

TS och Tesie-->
Jag läste i början av tråden att ni diskuterade hur man gör när äldre syskon börjar kalla heder/bonus pappa för pappa.
Jag har ett småsyskon som hade en frånvarande far, men våran pappa var ju ibland hemma och hämta/lämna, ringde. När h*n hörde vi sa pappa ville ju h*n också göra det, va bara 3år vid det tillfället. Vi löste det genom att h*n skulle säga "pappaanders". Han var ju en pappa som heter Anders. Alla var nöjda. Nu, ca 20 år senare säger h*n fortfarande pappaanders om vi pratar om honom. Dom har lite "julkortskontakt".
Nu behöver ni ju inte kopiera mitt förslag om ni inte vill men tänk ut något ord som ligger bra i munnen med pappa, far, farsa som känns rätt i eran familj.
Lycka till!