Hoppade sönder vår säng, bröt armen

Anonym (Uppgiven) skrev 2017-04-19 17:02:04 följande:

Mitt barns kompis hoppade sönder vår säng, den rasade ihop och barnet ramlade och grät i början, men lugnade sig ganska snabbt. Jag ringde efter mamman som kom och hämtade en timme senare.
Förklarade vad som hänt och de åkte.
Jag och min man pratade med försäkringsbolaget men det räknas tydligen inte till drulle och sa då till barnets föräldrar att vi vill ha kompensation för vad deras barn förstört. Då sa de att deras barn brutit armen och att de kommer stämma oss för bristande tillsyn (??) om vi kräver pengar av dem.

Känns som saker som bara händer på film, inte kan de komma nånvart med det? Och visst fan borde föräldrarna kompensera oss? Det var en ganska ny säng och barnen får INTE hoppa i sängarna här, men det hade hen inte brytt sig om.

Jag tycker att det låter som om drulletillägget borde gälla i det här fallet, för jag ser inte hur du hade kunnat förutse den här skadan. Oavsett vilket har du ju en självrisk och den borde barnets föräldrar själva erbjuda sig att stå för, ni ska inte ens behöva fråga om de kan kompensera er.

Det är väldigt pinsamt av dem att vägra ersätta och att dessutom hota med stämning. Skulle tro att advokatarvodet blir dyrare än självrisken. Är det ens sant att barnet bröt armen? Det låter som ett gäng väldigt gränslösa människor.

Bortsett från det är det förstås lite shit happens över det här och om jag var du skulle jag inte ta för givet att mitt eget barn är oskyldigt. Samma sak har nämligen hänt oss med den skillnaden att sängen var redan gammal och reparerad (inte första gången den rasade ihop) och barnen var ensamma hemma. Det visade sig att mitt eget barn antagligen låg bakom upptåget, och det är inte som att hen inte vet att hen inte får hoppa i sängen.

Men, som sagt, shit happens. Antagligen bättre att släppa saken och betala det som krävs (laga sängen, betala självrisken eller ny säng). Nu vet du vad den familjen går för i alla fall.

hammarhajen skrev 2017-04-21 05:31:32 följande:

Så blir det plötsligt så tydligt varför resultatet i svenska skolan rasar och varför jag som lärare ägnar timmar varje vecka åt ren uppfostran istället för undervisning.

På allvar, är det så många som tycker att man ska passa en 9-åring varje sekund och att 9-åringar inte själva kan förväntas uppföra sig efter normala sociala koder? Snacka om att inte ta ansvar för barnens uppfostran!

En uppfostrad 9-åring ska veta att man inte hoppar i andras sängar och en uppfostrad 9-åring ska sluta när kompisarna säger till. Att olyckor händer, det är en sak. Och barn testar gränser, det är också en sak. Visst kan även en väluppfostrad hoppa i sängar mot bättre vetande... Men när barn testar gränser måste de få veta TYDLIGT att de gjort fel. Barn måste få höra nej, sluta, fel, låt bli, gör aldrig om. Testar man gränser, orsakar något tokigt och sedan skäms eller blir ledsen behöver man inte gulligullande med tusen kramar och en glass, utan snarare behöver man stanna i känslan ett tag och lära sig av den.

Oj, jag ser det som närmast självklart att ungar gör saker som de vet är förbjudna när föräldrar inte är närvarande, även om de är uppfostrade. Även för barn som har tillräckligt mycket omdöme att förstå varför de inte får t ex leka med elden, ter sig säkert att hoppa i sängen som tillräckligt oskyldigt för att faktiskt göra trots att de egentligen inte får. Om de inte har varit med om kraschade sängar förut, så att de har lärt sig att det faktiskt kan hända.

De flesta sängar håller ju för lite hoppande.

Hoppade sönder vår säng, bröt armen

INNEHÅLL