Jobba på försäkringskassan

Att folk hatar folk på fkassan är väl inte så konstigt. Min fru har en drös läkarintyg, hon har bytt jobb, gått rehabilitering, äter sjukliga mängder medicin och gjort allt för att komma tillbaka till heltid.

Läkarna säger att hon ska acceptera sin situation, att de inte kan hjälpa henne mer. Hon kommer få leva med sin sjukdom resten av livet. Det hjälper inte heller att plugga för att byta arbete fullständigt.

Fkassan säger att hon visserligen är sjuk, men att hon har 100% arbetsförmåga trots sin sjukdom. Trots att de knappt träffat henne, trots att det inte alls ligger i linje med vad läkarna säger/skriver. Egentligen skulle handläggarna på fkassan jobba som överläkare!

Så ja, det finns många gånger gott fog för folk att hata handläggare på försäkringskassan. Lycka till!

Aj så tråkig...jag kände när man bar där så verkade det så bra. många hyllade arbetsplatsen och så. sen kanske det har betydelse om man jobbar i en större ort eller mindre ort? Jag har ju tackat ja till tjänsten så jag kanske ska ge det en chans och känna efter. Jag tror inte på det finns en komplett arbetsplats någonstans men man ska självklart trivas och känna att det är givande. Sen tror jag att oavsett vilken myndighet man jobbar på så finns det aggressioner ifrån folket ex skatteverket,arbetsförmedlingen m.m. Mitt syfte är att kunna hjälpa människor för det är det jag brinner för. Jag hoppas det blir bra ändå fast än jag får knut i magen pga kommentarerna 

Jaha, så för att inte jag skriver ut hela historien med hänvisning till paragrafer i brslut osv så är man korkad? Varför skulle jag delge den informationen?

Precis din inställning är den man kan förvänta sig från en handläggare på försäkringskassan. Du bekräftade precis min bild av att ni är rätt osympatiska personer som jobbar på försäkringskassan.

Om alla handläggare hade tillämpat lagstiftningen på samma sätt så hade det naturligtvis inte funnits någon anledning att bli upprörd på sin handläggare. Men när olika handläggare gör helt olika bedömningar så är det klart att man undrar. Själv fick jag plötsligt arbetsförmåga vid ett månadsskifte och handläggarbyte efter att inte ha haft någon i många år. Eftersom läkarna gett upp så är det naturligtvis trevligt att plötsligt vara arbetsför. Att det sedan inte fungerar i verkligheten är såklart inget man kan lasta FK för, men jag kan inte påstå att det känns särskilt rättssäkert.

Så, jag förbehåller mig rätten att tycka illa om min senaste handläggare. Men det är naturligtvis ingenting som du som jobbar på FK behöver bry dig om, vi som tycker illa om de handläggare som tillämpar reglerna hårdare än sina kollegor är ju bara korkade.

Jag är den sjukskrivna.

Jag har haft många handläggare.

En del har varit katastrofala, lite som att det är deras personliga pengar som ska betalas ut.

I början av min sjukskrivning (2011) hade jag flera inom kort tid. De slutade, på min fråga varför, svarade de att det var tungt med folk som tog livet av sig.

Den handläggaren som jag har nu, är helt fantastiskt. Hon hjälper mig.

Hon gör det som krävs för fortsatt sjukskrivning, bland annat skickar mig på teamutredning, bokar tid med någon annan handläggare som är speciallist.

Det finns de som bara nekar sjukskrivningar och sen finns det de som lägger ner tid på att hjälpa den sjukskrivna.

Du kan välja vilken kategori du kommer att bli.

Det är naturligtvis din fulla rätt att tycka att sådana som jag har en orimlig uppfattning. Nu handlar ju tråden om hur det är att arbeta på FK och mitt inlägg belyser väl i viss mån den psykosociala arbetsmiljön. De flesta människor med empatiska drag tycker ju ända att det är jobbigt att höra att människor tvingas lämna sitt hem eller begår självmord p g a deras beslut. "I only followed orders" har ju yttrats i andra sammanhang som du säkert vet, och för den som har lätt att skaka av sig att slentrianmässigt fatta beslut som får långtgående konsekvenser för andra människor så är det kanske ett bra arbete, jag vet inte, jag har aldrig jobbat på FK.

Det görs som du säger olika bedömningar och visst, det kan naturligtvis vara precis som du säger att jag fick en felaktig bedömning från början. Kanske har jag alltid haft arbetsförmåga, det är fullt möjligt att du har rätt. Eller så kanske det är så att alla de läkare som intygar att jag inte har någon arbetsförmåga har rätt och min nya handläggare som endast tittade på senaste läkarintyget och ansåg att det visade att jag har 100% arbetsförmåga har gjort en dålig bedömning. Kanske hade hon en dålig dag? Hade bråkat med någon innan? Fått dåligt kaffe? Vem vet, lika lite som jag kan bevisa att en annan handläggare hade gjort en annan bedömning kan du bevisa att min bild av verkligheten inte stämmer, men det ingen av oss kan förneka är att det de facto finns många människor som inte tycker om sin handläggare, rätt eller fel, och det bör för de flesta empatiska människor påverka den psykosociala arbetsmiljön.

Naturligtvis har jag rätt att överklaga beslutet, vilket jag givetvis kommer att göra, men som du vet tar överklagandeprocessen lång tid och under denna tid måste jag ljuga för Arbetsförmedlingen och skicka ansökningar till arbeten som jag ändå inte skulle klara av för att klara min försörjning, och undvika att få min SGI nollad. Den tid och energi detta tar gör i mitt specifika fall att jag inte kan fortsätta min medicinska behandling vilket gör att det kommer att ta längre tid innan jag kan återgå i arbete, men nu handlar ju inte den här tråden om mig och mina problem med en enskild av Försäkringskassans handläggare. Den handlar om att arbeta på Försäkringskassan, där en enskild persons bedömning kan rasera ett liv på ett helt annat sätt än i de flesta andra yrken, men eftersom du svarade mig så kände jag att jag ändå ville bemöta ditt inlägg.

Återigen, du är i din fulla rätt att tycka att jag är jobbig som inte tacksamt respekterar de beslut som tas. Du anser att det beror uteslutande på systemet medan jag anser att den person som tillämpar systemet har frihet att verka inom de ramar som systemet sätter upp. Därför förbehåller jag mig rätten att tycka illa om den handläggare jag nu hade oturen att få, även om jag av förklarliga skäl inte kan "bevisa" att hon gjort fel, vad som berättigar till sjukpenning är ju som bekant hemligt och inget handläggarna berättar. Det faktum som kvarstår är att det finns fler sådana människor som jag, som gör myndighetsutövning besvärligt eftersom vi ifrågasätter. Det borde, tycker jag, påverka de flesta människors psykosociala arbetsmiljö, men det är som sagt bara min åsikt.

Ha en trevlig kväll.

OK, det är din åsikt. Jag kan såklart inte få dig att ändra uppfattning. Jag är en av de där som är nära att utföra det där som är påhittad hörsägen enligt dig. Men visst, om det gör dig nöjd att tro att jag bara är ute efter att klaga i egen sak så visst, då är det så. Jag är missnöjd, jävligt missnöjd, och bitter, jävligt bitter, och denna ilska riktas mot den enda person som kan påverka situationen i nuläget, den allsmäktige handläggaren. Såvitt jag vet är sjukdom det enda brott i Sverige där en enda person är utredare, domare och verkställande. I mitt Sverige vill jag inte ha det så, men det är såklart inte den enskilda handläggarens fel, den följer bara order, men är det verkligen så märkligt att jag riktar min bitterhet mot denna person då den enligt mig utför sitt arbete inkorrekt?

Återigen, om du inte tycker att det är ett problem att ett enda misstag av dig på jobbet kan ödelägga en annan människas liv så passar du säkert utmärkt för jobbet. Du kan säkert massor och är säkert bra på ditt jobb. Det var jag också en gång i tiden.

Ja, och som domar i förvaltningsrätten visar så betyder inte det att den enskilde handläggaren alltid gör rätt. Och när den enskilde handläggaren gör fel så drabbar det den försäkrade hårt, eftersom denne under överklagandetiden inte kan arbeta och försörja sig, trots att du beslutat att denne enligt beslut har 100% arbetsförmåga.

Det är egentligen det enda som är viktigt i den här diskussionen. Kan du som människa leva med att det rutinarbete du utför kan leda till att en medmänniska blir sjukare, förlorar sitt arbete och kanske, i värsta fall, till och med avslutar sitt liv? Kan du leva med att du bara följer order och att det är "systemet" som gör att du riskerar att ta beslut som är katastrofala för en människa som inte har begått något annat brott än att ha blivit sjuk? Då kan jag tro att handläggare är ett bra arbete. I min värld skulle det vara betydligt viktigare faktorer än möjlighet till flextid och hur många ärenden man hanterar, men det är ju bara min åsikt.

Vi kommer säkert inte enas, och du är i din fulla rätt att tycka att jag bara är en jobbig människa som skriver på ett forum och inte förstår. Likväl som jag är i min fulla rätt att tycka att ett par som skrivit i den här tråden uppvisar en skrämmande brist på empati, men det är inte viktigt, och rent krasst så kan inte jag veta om du verkligen arbetar på FK och du kan inte veta om jag verkligen är en av de drabbade eller om jag bara är ett troll.

Det jag dock tror att vi kan vara ense om, men du har naturligtvis rätt att ha en annan åsikt, är att det är viktigt att den som tar arbete som handläggare är medveten om vad det innebär. Både för att den försäkrade inte ska tvingas till ständiga handläggarbyten när föregående handläggare går in i väggen eller plötsligt slutar och för att du inte ska få kollegor som har en felaktig bild av vad arbetet innebär - om de slutar så hamnar ju arbetet i knät på en annan handläggare. Den som läser tråden får bilda sig en uppfattning, både baserat på dina och mina åsikter, om jag idag eller när denna tråd läses om 10 år har lyckats få en enda potentiell handläggare att vid ett enda tillfälle, för en enda klient, hellre fria än fälla i tveksamma fall (för de finns, det vet både du och jag) och denne klient därmed slipper gå igenom det helvete som jag har, då är jag nöjd.

Alltså försörjningsstöd, eftersom man inte får a-kassa när man är för sjuk för att jobba.

Det finns människor som inte på några villkor vill söka försörjningsstöd.

Folk som är för sjuka för a-kassa, som bor i hus, äger en bil eller någon annan egendom.

De blir tvugna sälja allt de äger, har de skulder går de till fogden eftersom de inte kan betala dem.

Det är människor som blivit skadade på olika sätt eller blivit svårt sjuka. Allt som kan drabba vem som helst.

Det är typiskt försäkringskassan att slänga ur sig sådana kommentarer.

Sjukdom kan drabba vem som helst, även dig.

Försäkringskassan ska vara en försäkring för Sveriges folk och inte en stupstock eller lekplats för folk med låg empatisk förmåga.

Det är inte en fråga om huruvida man tycker om sin handläggare eller inte utan en fråga om det är rimligt att så många har just det problemet, och varför. Hur kommer det sig att du inte är nyfiken på varför utan försvarar "regelsenliga" beslut och tycker det är svar nog?