Jobba på försäkringskassan

Om alla handläggare hade tillämpat lagstiftningen på samma sätt så hade det naturligtvis inte funnits någon anledning att bli upprörd på sin handläggare. Men när olika handläggare gör helt olika bedömningar så är det klart att man undrar. Själv fick jag plötsligt arbetsförmåga vid ett månadsskifte och handläggarbyte efter att inte ha haft någon i många år. Eftersom läkarna gett upp så är det naturligtvis trevligt att plötsligt vara arbetsför. Att det sedan inte fungerar i verkligheten är såklart inget man kan lasta FK för, men jag kan inte påstå att det känns särskilt rättssäkert.

Så, jag förbehåller mig rätten att tycka illa om min senaste handläggare. Men det är naturligtvis ingenting som du som jobbar på FK behöver bry dig om, vi som tycker illa om de handläggare som tillämpar reglerna hårdare än sina kollegor är ju bara korkade.

Naturligtvis är de det, eftersom handläggaren är allsmäktig och kan tillämpa reglerna efter eget godtycke vill såklart alla att handläggaren ska tro att de är hyggliga människor som faktiskt är så sjuka och har så lite arbetsförmåga som läkaren säger.

Du menar att det är irrelevant för din känsla för ditt framtida jobb hur de människor du dagligen kommer att ha kontakt med ser på din yrkeskategori? Visst, det är det naturligtvis din rätt att tycka, men du kan väl inte tycka att det är märkligt att folk uttrycker sina åsikter?

Det är nog ändå viktigt att du förstår att ingen kommer att tacka dig för att du gör ditt jobb men en del kommer att uttrycka sin frustration. För alla oss som är på "andra sidan" är det naturligtvis viktigt att du då klarar av det, så att vi inte ännu en gång får byta handläggare när "vår" handläggare inte orkar längre, eftersom vi ju då inte vet hur regelverket kommer att tillämpas jämfört med hur du tillämpat det. Skulle du, gud förbjude, tycka att det är så jobbigt att du blir sjukskriven för exempelvis utbrändhet så kommer du ju att, precis som oss andra, att bedömas av en handläggare på Försäkringskassan.

Det är naturligtvis din fulla rätt att tycka att sådana som jag har en orimlig uppfattning. Nu handlar ju tråden om hur det är att arbeta på FK och mitt inlägg belyser väl i viss mån den psykosociala arbetsmiljön. De flesta människor med empatiska drag tycker ju ända att det är jobbigt att höra att människor tvingas lämna sitt hem eller begår självmord p g a deras beslut. "I only followed orders" har ju yttrats i andra sammanhang som du säkert vet, och för den som har lätt att skaka av sig att slentrianmässigt fatta beslut som får långtgående konsekvenser för andra människor så är det kanske ett bra arbete, jag vet inte, jag har aldrig jobbat på FK.

Det görs som du säger olika bedömningar och visst, det kan naturligtvis vara precis som du säger att jag fick en felaktig bedömning från början. Kanske har jag alltid haft arbetsförmåga, det är fullt möjligt att du har rätt. Eller så kanske det är så att alla de läkare som intygar att jag inte har någon arbetsförmåga har rätt och min nya handläggare som endast tittade på senaste läkarintyget och ansåg att det visade att jag har 100% arbetsförmåga har gjort en dålig bedömning. Kanske hade hon en dålig dag? Hade bråkat med någon innan? Fått dåligt kaffe? Vem vet, lika lite som jag kan bevisa att en annan handläggare hade gjort en annan bedömning kan du bevisa att min bild av verkligheten inte stämmer, men det ingen av oss kan förneka är att det de facto finns många människor som inte tycker om sin handläggare, rätt eller fel, och det bör för de flesta empatiska människor påverka den psykosociala arbetsmiljön.

Naturligtvis har jag rätt att överklaga beslutet, vilket jag givetvis kommer att göra, men som du vet tar överklagandeprocessen lång tid och under denna tid måste jag ljuga för Arbetsförmedlingen och skicka ansökningar till arbeten som jag ändå inte skulle klara av för att klara min försörjning, och undvika att få min SGI nollad. Den tid och energi detta tar gör i mitt specifika fall att jag inte kan fortsätta min medicinska behandling vilket gör att det kommer att ta längre tid innan jag kan återgå i arbete, men nu handlar ju inte den här tråden om mig och mina problem med en enskild av Försäkringskassans handläggare. Den handlar om att arbeta på Försäkringskassan, där en enskild persons bedömning kan rasera ett liv på ett helt annat sätt än i de flesta andra yrken, men eftersom du svarade mig så kände jag att jag ändå ville bemöta ditt inlägg.

Återigen, du är i din fulla rätt att tycka att jag är jobbig som inte tacksamt respekterar de beslut som tas. Du anser att det beror uteslutande på systemet medan jag anser att den person som tillämpar systemet har frihet att verka inom de ramar som systemet sätter upp. Därför förbehåller jag mig rätten att tycka illa om den handläggare jag nu hade oturen att få, även om jag av förklarliga skäl inte kan "bevisa" att hon gjort fel, vad som berättigar till sjukpenning är ju som bekant hemligt och inget handläggarna berättar. Det faktum som kvarstår är att det finns fler sådana människor som jag, som gör myndighetsutövning besvärligt eftersom vi ifrågasätter. Det borde, tycker jag, påverka de flesta människors psykosociala arbetsmiljö, men det är som sagt bara min åsikt.

Ha en trevlig kväll.

Då ber jag om ursäkt, då har jag varit otydlig. Jag är av åsikten att handläggaren borde ha verkat på precis samma sätt som sina företrädare och godkänt sjukskrivningen, alternativt ha utrett ärendet vidare och begärt in underlag från sjukskrivande läkare, vilket handläggaren naturligtvis kunnat göra om hon så önskat. Det hon valde var att, baserat på snarlikt underlag som tidigare godkänts utan förvarning underkänna rätten till sjukpenning. Det är det jag, högst personligen, tycker är felaktigt.

Om du i ditt fall inte tycker att det är jobbigt att ta slentrianmässiga beslut som ödelägger människors liv så är det såklart bra för dig i din yrkesroll om du nu arbetar som handläggare, då passar du säkert in. Jag skulle nog kanske kunnat göra det i ett tidigare liv, innan jag blev sjuk trodde jag nog som så många andra att sjukförsäkringen skyddade människor som blev sjuka tills de blev friska.

Jag kan såklart inte övertyga dig, och det är fullständigt möjligt att jag skulle må bättre av att bara acceptera beslutet. Kanske kommer jag dit en gång, vem vet, om jag belastar samhällets resurser och anlitar landstingsfinansierad psykolog så kanske det går, vem vet.

I min värld "borde" det vara så att reglerna vore glasklara. Att handläggare berättar vad som saknas i ett läkarintyg. Att handläggare inte skulle ha rätten att på egen hand bestämma att en mångårig sjukskrivning plötsligt inte längre ger rätt till sjukpenning när inget förändrats i sjukdomsbilden. Men det är ju bara min åsikt.

Helt rätt, de tidigare handläggarna kan alla ha gjort fel och denna enda har gjort rätt. Eller så är det tvärtom. Det får vi reda på i förvaltningsrätten. Men medan det inte spelar någon roll för handläggaren så försämrar det min sjukdom, om jag alls överlever, samtidigt som jag tvingas säga upp mig från det arbete jag älskar istället för att kämpa för att bli frisk och komma tillbaka. Samtidigt som jag måste försöka överleva i "systemet". Men det är inte mig det handlar om, det finns många många fler som jag.

Spelar det någon roll för den som arbetar som handläggare? Kanske inte för den som är hårdhudad. Jag personligen skulle inte kunna leva med att ett misstag av mig på jobbet ödelägger en annan människas liv, men det är bara jag.

OK, det är din åsikt. Jag kan såklart inte få dig att ändra uppfattning. Jag är en av de där som är nära att utföra det där som är påhittad hörsägen enligt dig. Men visst, om det gör dig nöjd att tro att jag bara är ute efter att klaga i egen sak så visst, då är det så. Jag är missnöjd, jävligt missnöjd, och bitter, jävligt bitter, och denna ilska riktas mot den enda person som kan påverka situationen i nuläget, den allsmäktige handläggaren. Såvitt jag vet är sjukdom det enda brott i Sverige där en enda person är utredare, domare och verkställande. I mitt Sverige vill jag inte ha det så, men det är såklart inte den enskilda handläggarens fel, den följer bara order, men är det verkligen så märkligt att jag riktar min bitterhet mot denna person då den enligt mig utför sitt arbete inkorrekt?

Återigen, om du inte tycker att det är ett problem att ett enda misstag av dig på jobbet kan ödelägga en annan människas liv så passar du säkert utmärkt för jobbet. Du kan säkert massor och är säkert bra på ditt jobb. Det var jag också en gång i tiden.

Ja, och som domar i förvaltningsrätten visar så betyder inte det att den enskilde handläggaren alltid gör rätt. Och när den enskilde handläggaren gör fel så drabbar det den försäkrade hårt, eftersom denne under överklagandetiden inte kan arbeta och försörja sig, trots att du beslutat att denne enligt beslut har 100% arbetsförmåga.

Det är egentligen det enda som är viktigt i den här diskussionen. Kan du som människa leva med att det rutinarbete du utför kan leda till att en medmänniska blir sjukare, förlorar sitt arbete och kanske, i värsta fall, till och med avslutar sitt liv? Kan du leva med att du bara följer order och att det är "systemet" som gör att du riskerar att ta beslut som är katastrofala för en människa som inte har begått något annat brott än att ha blivit sjuk? Då kan jag tro att handläggare är ett bra arbete. I min värld skulle det vara betydligt viktigare faktorer än möjlighet till flextid och hur många ärenden man hanterar, men det är ju bara min åsikt.

Vi kommer säkert inte enas, och du är i din fulla rätt att tycka att jag bara är en jobbig människa som skriver på ett forum och inte förstår. Likväl som jag är i min fulla rätt att tycka att ett par som skrivit i den här tråden uppvisar en skrämmande brist på empati, men det är inte viktigt, och rent krasst så kan inte jag veta om du verkligen arbetar på FK och du kan inte veta om jag verkligen är en av de drabbade eller om jag bara är ett troll.

Det jag dock tror att vi kan vara ense om, men du har naturligtvis rätt att ha en annan åsikt, är att det är viktigt att den som tar arbete som handläggare är medveten om vad det innebär. Både för att den försäkrade inte ska tvingas till ständiga handläggarbyten när föregående handläggare går in i väggen eller plötsligt slutar och för att du inte ska få kollegor som har en felaktig bild av vad arbetet innebär - om de slutar så hamnar ju arbetet i knät på en annan handläggare. Den som läser tråden får bilda sig en uppfattning, både baserat på dina och mina åsikter, om jag idag eller när denna tråd läses om 10 år har lyckats få en enda potentiell handläggare att vid ett enda tillfälle, för en enda klient, hellre fria än fälla i tveksamma fall (för de finns, det vet både du och jag) och denne klient därmed slipper gå igenom det helvete som jag har, då är jag nöjd.

Sjukförsäkringen är en försäkring för alla som arbetar. När man har rätt till ersättning så ska man ha rätt till det, när man inte har det så ska man inte det. Då kan man istället få exempelvis försörjningsstöd.

Den enskilda handläggaren har makten att bestämma över en annan människas framtid genom att välja hur han eller hon vill tillämpa reglerna. Om det skulle visa sig att handläggaren har gjort fel, så kan skadan redan vara skedd när den drabbade till slut får rättning i förvaltningsrätten. Den drabbade kan ha tvingast sluta sitt jobb, den drabbade kan ha drabbats av följdsjukdomar till följd av det som det senare visar sig felaktiga beslutet (stressreaktion och depression låter ganska rimligt i mina lekmannaöron), den drabbade kan ha tvingats lämna sitt hem för att denne inte kunnat betala ränta och amorteringar som denne skulle ha klarat om handläggaren hade fattat ett korrekt beslut i första läget. Den drabbade kan ha valt att avsluta sitt liv.

Varför är man orolig över ett handläggarbyte? För att handläggare är människor och människor har olika motiv till att göra sina jobb, människor har olika kompetensnivåer, människor har olika nivå av empati. Och som många av oss dessvärre vet, vad som är nedsatt arbetsförmåga en dag kan huxflux vara 100% arbetsförmåga nästa dag p g a ett handledarbyte. Vad är alternativet - man kan naturligtvis inte tvinga någon att jobba kvar, men det är ju alltid bra om människor vet vilket yrke de ger sig in i. Vilka konskevenser deras beslut får. Vilket missnöje de möter. Hur många människor ser på det arbete det utför. För vissa passar det att bara följa order och skylla på systemet och flextiden är det viktigaste, för andra inte.

Detta är naturligtvis inte unikt för just arbetet handläggare av sjukförsäkringen, det finns säkert exempelvis fångvaktare och poliser som har liknande upplevelser. Men ingen av dessa yrkesgrupper har rätten att på egen hand utreda, utdöma och verkställa straff. Det är, såvitt jag kan komma på, bara en yrkeskategori som har den rätten i Sverige idag. En gång i tiden trodde jag inte att det var ett problem och att folk som klagade på Försäkringskassan huvudsakligen var kverulanter och att det nog bara var ett fåtal oskyldiga som drabbades av felaktiga beslut och att dessa förmodligen rättades till utan större ekonomiska konsekvenser än att den drabbade kunde tvingas ta ett banklån i några månader och sedan betala tillbaka det. Nu vet jag bättre, mycket bättre.

Men visst, jag förstår att de som skriver i denna tråden och säger sig arbeta på FK inte håller med. Om ni verkligen arbetar på FK så hoppas jag att ni är i minoritet. Jag hoppas helt enkelt på turen, att nästa gång jag ansöker om sjukpenning, om jag inte avlidit innan dess, så råkar jag få en "bra" handläggare. Och att alla mina medmänniskor ska få "bra" handläggare, som beviljar sjukpenning i det fall det är berättigat, och som avslår den när det är det korrekta beslutet, men då har utrett frågan och kan motivera varför - inte genom att låtsas att den försäkrade har arbetsförmåga p g a att läkaren inte skrivit ett tillräckligt utförligt underlag vid just det senaste sjukskrivningstillfället. På längre sikt hoppas jag såklart att FK antingen frivilligt eller på uppdrag av regeringen utvecklar arbetsmetoder som i möjligaste mån tar bort slumpfaktorn i beslutet.

Du har naturligtvis rätt anonym2011, och jag hoppas att du blir en jättebra handläggare som lyckas hjälpa människor. Ber om ursäkt för att jag varit en av dem som fått tråden att eskalera som du uttrycker det. Jag vill bara att du ska förstå vad du ger dig in i, för till skillnad från när du gör ett misstag hos den där omänskliga arbetsgivaren som bara vill ha mer produktion, där ditt misstag möjligen leder till lägre vinst och möjligen att du får en utskällning, så kan ett misstag som handläggare göra att du förstör en annan människas liv.

Du är säkert inte sadist, och det är säkert inte majoriteten av handläggarna på FK heller, men det finns de som har lägre nivå av empati, det har du säkert förstått.

Jag har bara en vädjan till dig. DOKUMENTERA allt du och dina klienter kommer överens om. DOKUMENTERA det ni diskuterar. Jag förstod inte innan jag råkade ut för min nya handläggare hur viktigt det var, mina tidigare stöttande handläggare hade tydligen inte skrivit ner det vi kommit överens om. De hade tydligen inte tyckt att det var viktigt - och jag hade inte legat på för det, så nu är allt de sagt värdelöst för "det finns inte nedtecknat att handläggaren sagt detta till dig". Om du bestämmer dig för att gå vidare i karriären så är det OVÄRDERLIGT för de klienter du tidigare hjälpt.

Hoppas att du kommer att trivas på ditt nya jobb, bli inte en bitter människa, det finns tillräckligt många, både inom Försäkringskassan och sådana som drabbats av mindre empatiska handläggare. Och just det, ta inga beslut som är negativa för klienten när du är hungrig, stressad eller kaffesugen. Råkar du vara för generös så är det tråkigt att för mycket pengar går till någon som inte har rätt till det. Råkar du vara för hård för att du är på dåligt humör så kan du avsluta en annan människas liv.