Var du en s.k. pojkflicka som barn och hur har det i så fall påverkat dig? (Långt)

Här är ytterligare en pojkflicka men har inte haft några problem med det.

Var nog inte förren jag var över fem jag kom på att jag inte var en kille men det var mest pga där vi bodde fanns det inga tjejer jag kunde leka med så jag hängde med min storebror och hans kompisar.

Och tack vare det blev jag ju ganska tuff.

Men har aldrig haft problem med tjejkompisar ja jag har ju inte blivit bästis med jättetjejiga tjejer för de har jag ju inte haft något gemensamt med. Precis som jag inte har blivit bästis med konstnärliga människor inget gemensamt där heller.

Samma däremot med väldigt feminint utseende.

Men jag har aldrig brytt mig om smink och sånt alldeles för jobbigt.

Brukar säga till min man att det är tur jag ser ut som en kvinna i alla fall.

Är född 65.

Jag är väldigt duktig socialt och kan smälta in överallt om jag måste. Är expert på kallprat.

Så jag tror inte det beror på uppväxten utan hur man är som människa.