Var du en s.k. pojkflicka som barn och hur har det i så fall påverkat dig? (Långt)

Jag var en sk pojkflicka i andras ögon för jag gillade "tuffare" lekar. Bygga kojor ute och liknande...

Men det fick mig att må dåligt att jag ej fick va flicka som gillade det utan var tvungen att kallas pojkflicka istället.

Jag hade alltid begagnade kläder för jag var yngst och vi var fattiga och min önskan var att få.känna mig fin men alla andra bestämde att jag bryr mig inte om sånt. Fina kläder eller leka fina lekar.

Så jag fick liksom leva som andra uppfattade mig.

Min högsta önskan som barn var att få ha långt hår och vackra klänningar men mina föräldrar tyckte att JAG INTE gillade det alls utan vi en pojkflicka så jag hade kort hår och jeans.

Vågade inte säga något heller för sättet mina föräldrar pratade på var så självklar och övertagande typ.

"Du gillar ju inte klänningar!" "Visst är det skönt med kort hår!"

Pratade över mig när jag var med "Lisa är en sån pojkflicka, hon bryr sig inte om fina kläder och sånt."

Fast jag ville bara va fin..

I vuxen ålder sitter detta kvar. Jag kan inte umgås med tjejer alls nästan. Känner mig inte värd fina kläder, det är ju onödigt och opraktiskt. Varför gå till frisören när jag kan klippa mig hemma gratis?

Jag känner mig aldrig fin.

Bara för att de vuxna i min närhet antog att jag inte brydde mig för jah gillade att bygga kojor eller elda och liknande.