Var du en s.k. pojkflicka som barn och hur har det i så fall påverkat dig? (Långt)

Jag var en flickpojke. Det är betydligt mer komplicerat tror jag. Grabbarna tyckte att jag pratade sönder saker började ofta jävlas/retas på ett sårande sätt. Tjejerna var inte intresserade av mig. En kille skulle ju vara tyst, lugn och trygg. Alternativt vara så där charmigt stökig och trulig. Inte prata om sina känslor och upplevelser hela tiden. Jag är 100% hetero och har alltid haft en stark sexdrift. Blir snabbt förälskad. Älskar kvinnokroppen men har haft svårt att se mig själv som ett sexuellt subjekt.

Nu är jag medelålderns och upplever att det är mer en tillgång att vara sådan här nu. Men när jag var ung var det tufft.

"Pojkflicka" vet alla vad det är, men det finns inte ens ett etablerat ord för en pojke som är feminin.

Som flickpojke har jag haft väldigt svårt att acceptera olika "ni män"-resonemang. Jag var mest rädd för män. Fick spö av män. Känner mig oerhört provocerad av att mäns våld på något sätt vore mitt ansvar att styra upp och förhindra.