22 år, studera utomlands?! HJÄÄÄÄÄLP

Jag har studerat utomlands (England) men bodde iofs där redan innan det var universitetsdags så lite annorlunda. Var dock även utbytesstudent i Frankrike ett år, vilket kanske är mer relevant i sammanhanget.

Mitt bästa råd till dig - förutsatt att du inte har vuxit upp med en engelsktalande förälder - är att antingen plugga i Sverige och ta ett utbytesår eller bo i ett engelsktalande land i vart fall två år innan du börjar plugga på uni.

Svenskar är jätteduktiga på engelska men inte fullt lika duktiga som de tror. Det är en helt annan sak att briljera på semesterresor än att lyckas i en akademisk miljö där den stora majoriteten har språket som modersmål. Stötte på några utbytesstudenter från de skandinaviska länderna när jag pluggade och de tycktes alla vara eniga i att de var glada att det "bara" var ett utbytesår rent resultatmässigt.

Har ingen erfarenhet av IBS och liknande, gissar att det är annorlunda än att plugga som vem som helst i landet.

Jag har inte fått annat än intresserade frågor vid intervjuer i Sverige. Samtidigt har ju svenska arbetsgivare i regel inte koll på "riktiga" universitet och omgjorda högskolor i UK så mina meriter är fortfarande mer konkurrenskraftiga i England än i Sverige, utifrån hur jag upplever det.