Måste föräldrarna ha kontakt?

Ni får båda ta och växa upp för barnets skull! Tolvåringar ska inte behöva känna ansvar alls i dessa frågor.

Lägg inte ansvaret på barnet. Fixa istället ett detaljerat tydligt umgängesschema och få det fastställt av FR eller TR. Då kommer ni minimera behovet av kontakt.

Det är så mycket som ligger bakom och ja jag vet att det är barnsligt eller inte bara det, han misstror mig i allt och kör med hot mot mig etc. Jag tänker inte tvinga med skiten nu så därav frågor jag igen om det är ok att göra på detta sätt? Jag tyckte inte att det är ett för stort ansvar för hen att ringa ochså meddela sin plats när hen vissa ses. Jag finns ju naturligtvis som stöd men vill inte ha kontakten med pappan.

Om du lägger ansvaret på sonen och inget umgänge sker kan det slå tillbaka mot dig vid en tvist.

Fixa ett fastställt schema så alla vet vad som gäller.

Det är barnet som inte vill ha ett schema.

Det är du som är vårdnadshavare. Fixa ett schema! Då sonen är 12 kommer FR/TR ta hänsyn till hans önskemål.

Annars blir bara risken att pappa kommer ta ut sin ilska pga uteblivet  umgänge genom  att han skäller på dig OCH sonen.

Jag trodde att umgänget var till för att gynna barnet och inte vara ett tvång speciellt då pappan självmant hållit som borta långa perioder.

På vilket sätt skulle det kunna slå tillbaka på mig? Jag har svårt att tro att en domstol skulle döma till att tvinga ett sånt stort barn till mer umgänge mot dess vilja eller har ju fel?

Nä, man måste inte alls ha kontakt men det underlättar.

Mitt förslag är att du fortsättningsvis är den som kontaktar pappan via sms när barnet vill ha umgänge.
Svara BARA på relevanta saker kring barnet, börjar pappan med nåt annat skit så svara inte. Även om han skriver en massa skit om dig. Meddela bara att du enkom kommer att diskutera saker kring barnet som är relevanta för umgänget.

Det behöver inte vara krångligare än så här:

Hej, X vill gärna träffa dig nästa helg, fungerar det för dig? Han vill gärna komma på fredagen och vara kvar till söndag em.

INGET mer än det behöver du skriva och hans svar behöver inte vara mer än ja eller nej. Ev kan man lägga till tider om inte sonen själv reser till och från pappan, gör han det kan man bara meddela vilken buss han kommer med. Eller tåg. Och så meddelas du i din tur vilken buss/vilket tåg han kommer att ta tillbaka till dig.

Om sonen själv ska ta detta ansvar så finns risken att han, när han blir lite äldre, säger till dig att han drar till pappa och till pappa säger han att han ska vara hos dig och så drar han på äventyr med polarna istället. Dessutom finns risken att pappan skuldbelägger sonen så att han känner sig tvingad att umgås med pappa även om han inte vill.

Min mamma gjorde så: la över ansvaret på umgänget på mig när jag var 11 år. Så skulle jag aldrig göra mot ett barn. Det är ett alldeles för stort ansvar.

Jag menar inte att han ska ta ALLT ansvar eller hur man ska säga. Han ska få delge mig när han vill träffa sin pappa och därefter ringer han till pappan och bestämmer tidpunkt. Jag kommer hela tiden att vara medveten om när pappan kontaktas och eftersom jag kör till och hämtar vid en speciell mötesplats så ser jag ju när avlämning/hämtning sker med pappan men utan att jag på något sätt behöver kommunicera med honom. Jag tycker att det känns som en bra lösning.