Eget första barn och bonusbarn

Jag kan förstå din känsla. Dom är tillsammans med din son när du inte är där. Du hör mysiga saker som hänt från dottern . Men du vet ju bara hur hon ser på det och inte hur mamman eller din man ser det. Dom kanske inte alls känner så. Eller så är det så och då är det ju positivt för din son.

Mina bonusar mamma var alltid trevlig mot våra barn men jag kunde ju se hur jobbigt det va för henne ibland. När hon slutade komma in och ignorerade vårt äldsta barn så gjorde det så mycket ondare. Det gjorde vår dotter illa om något. Detta pågick för att ena bonusdottern hade en stor revolt och fick mamman att ogilla pappan under en längre tid. Dom bestämde saker tillsammans som hon sen bröt och ja det var en turbulent tid. Hon slutade komma in och prata när hon hämtade dottern. Träffades vi ute och vår dotter hälsade så låtsades hon att hon inte fanns osv.

Det är så mycket värre för ett barn än att hon pratar och är glad. Ger en kram mm.

Så även om det är jobbigt så bar glad att hon försöker istället för att ignorera.

Efter allt som varit vill jag inte heller att våra barn ska vara ensam med henne. Mest för att jag såg hur oviktiga deras känslor var för henne när det blev jobbigt.

WiJu

Äldre 3 May 12:15

#38

Vindpust skrev 2017-05-03 09:11:03 följande:

Precis så är det jag känner men det verkar ju va helgalet! Jag förstår inte varför jag skall gå med på alla möjliga saker för att det finns ett barn sedan tidigare i bilden. Jag menar jag själv har fått barn för första gången i mitt liv och bara det är en livsomvändning och på det ska jag behöva dras med ex i bilden och trycka undan mina känslor som jag känner kring vårt barn. Så länge jag behandlar dottern med respekt och vänlighet så kan det inte vara mkt begärt ifall jag önskar att de inte umgås vid bytena som en enda stor familj. Vår son är mitt livsverk och det enda jag vill är att vi skall få leva som en familj utan hans ex. Hon är med i bilden så ofta i alla fall genom dottern så där säger jag stop och tack. Det liksom räcker där.

Var är du vid bytena? Kan han vara hemma med dig eller att du åker med?

Jag har nog känt tvärtom. När jag valde att fortsätta med min man så funderade jag igenom noga om jag kunde tänka mig att ha hans ex, mina bonusbarns mamma i bakgrunden och mitt i mitt liv ibland resten av livet. För så blir det ju. Jag tänkte att hon liksom blev en del av mitt liv. Tänkte på hur svårt det måste vara för henne att ha en annan kvinna involverad i deras barns liv...

Tänk på det. Du är en del i hennes barns liv bra mycket mer än vid bytena. Då blir det kanske inte så stort. Han ät ju din sin och han kommer inte bli hennes för att hon håller honom ibland. Du är hans mamma och kommer alltid att bara det.

WiJu

Äldre 3 May 13:58

#41

Vindpust skrev 2017-05-03 12:23:30 följande:

Det är klart att jag har tänkt flera ggr hur det skall vara från andra hållet alltså hur det skall kännas att en annan kvinna tar hand om mitt barn varannan vecka och ja fyyyy det kan inte va kul men är man otrogen och förstör en kärnfamilj så tycker jag inte särskilt synd om den människan tyvärr.

Det är den anledningen det tog slut med min mans ex också. Men han är numera glad att det hände så att vi fick leva tillsammans. Så jag tänker att hon inte ska behöva sona för det för evigt.

Fast jag förstår dina känslor absolut. Men jag tror inte du ska tänka att det är en familje grej. För det är det ju inte. Ditt barn är inte hennes familj eller tvärtom. Hon är ju den mest ensamma i den situationen om du tänker efter. Det är barnens pappan, och barnen som är syskon som är det stora delen av en familj. Inte hon. Förstår du?

Sen är det inte lätt med känslor. Dom är inte alltid rationella. Men försök hitta nya sätt att tänka på så att du inte förstör för barnen. Var glad att hon va otrogen så att ni träffades. Jag är på ett sätt väldigt tacksam som fick chansen att få min man i mitt liv. Det hade troligen inte hänt om det inte varit för exet..

Eller är det mannen du är orolig för? För att han inte va den som lämnade? Det är ju svårare om du inte litar på honom. Kan du lita på honom så spelar det ingen roll vad hon eller en annan kvinna gör.

WiJu

Äldre 3 May 13:58

#42

Vindpust skrev 2017-05-03 12:23:30 följande:

Det är klart att jag har tänkt flera ggr hur det skall vara från andra hållet alltså hur det skall kännas att en annan kvinna tar hand om mitt barn varannan vecka och ja fyyyy det kan inte va kul men är man otrogen och förstör en kärnfamilj så tycker jag inte särskilt synd om den människan tyvärr.

Det är den anledningen det tog slut med min mans ex också. Men han är numera glad att det hände så att vi fick leva tillsammans. Så jag tänker att hon inte ska behöva sona för det för evigt.

Fast jag förstår dina känslor absolut. Men jag tror inte du ska tänka att det är en familje grej. För det är det ju inte. Ditt barn är inte hennes familj eller tvärtom. Hon är ju den mest ensamma i den situationen om du tänker efter. Det är barnens pappan, och barnen som är syskon som är det stora delen av en familj. Inte hon. Förstår du?

Sen är det inte lätt med känslor. Dom är inte alltid rationella. Men försök hitta nya sätt att tänka på så att du inte förstör för barnen. Var glad att hon va otrogen så att ni träffades. Jag är på ett sätt väldigt tacksam som fick chansen att få min man i mitt liv. Det hade troligen inte hänt om det inte varit för exet..

Eller är det mannen du är orolig för? För att han inte va den som lämnade? Det är ju svårare om du inte litar på honom. Kan du lita på honom så spelar det ingen roll vad hon eller en annan kvinna gör.

WiJu

Äldre 3 May 19:47

#45

Vindpust skrev 2017-05-03 14:24:26 följande:

Min sambo säger att han är glad att det hände i och med att han efter det träffade mig. På någotvis känner jag mig oerhört obekräftad av min sambo. Han gör nån sak då och då men det som sätter sig är det negativa. Glömmer aldrig då vi hade en "pissperiod" jag kände mig som världens sämsta mamma, allt var bara fel, han har från dag ett varit styrig då vi fick vår son. Klagat på hur jag ammat, bärt honom m.m och på det kan han säga hur glad han är över att hans dotter har en sådan bra och pedagogisk mamma efter ett utvecklingssamtal på skolan för hon har gjort så att hon är så duktig på att räkna och skriva. På detta för jag även höra av dottern såklart om mamma hela tiden. Jag känner ständigt sämst och utanför. Hade min sambo verkligen visat och behandlat mig som "sin kvinna" så hade jag nog troligast inte ens brytt mig om denna lilla skit sak som nu grämer mig inombords.

Ja då förstår jag dig ännu mer. Jag känner mig bekräftad av min man och han pratar inte om hur hon gjort osv. Jag tänkte att det berodde mest på honom. Oftast gör det ju det om något är jobbigt i en bonusfamilj. Han borde så klart inte jämföra er två...

Eget första barn och bonusbarn

INNEHÅLL