Anonym (Kommer jag bli tågluffare?) skrev 2017-05-03 22:24:20 följande:
Jag har bara skummat igenom vad bi har skrivit! Men jag vill förtydliga lite eftersom jag ser att jag verkade arg i ts.
Missförstå mig rätt. Jag är glad för mitt barns skull att han vill ha kontakt. Men det slutar också där. Jag hade klarat mig bättre utan honom. Men nu är det ju inte för min skull. Jag är rädd att han dyker upp som ett spöke och försvinner i månader igen.
Det som gör mig irriterad är att han kommer och pratar som om detta är en självklarhet att jag ska både betala och ta dit barnet.
Och dessutom förklarar han ingenting utan pratar på som om vi hördes senast en vecka innan. Jag fattar att det är mycket skam, eller borde vara. Men ibland tror jag bara att han är för dum för att veta vad som är rätt och fel. Jag har svårt att förstå grejen med att han är runt ett barn hela dagarna utan att tanken på hans äldsta slår honom. Det gör det säkert men inte tillräcklig för att ringa.
Det handlar inte om att inte vilja ha in honom i mitt hem, jag har inte möjligheten. Vi har ett matbord med 2 platser så jag och min dotter äter först sedan min inneboende. Och ska han ha med sitt barn och tjej så kommer vi att sitta på varandra. (Nu är det inte matbordet i sig som är problemet, utan jag vill ge en bild av hur trångt det är)
Jag behöver ha inneboende för kunna bo kvar nu ett tag.
Jag kan absolut tycka det är en bra idé att dom bor här på hotell. Bor i en svenska mått mätt ganska stor stad så finns en del att hitta på. Men han verkade inte va intresserad av att lägga ut pengar själv. Jag tänker inte begränsa umgänge eller sätta mig emot på något vis. Bara det finns en rimlig lösning. Och en av dem är inte att åka 30 mil för att lämna henne ensam. Jag litar på honom, men bara för att han är pappa betyder inte det att dem har ett naturligt band eller anknytning. Så för mig är det nästan som att jag skulle lämna henne hos en främling.
Vill tillägga att jag inte känner något agg mot honom för egen del. Inte avundsjuk eller arg. Men för min dotters del är jag irriterad över att det ska vara så svårt att höra av sig.
Kommer bli att kontakta familjerätten så vi får lite ordning och struktur.
Någon som vet hur det funkar med detta avstånd? Får han köra hit eller kan man göra det parallellt? Men då blir det ju inget samtal direkt. Om man ska ha sammarbetssamtal
För att han ska kunna få en god relation och senare ha del av boendet så krävs det ju att dom träffas ofta. Ska pappan behöva lägga ut för resor, hotell och aktiviteter en gång i veckan för att få träffa sitt barn? Och eftersom att du vägrar låta dom vara ensanma med dottern (vilket jag förstår) så måste du ju hänga med på allt. Ska du sitta på deras hotell rum varje helg och titta på? Troligtvis så vill dom inte sitta på ett hotellrum och glo utan kommer göra utflykter så som fika, tivoli, sommarland etc. Då kommer du ju kräva att följa med. Ska dom betala dina inträden och din mat ute då också? Ska du följa med hans familj på alla ställen och känna dig som ett femte hjul? Ska du tvinga honom att betala all mat till dig och alla inträden varje helg eller ska du sitta utanför med en medhavd macka?
Blir det inte billigare, tryggare och enklare om dom kan vara i din lägenhet över dagen, äta där, gå på toa där osv? Drt krävs ju bara mågra veckors sammarbete och besvär. Sedan kan dom ju ha dottern varannan helg och sedan varannan vecka. Och då är det ett minne blott att du gnällde över att det var trångt vid bordet ett par gånger.
