kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?

Ja kan han stå för resekostnader så fint. Kanske 1 gång i månaden eller vill ni ses kanske i din stad på leos lekland eller annat så han får leka med sitt barn. Kul att han har ändrat sig äntligen. Han verkar mån om sitt barn nu. Det är dottern som kommer må bra av det i slutändan. Jag hade oxå svårt i början med mitt ex och eftersom vi bråkade så ville inte jag ha nån kontakt med honom då jag visste att det påverkade barnet. Idag träffar jag min dotter som är 15 år på mcdonalds 1 gång i månaden. Hämtar henne å får egen tid. Allt för hennes skull. Hon är välkommen till mig hur mkt hon vill. Mitt hjärta är öppet.

Den här lilla pappan som nu har blivit så mån om sitt äldsta barn kanske kan tänka sig att komma till din stad men att då bo på hotell? Då kan ni ju ses och barnet får träffa sin pappa på ett lugnt och sansat vis. Jag kan ju inte tycka att det ligger i barnets intresse att som treåring färdas 60 mil tutte och retur för att ha sporadiskt umgänge med en frånvarande far. Det borde ju vara pappan i det här fallet som gör sitt yttersta för att skapa en relation och ts roll borde väl vara att vara tillmötesgående?

Du är skyldig att sammarbeta och underlätta ett umgänge. Genom att vägra släppa in honom i ert hem OCH vägra åka till honom så ser det ut som att du försöker försvåra. Tänk framåt, han ska ha regelbundet umgänge så han ev i framtiden kan ha delar av boendet. Det blir omöjligt med ett regelbundet umgänge om du kräver att han ska betala alla resekostnader själv, bo på hotell osv så ofta. Det är ofta så att umgängesföräldern betalar resorna men i vissa fall så får man dela på kostnaden för umgänget. Då du inte tillåter umgänge i ert hem så måste du bidra till alternativa lösningar.

Se det positiva! Pappan vill ha en relation! Pappan kan erbjuda en stabil familj med syskon! Det är inte fel att er dotter får ta del i den familjen också.

Fundera redan nu över hur dina handlingar ser ut ufall han stämmer dig för delad vårdnad och umgänge (och senare del av boendet). Då är han en pappa som skärpt sig,som vill ha dottern som en del av sin familj. Han kan erbjuda syskon och familjeliv. Du vägrar släppa in honom för umgänge i hemmet, vägrar åka till honom och vill inte hjälpa till med kostnaderna. Bor i en tvåa med inneboende, så trångt att barnet inte ens kan umgås med någon utomstånde i sitt eget hem. Tänk framåt så du plötsligt inte sitter i rätten ich ångrar att du inte var mer samarbetsvillig. Det finns fall där mammor förlorat hela vårdnaden pga att dom försvårat umgänge. Till och med i ett fall där pappan inte träffat barnet alls (då fick mamman boendet i en övergångsperiod och pappan ensam vårdnad ) Så skadligt anses det vara för barnet om man inte samarbetar och arbetar för en god relation

Hej! Jag har inget direkt svar på regelverk kring kostnader och resor.

Men jag vill tipsa dig om att kontakta familjerätten och boka ett möte där tillsammans med barnets pappa för att dels reda ut hur reglerna kring kostnader ser ut men framför allt komma överens om hur ett bra umgänge kan se ut med så långt avstånd mellan er och ett så litet barn. Samt planera för en försiktig början med gradvis upptrappning av umgänget. Umgänge i sig är självklart positivt för barnet men det bör ske på ett sätt som fungerar för barnet. En treåring som inte riktigt känner sin pappa kan man ju inte bara skicka iväg hur som helst utan de måste ju lära känna varandra först.

En försiktig upptrappning kan ju också vara en chans för pappan att visa att han menar allvar den här gången efter att ha varit frånvarande så länge.

Hotell i din stad låter väl spontant som den enklaste lösningen? Finns ju billiga vandrarhem.

Fixa ett möte med familjerätten först för att lägga upp en mer långsiktig plan.

Skitsnack. Ts bör inte hindra umgänge men det är helt upp till pappan att fixa umgänget. Tycker han bör fundera på hur han på bästa sättet ska lösa det med ett så litet barn, som bor långt borta och inte känner honom. Förslagsvis åker han regelbundet till barnets stad, tar in på hotell/vandrarhem/bor hos kompis och har dagumgänge med barnet. Och så småningom kommer han kunna hämta barnet hem över helgen.

Vad är det där för struntprat. Det finns inget som säger att man motarbetar umgänget för att man inte vill ha mannen i sitt hem eller att man inte vill åka 30 mil. Denna bit ligger helt på pappan. Man kan liksom inte komma efter ett antal år och ställa krav, det är pappan som får vara den som anpassar sig.

Det låter lovande att han verkar ha ändrat sig ang att träffa sin dotter och även att han vill att er dotter och det yngre halvsyskonet ska ha en syskonrelation och lära känna varandra.
Du har inte någon möjlighet att ha honom boende hos dig och jag tvivlar lite grand på att hans nya partner vill att han ska sova över hos dig under ett umgänge och i och med att han vill att de två syskonen ska skapa en relation betyder det ju även att det yngre syskonet ska följa med. Att du ska åka kommunalt t o r två gånger under en helg (alt en gång och då tvingas tillbringa en hel dag i en främmande stad och vänta på dottern då hennes pappa träffar henne) för att lämna och hämta er dotter tycker jag är fullständigt orimligt, att åka bil den sträckan (30 mil) tar enkel väg ca 4 timmar och det bör rimligtvis ta längre tid att åka samma sträcka med kommunala färdmedel.  Du har inte heller någon skyldighet och kan inte tvingas att göra detta då det primära ansvaret ang umgängesresor ligger hos den förälder som barnet inte bor hos. Du kan däremot vara skyldig att ta del av kostnaderna för umgängesresorna men hur stor del av dessa kostnader bedöms utifrån vad som anses skäligt samt vad du har möjlighet att bidra med.

Om det är det så att han har ett genuint intresse av att lära känna sin dotter borde det även innebära att han är villig att åka till den stad ni bor i och även övernatta på hotell/vandrarhem för att kunna träffa henne. Är han en ansvarsfull förälder ser han till hennes bästa och förstår att han har bästa möjligheten att lära känna henne på hennes hemmaplan där hon känner sig trygg och då även har större möjlighet att skapa en trygg relation med sin pappa och yngre syskon. Hur han med tiden senare har tänkt sig det hela får han fundera på. Om han lyckas skapa en bra relation med er dotter och sedan vill att hon kommer och stannar över helgen hos sin pappa och hans nya familj bör han även hämta och lämna dottern hos dig då det fortfarande är flera år kvar innan hon kan ta sig med kommunala färdmedel till honom.

Du har inte någon skyldighet att curla din dotters pappa och lägga dig platt och vika dig dubbel av ansträngning för att hjälpa till och ordna hans möjligheter till umgänge med er dotter men jag är övertygad om att du har er dotters bästa för ögonen och ger honom möjlighet att träffa dottern i er hemstad i den takt som är bäst för henne. Jag tycker också att det är en bra idé att kontakta familjerätten och med deras hjälp få konkreta förslag och kunna diskutera hur ni tillsammans på bästa sätt successivt kan bygga upp en bra relation mellan dottern och hennes pappa och syskon.

Jag har bara skummat igenom vad bi har skrivit! Men jag vill förtydliga lite eftersom jag ser att jag verkade arg i ts.
Missförstå mig rätt. Jag är glad för mitt barns skull att han vill ha kontakt. Men det slutar också där. Jag hade klarat mig bättre utan honom. Men nu är det ju inte för min skull. Jag är rädd att han dyker upp som ett spöke och försvinner i månader igen.
Det som gör mig irriterad är att han kommer och pratar som om detta är en självklarhet att jag ska både betala och ta dit barnet.
Och dessutom förklarar han ingenting utan pratar på som om vi hördes senast en vecka innan. Jag fattar att det är mycket skam, eller borde vara. Men ibland tror jag bara att han är för dum för att veta vad som är rätt och fel. Jag har svårt att förstå grejen med att han är runt ett barn hela dagarna utan att tanken på hans äldsta slår honom. Det gör det säkert men inte tillräcklig för att ringa.
Det handlar inte om att inte vilja ha in honom i mitt hem, jag har inte möjligheten. Vi har ett matbord med 2 platser så jag och min dotter äter först sedan min inneboende. Och ska han ha med sitt barn och tjej så kommer vi att sitta på varandra. (Nu är det inte matbordet i sig som är problemet, utan jag vill ge en bild av hur trångt det är)
Jag behöver ha inneboende för kunna bo kvar nu ett tag.
Jag kan absolut tycka det är en bra idé att dom bor här på hotell. Bor i en svenska mått mätt ganska stor stad så finns en del att hitta på. Men han verkade inte va intresserad av att lägga ut pengar själv. Jag tänker inte begränsa umgänge eller sätta mig emot på något vis. Bara det finns en rimlig lösning. Och en av dem är inte att åka 30 mil för att lämna henne ensam. Jag litar på honom, men bara för att han är pappa betyder inte det att dem har ett naturligt band eller anknytning. Så för mig är det nästan som att jag skulle lämna henne hos en främling.
Vill tillägga att jag inte känner något agg mot honom för egen del. Inte avundsjuk eller arg. Men för min dotters del är jag irriterad över att det ska vara så svårt att höra av sig.
Kommer bli att kontakta familjerätten så vi får lite ordning och struktur.
Någon som vet hur det funkar med detta avstånd? Får han köra hit eller kan man göra det parallellt? Men då blir det ju inget samtal direkt. Om man ska ha sammarbetssamtal