Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?

    Anonym (Tänk efter före.) skrev 2017-05-03 06:13:11 följande:

    Du är skyldig att sammarbeta och underlätta ett umgänge. Genom att vägra släppa in honom i ert hem OCH vägra åka till honom så ser det ut som att du försöker försvåra. Tänk framåt, han ska ha regelbundet umgänge så han ev i framtiden kan ha delar av boendet. Det blir omöjligt med ett regelbundet umgänge om du kräver att han ska betala alla resekostnader själv, bo på hotell osv så ofta. Det är ofta så att umgängesföräldern betalar resorna men i vissa fall så får man dela på kostnaden för umgänget. Då du inte tillåter umgänge i ert hem så måste du bidra till alternativa lösningar.

    Se det positiva! Pappan vill ha en relation! Pappan kan erbjuda en stabil familj med syskon! Det är inte fel att er dotter får ta del i den familjen också.

    Fundera redan nu över hur dina handlingar ser ut ufall han stämmer dig för delad vårdnad och umgänge (och senare del av boendet). Då är han en pappa som skärpt sig,som vill ha dottern som en del av sin familj. Han kan erbjuda syskon och familjeliv. Du vägrar släppa in honom för umgänge i hemmet, vägrar åka till honom och vill inte hjälpa till med kostnaderna. Bor i en tvåa med inneboende, så trångt att barnet inte ens kan umgås med någon utomstånde i sitt eget hem. Tänk framåt så du plötsligt inte sitter i rätten ich ångrar att du inte var mer samarbetsvillig. Det finns fall där mammor förlorat hela vårdnaden pga att dom försvårat umgänge. Till och med i ett fall där pappan inte träffat barnet alls (då fick mamman boendet i en övergångsperiod och pappan ensam vårdnad ) Så skadligt anses det vara för barnet om man inte samarbetar och arbetar för en god relation


    Vad är det där för struntprat. Det finns inget som säger att man motarbetar umgänget för att man inte vill ha mannen i sitt hem eller att man inte vill åka 30 mil. Denna bit ligger helt på pappan. Man kan liksom inte komma efter ett antal år och ställa krav, det är pappan som får vara den som anpassar sig.
  • sextiotalist
    Melat skrev 2017-05-03 22:27:38 följande:

    Nej, föräldrarna ska underlätta för umgänge, det står i lagen. Det spelar ingen roll att pappan inte brytt sig på tre år. Han kan ta frågan till familjerätt och hon kommer förlora. Snacka inte om sådant du inte vet något om sextiotalist.

    Jag är själv skillsmässobarn, jag vet.


    Sambon är frånskild.

    Du har fel och familjerätten är ingen juridisk beslutande instans utan endast en rådgivande funktion som socialtjänsten tillhandahåller.
  • sextiotalist
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 07:03:07 följande:
    Fel. Familjerätten kan skriva juridiskt bindande överenskommelser samt har tillsammans med socialtjänsten sista ordet i rätten vid en tvist om vad som är lämpligt gällande vårdnad och umgänge.
    Självklart kan ett par göra det, absolut. Men fortfarande, de är inget juridiskt beslutande organ. Precis om man kan skriva under ett avtal på en Juristbyrå kan man skriva ett bindande avtal på familjerätten.
    De har talan i tingsrätten, men precis som alla expertvittnen, så är det inget som säger att de har det sista ordet.
    En väninna till mig, domaren körde över socialtjänsten/familjerätten helt eftersom domaren ansåg att underlaget var vinklat och fullt med sakfel.

    Familjerätten lyder förresten under socialtjänsten i de flesta kommuner
  • sextiotalist
    Anonym (Tänk efter före.) skrev 2017-05-04 07:47:19 följande:
    För att han ska kunna få en god relation och senare ha del av boendet så krävs det ju att dom träffas ofta. Ska pappan behöva lägga ut för resor, hotell och aktiviteter en gång i veckan för att få träffa sitt barn? Och eftersom att du vägrar låta dom vara ensanma med dottern (vilket jag förstår) så måste du ju hänga med på allt. Ska du sitta på deras hotell rum varje helg och titta på? Troligtvis så vill dom inte sitta på ett hotellrum och glo utan kommer göra utflykter så som fika, tivoli, sommarland etc. Då kommer du ju kräva att följa med. Ska dom betala dina inträden och din mat ute då också? Ska du följa med hans familj på alla ställen och känna dig som ett femte hjul? Ska du tvinga honom att betala all mat till dig och alla inträden varje helg eller ska du sitta utanför med en medhavd macka?

    Blir det inte billigare, tryggare och enklare om dom kan vara i din lägenhet över dagen, äta där, gå på toa där osv? Drt krävs ju bara mågra veckors sammarbete och besvär. Sedan kan dom ju ha dottern varannan helg och sedan varannan vecka. Och då är det ett minne blott att du gnällde över att det var trångt vid bordet ett par gånger.

    Nu står det tydligt i föräldrabalken att det är umgängesföräldern som ansvara för kostnader och allt runtomkring när han/hon har umgänget.
    Är umgänget förenat med höga reskostnader så ska föräldrarna bidra efter förmåga (TS har sjukpenning, troligen låg, så kostnaden kommer med stor sannolikhet ligga på pappan).

    Pappan försvann ur barnets liv frivilligt, nu ligger det på honom. Hade han valt att vara i barnets liv från början så hade det sett annorlunda ut
  • sextiotalist
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 10:43:50 följande:
    Nej familjerätten sa att endast föräldrarna fick närvara. Fick inte ens ha med mig min sambo utanför som stöd. Det kunde annars uppfattas som "fientligt" och skapa känsla av vi mot den andra föräldern-känsla. Däremot har jag advokat som hjälpt mig massor efteråt men han sa också att det är i princip omöjligt att sätta sig emot socialtjänsten.
    Dålig advokat skulle jag vilja säga. En duktig advokat kan lagarna och vet exakt vad han/hon ska ha för argument om han/hon anser att socialtjänsten har tagit ett felaktigt beslut.

    Nej, det är inte alls omöjligt. Min sambo fick det underhåll som han skulle betala halverat (utan ombud) i tingsrätten.
    En väninna till mig fick rätt i hovrätten eftersom domaren hade läst underlaget från socialtjänsten och ansåg att det var så vinklat, många faktafel (uppgifter motsade varandra) och dåligt underbyggt.
  • sextiotalist
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 12:45:59 följande:
    Nej det är ju sant! Men tänker att vi inte ska uppmuntra TS till att neka allt. Umgängesresor regleras i lagen, kan bli svårt att "vinna något" i rätten om man tidigare motsatt sig allt och vägrat allt för att de ännu inte varit i tinget :)
    Var i lagen regleras detta?
  • sextiotalist
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 13:06:20 följande:
    "Kostnader angående umgängesresor stadgas i 6 kap. 15b § föräldrabalken. Där går det att utläsa att föräldern barnen bor med ska ta del i kostnaderna som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Huvudansvaret för resekostnader har umgängesföräldern, alltså föräldern barnet inte bor hos.

    Hur mycket var förälder ska bidra med ska ske efter vad som är skäligt, där tar man hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. I det fall en förälder inte har möjlighet att bidra till kostnaderna har den inte heller någon skyldighet att göra det.

    Beräkningen sker enligt samma tillvägagångssätt som när man beräknar underhåll till barn.

    Vid stora avstånd, enligt praxis över 10 mil, ska föräldern barnen bor hos vara skyldig att ta del av resekostnader."

    Saxat från lawline och Föräldrabalken hittar du här lagen.nu/1949:381

    Tänker eftersom de gäller 30 mil så måste du. Har själv 10.5 mil och måste därför betala resekostnader. De tog ingen hänsyn till att det låg på gränsen. Vid mindre avstånd är de umgängesföräldern som har största ansvaret.
    Det är inget som påstod något annat, men det är utifrån föräldrarnas ekonomiska förmåga. Det innebär inte heller att ts ska betala resan eller åka själv, det innebär att hon, om hon har utrymme i sin ekonomi ska bidra, det kan i praktiken innebära att hon t.ex ska stå för resan till t.ex närmaste tågstation, flygplats etc.

    Om pappan har ett betydligt större utrymme i sin ekonomi, så är det han som får stå för den större kostnaden, och detta är för barnets kostnad, inte för pappans kostnad
  • sextiotalist
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 13:16:29 följande:
    Men snälla jag har ju gått igenom detta själv. Lawline må vara en tolkning av lagen men i domstol är det fastslaget för mig att det gäller över 10 mil, har du ens läst? Det handlar inte om att jag vikt ned mig, jag har kunnat driva mitt fall hur långt som helst och bara motsatt mig allt- men vem hade det gynnat förutom mig själv? Mitt råd TS är att var inte egoistisk som Kjell2 försöker uppmuntra dig till. Utgå ALLTID från barnets bästa och även om de känns som att du vill driva detta till vansinne så försök tänka vad som är rimligt. Det du vet är att du har en pappa till ditt barn som vill börja träffa sin dotter - jättebra! Det är där du ska mötas för en sån bra lösning som möjligt. Det betyder inte att du måste förbereda dig med advokat och utgå från det värsta. Gör det inte till en infekterad konflikt i onödan. Ett råd från en mamma till en annan.
    Och barnets bästa är att t.ex ts ska riskera sin privatekonomi (ja, lever man på sjukpenning så kan det bli så illa).
    Fortfarande anser jag att om man hållit sig frivilligt borta från sitt barn i så många år, så är det den personen som ska vara förbaskat ödmjuk och vara den som gör uppoffringar för att få en relation till sitt barn.

  • sextiotalist
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 15:44:20 följande:
    Nej jag har skrivit att det som familjerätten skrev avtal som handlade om annat än umgängesresor. Och att vi fick fastslaget i domstol angående umgängesresor bland annat. Läs igen.
    Men du vek dig (pga dålig advokat skulle jag tippa på eller så hade du bättre ekonomi än ditt ex)
Svar på tråden kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?