Inlägg från: Anonym (Vet..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vet..)

    kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?

    Anonym (skitsnack) skrev 2017-05-03 09:37:36 följande:

    Skitsnack. Ts bör inte hindra umgänge men det är helt upp till pappan att fixa umgänget. Tycker han bör fundera på hur han på bästa sättet ska lösa det med ett så litet barn, som bor långt borta och inte känner honom. Förslagsvis åker han regelbundet till barnets stad, tar in på hotell/vandrarhem/bor hos kompis och har dagumgänge med barnet. Och så småningom kommer han kunna hämta barnet hem över helgen.


    Fel. Det är upp till vårdnadshavaren att se till så att umgänget fungerar och är tryggt för barnet. Är de båda vårdnadshavare så är ditt svar korrekt. Men som jag förstår är hon ensam vårdnadshavare och har då i regel ensamt ansvar för barnet. Men! Du och pappan ska så långt som det är möjligt enas i dessa frågor, TS. Om inte så ta hjälp av familjerätten. De kan guida dig. Du har dock skyldighet att betala hälften av umgängesresorna, jag har skällt angående detta i så många år då jag ensam står som försörjande på allt vad mitt barn behöver och dessutom betalar ca 1.000 kr i månaden på resor. Varannan helg. "Du har underhåll och barnbidrag" får man till svar om man ifrågasätter. Och då har vi gemensam vårdnad ännu. Men det spelar ingen roll, oavsett vårdnad har båda skyldighet att delta i kostnader för resor. Hur mycket du är kapabel till att betala är individuellt, vi betalar 1 tågresa var. Det kan familjerätten också guida er fram till.

    Till en början tänker jag att du som vårdnadshavare bör:

    1. Se till att samarbeta med pappan och försök glädjas över att dottern får skapa en relation till honom.

    2. Främja umgänge, dvs, att inte säga nej åt alla hans förslag även om det är din lagliga rätt då du är ensam vårdnadshavare men avråder starkt till detta för din och framförallt för dotterns skull!

    3. Be pappan komma till er och tillsammans med dig träffa dottern så de bygger en relation så det så småningom blir tryggt för henne att åka till honom.

    Ta kontakt med familjerätten som sagt i din kommun så hjälper dem dig!
  • Anonym (Vet..)
    sextiotalist skrev 2017-05-04 06:21:23 följande:

    Sambon är frånskild.

    Du har fel och familjerätten är ingen juridisk beslutande instans utan endast en rådgivande funktion som socialtjänsten tillhandahåller.


    Fel. Familjerätten kan skriva juridiskt bindande överenskommelser samt har tillsammans med socialtjänsten sista ordet i rätten vid en tvist om vad som är lämpligt gällande vårdnad och umgänge.
  • Anonym (Vet..)
    Brumma skrev 2017-05-04 08:37:29 följande:

    Fel.

    Det finns inget "du ska betala hälften".

    Som boendeförälder ska du "bidra efter förmåga". Men det finns absolut inget i lagen som säger att man som boendeförälder skall betala hälften för umgängesrenorna.


    Bidra efter förmåga påstår dem ja, har hittills inte hört någon som behövt betala mindre än hälften. Min mamma var arbetslös och hade sjukpenning 50% och hon fick ändå betala hälften/köra halva vägen för att lämna oss till vår pappa varannan helg. Mitt barns pappa betalar hälften trots att han har försörjningsstöd. Min väninna betalar hälften och hon har också sjukpenning och pappan bor i annan del av landet. En bekant betalar hälften av flygresorna till ett annat land när barnet åker på umgänge. Det ska till en sån stor skillnad i inkomster då den ena föräldern själv ska anses fullt kapabel till att ensam stå för/betala mestadelen av umgängesresorna. Oftast är det också så att föräldern redan betalat ett högre belopp i underhåll också och då kommer dem att hänvisa till det. Att TS får mer i underhåll och att det ska täcka resorna. Tro mig jag har haft många duster med socialtjänsten/familjerätten.

    Men TS allt beror på vad du och pappan kommer överens om. Hittar ni själva en lösning utan att blanda in socialtjänsten så är det toppen. De går dock oftast på hälften för att det är enklast.
  • Anonym (Vet..)
    Brumma skrev 2017-05-04 08:39:19 följande:

    De kan HJÄLPA föräldrarna att skriva avtal. De kan inte BESTÄMMA vad avtalet ska innehålla.

    Alltså har sextiotalist helt rätt. De är en rådgivande instans.


    Fast det gjorde dem för oss när vi inte kunde enas. De sa vad som är bäst och "såhär gör vi" och de skrev sedan en överenskommelse som vi skulle skriva under och den skulle vara juridiskt bindande. Kalla det rådgivning om ni vill. Men de ifrågasätter och "ger förslag" som de hänvisar till lagen så att föräldrarna ska bli osäkra. Hjälp eller inte det är så dem gör. De sitter inte möte ut och möte in och lyssnar på föräldrar som argumenterar emot varandra, de tar kommando och styr upp där det behövs. Tanken är nog såklart att de endast ska vara rådgivande men de har större inverkan än så. I alla fall i min kommun.
  • Anonym (Vet..)
    Kjell2 skrev 2017-05-04 09:57:39 följande:

    Må så vara men ni hade båda full möjlighet att vägra skriva på och i så fall blir det inget avtal. Ni skrev på frivilligt.


    Absolut det var inte under pistolhot. Men då vi låg i tvist så blev man fruktansvärt osäker av deras uttalanden och skrev på för att det kändes som att vi inte hade något annat val då ingen av oss ville förlora vårdnaden som de sa kunde hända om vi inte enades om något alls. Nu gällde detta annat än umgängesresor men ändå. Det är frivilligt, men har du någon gång suttit med dessa tanter och farbröder? Du känner dig ganska dömd bara av situationen :)
  • Anonym (Vet..)
    Kjell2 skrev 2017-05-04 10:03:45 följande:

    Hade du något ombud som hjälpte dig?

    Har varit i en del jobbig förhandlingar med stor press men vägara alltid skriv på innan jag tagit hem avtalet, läst på i lugn och ro och bett om extern hjälp.


    Nej familjerätten sa att endast föräldrarna fick närvara. Fick inte ens ha med mig min sambo utanför som stöd. Det kunde annars uppfattas som "fientligt" och skapa känsla av vi mot den andra föräldern-känsla. Däremot har jag advokat som hjälpt mig massor efteråt men han sa också att det är i princip omöjligt att sätta sig emot socialtjänsten.
  • Anonym (Vet..)
    Kjell2 skrev 2017-05-04 10:49:49 följande:

    Men varför tog du inte allt löpande med ombudet? Du lät dig köras över av familjerätten. Du borde ha haft ett ombud från början som förklarat vad som är rimligt att kräva och vad som är svårare, hjälpt dig med inlagor samt kunnat granska avtal mm.

    Finns iofs inget som hindrar att du nu går till tingsrätten och yrkar på det du tycker vore bra.


    Lätt att vara efterklok! Men nu löste min situation dig till det bästa för vårt barn ändå. Detta kan vara ett bra tips till TS dock!
  • Anonym (Vet..)
    Anonym (Ggg) skrev 2017-05-04 12:26:39 följande:

    Familjerätten är ingen domstol! De har en massa åsikter men extremt lite juridisk kunskap.

    Boendeföräldern kan inte tvingas betala något för resorna eller ens tvingas att skjutsa barnet till flygplatsen om det inte finns en som från Tingsrätten. Sedan kommer naturligtvis de flesta separerade föräldrar fram till en kompromiss på egen hand eller genom att socialsekreterarna på familjerätten medlar, men det finns inget tvång förutom genom Tingsrätten.


    Nej det är ju sant! Men tänker att vi inte ska uppmuntra TS till att neka allt. Umgängesresor regleras i lagen, kan bli svårt att "vinna något" i rätten om man tidigare motsatt sig allt och vägrat allt för att de ännu inte varit i tinget :)
  • Anonym (Vet..)
    sextiotalist skrev 2017-05-04 12:56:34 följande:

    Var i lagen regleras detta?


    "Kostnader angående umgängesresor stadgas i 6 kap. 15b § föräldrabalken. Där går det att utläsa att föräldern barnen bor med ska ta del i kostnaderna som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Huvudansvaret för resekostnader har umgängesföräldern, alltså föräldern barnet inte bor hos.

    Hur mycket var förälder ska bidra med ska ske efter vad som är skäligt, där tar man hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. I det fall en förälder inte har möjlighet att bidra till kostnaderna har den inte heller någon skyldighet att göra det.

    Beräkningen sker enligt samma tillvägagångssätt som när man beräknar underhåll till barn.

    Vid stora avstånd, enligt praxis över 10 mil, ska föräldern barnen bor hos vara skyldig att ta del av resekostnader."

    Saxat från lawline och Föräldrabalken hittar du här lagen.nu/1949:381

    Tänker eftersom de gäller 30 mil så måste du. Har själv 10.5 mil och måste därför betala resekostnader. De tog ingen hänsyn till att det låg på gränsen. Vid mindre avstånd är de umgängesföräldern som har största ansvaret.
  • Anonym (Vet..)
    Kjell2 skrev 2017-05-04 13:10:33 följande:

    Praxis = normalfallet. Annat kan mycket väl förekomma

    Lawline = tolkning av lagen, inte lagen

    Så istället att göra som du, vika ner sig när det trycker på, bör kanske TS stå upp för det hon tycker är rimligt, ta hjälp och inte göra något förhastat.


    Men snälla jag har ju gått igenom detta själv. Lawline må vara en tolkning av lagen men i domstol är det fastslaget för mig att det gäller över 10 mil, har du ens läst? Det handlar inte om att jag vikt ned mig, jag har kunnat driva mitt fall hur långt som helst och bara motsatt mig allt- men vem hade det gynnat förutom mig själv? Mitt råd TS är att var inte egoistisk som Kjell2 försöker uppmuntra dig till. Utgå ALLTID från barnets bästa och även om de känns som att du vill driva detta till vansinne så försök tänka vad som är rimligt. Det du vet är att du har en pappa till ditt barn som vill börja träffa sin dotter - jättebra! Det är där du ska mötas för en sån bra lösning som möjligt. Det betyder inte att du måste förbereda dig med advokat och utgå från det värsta. Gör det inte till en infekterad konflikt i onödan. Ett råd från en mamma till en annan.
  • Anonym (Vet..)
    Brumma skrev 2017-05-04 15:18:55 följande:

    Du har inte skrivit att du blivit tilldömas i en domstol att betala hälften. Du har skrivit att ni genom familjerätten skrev ett avtal som ni båda godkände. Alltså har du "vikt ner dig" OM det inte var så att du ansåg avtalet vara rimligt.

    Sedan är det ju så att det DU varit med om på intet sätt är allmängiltiga för alla med umgpngeskpstnader (speciellt som du som sagt skrivit att ni gick till familjerätten, inte till domstol).


    Nej jag har skrivit att det som familjerätten skrev avtal som handlade om annat än umgängesresor. Och att vi fick fastslaget i domstol angående umgängesresor bland annat. Läs igen.
  • Anonym (Vet..)
    Brumma skrev 2017-05-04 15:55:34 följande:

    Jag läser och läser men jag hittar faktiskt inte att du skrivit att du fått en dom (inte innan inlägget till Kjell2 där du ganska irriterat frågar om han ens läst.

    Jag måste missa det - kan du visa i vilket inlägg du skrivit att ni fått en dom på kostnaderna gällande umgängesresor (innan inlägg #41)?


    Har endast skrivit det i inlägg #41 om min dom. Anser dock att det är irrelevant vad jag själv har fått för dom och gått igenom. Skrev i inlägg #27 att familjerätten gällde annat än umgängesresor. Samt att jag skrev i början att jag legat i tvist. Min tanke med svaren i tråden var inte att hetsa TS till att driva detta för långt utan att de kanske ens behövs. Jag skulle uppmuntra ALLT till att försöka nå överenskommelser själva utan myndigheters inblandning så långt det är möjligt vilket jag även skrivit tidigare. Skulle aldrig peppa någon att gå igenom det jag gått igenom. De drabbar dessutom barnet/barnen att gå igenom en smutsig tvist för att man inte känner för att försöka kommunicera som vuxna människor. Varken du, jag eller Kjell vet vad pappan är för människa och har för intentioner, vi kan bara råda TS utifrån det hon skrivit och jag tycker INTE det låter som att hon behöver advokat och gå upp i tinget direkt i tvist, utan verkar som att dom kan prata med varandra ändå. Fastän det är märkligt att höra av sig efter flera år. Så, vänligen gör inte om denna tråden till att det ska handla om min tvist utan vi kan väl hålla oss till TS situation. Tpfh.
  • Anonym (Vet..)
    Brumma skrev 2017-05-04 23:37:58 följande:

    Anledningen att jag ifrågasatte dig var att du for ut mot Kjell2, och det lät som om han - vi - borde förstått ngt du faktiskt inte skrivit. Det, samt att det du skrivit faktiskt inte är generella sanningar. Även om du får det att låta så.

    Jag anser det fel - farligt - att leverera "sanningar" som baseras på ens egna åsikter istället för fakta. Levererar man åsikter är det kanske bättre att framhäva det som en erfarenhet eller åsikt och inte som "fakta".


    Jag förstår. Anledningen till att jag "for ut mot" var för att jag "anklagades" för att ha vikt ned mig, ha en dålig advokat, att det inte är sant och blev så irriterad för inte någonstans har jag skrivit vad domen ledde till och hur nöjd jag är med den TROTS att jag inte är nöjd med att behöva betala en tågresa per gång. Ingen av er vet något om min tvist och varför den fanns och det är bland det mest påfrestande jag gått igenom. Domaren sa till mig att det oftast blir så med resorna, att det är hälften. Därför jag skrev om det. Ingen universal sanning, men en möjlig och högst troligt utgång. Som vi ändå inte ska sopa under mattan, tänker jag.

    Hade jag fått göra om hade jag helst hört historier från folk som gått igenom detta själv, helst nyligt, för att skaffa sig "erfarenhet" och förbereda sig på möjliga utgångar. De flesta vårdnadstvister slutar idag i Sverige ungefär likadant. Beroende på vad de handlar om förstås. Det absolut viktigaste dock är att man som förälder visar att man är samarbetsvillig och utgår från barnets bästa! Aldrig någonsin blanda in egna känslor angående pappan för de hugger på det direkt. Vänder emot en. Du blir så otroligt granskad. Idag är vi goda vänner jag och pappan och har kunnat lösa saker tillsammans istället vilket är det absolut bästa!

    Håller med om att en så lång resväg är högst olämpligt för att bygga relation och det tror jag de flesta anser, i mitt första inlägg skrev jag också att pappan bör åka till dem först. Men sedan finns det massor av lösningar när relationen väl sitter där. Jag åkte själv med mitt barn de första åren och betalade min egen tågbiljett för jag vågade inte släppa iväg själv. Vi turades om att åka varsin väg och betalade då den själv. Delade på barnets. Nu är det för dyrt och barnet är för stort

    Var inte min mening att uttrycka mig klumpigt och få det till att låta som att endast jag kommer med sanningar när jag försökte förmedla att jag vet vad som kan hända.
  • Anonym (Vet..)
    Brumma skrev 2017-05-05 08:16:09 följande:

    Jag tror att flera uppfattade dina inlägg som jag gjorde. Att ni inte fick en dom utan att ni skrev på papper utanför domstol, alltså att du "vek ner dig" genom att gå med på ngt du egentligen inte tyckte var ett bra alternativ :)

    Men nu lämnar vi det - ibland framgår inte allt man tänkt i en text, nu var det tydligt dock :)

    Vi har 20 mil hem till bonusdottern. Det har alltid varit självklart att vi kör varannan väg, även om det var mamman som flyttade. Skulle jag separera idag hade det varit självklart nu med. Så länge avståndet varit rimligt. Jag anser det vara ett självklart alternativ även i TS fall SEDAN när umgänget tex är hela helger. Nu i början kan jag dock tycka att det ligger på pappan.


    Jag kan erkänna att även jag, nu när jag läste igenom, förstår att det uppfattades så. var väldigt otydlig och brusade upp direkt, skyller på min gravidhjärna! ;)

    Ja och det är det som är det svåra! Vad man anser som självklart själv och vad andra anser! Jag tror ändå att de flesta också tänker utifrån vad som är rättvist, tex som jag anser att jag betalar allt för mitt barn - kläder, mediciner, skor, väskor m.m som också skickas med till pappan som inte ens har en garderob till barnet så kan de tyckas "orättvist" att också behöva stå för hälften av resorna! Och då att gärna slåss och argumentera för vad man anser är rätt i en situation där egentligen föräldrarnas rätt inte räknas. Men sen tänker jag, att den summan man lägger ut på resor istället skulle gått till mat, godis, aktiviteter den helgen om barnet varit kvar hos mig och jag inte skickat den helgen. Förälder är man oavsett vart barnet befinner sig och i slutändan lägger man ju pengarna ändå på barnet och utifrån barnets bästa/intresse! Sen brukar det mesta lösa sig. Det svåraste är att acceptera att ens barn befinner sig så långt bort de dagarna.
Svar på tråden kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?