• Brumma

    kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?

    Melat skrev 2017-05-03 22:27:38 följande:

    Nej, föräldrarna ska underlätta för umgänge, det står i lagen. Det spelar ingen roll att pappan inte brytt sig på tre år. Han kan ta frågan till familjerätt och hon kommer förlora. Snacka inte om sådant du inte vet något om sextiotalist.

    Jag är själv skillsmässobarn, jag vet.


    Underlätta för umgönge är INTE att släppa in den andra föräldern i ens hem ELLER att betala för att resa till umgönge - och inte heller att åka med barnet TILL umgänge.

    Eftersom du hänvisar till föräldrabalken så kan vi ju passa på att nämna att det även står att boendeföräldern skall bidra till resekostnaderna efter förmåga. Inte stå för dem. Det står att föräldrarna har ett gemensamt ansvar att tillgodose barnets behov av umgönge med båda föräldrarna. Inte enbart boendeföräldern.

    Det finns ingen som helst anledning till att TS skulle förlora vårdnad och boende. Hon motsätter sig inte umgänge. Det är inte hennes ansvar att se till att umgänget blir av - det ligger på pappan. HAN får resa till sin dotter, bygga upp en relation med henne och därefter kan hon åka till honom på helgumgängen.

    Det låter mer som om DU inte vet vad du pratar om, inte sextiotalist.
  • Brumma
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 07:01:27 följande:

    Fel. Det är upp till vårdnadshavaren att se till så att umgänget fungerar och är tryggt för barnet. Är de båda vårdnadshavare så är ditt svar korrekt. Men som jag förstår är hon ensam vårdnadshavare och har då i regel ensamt ansvar för barnet. Men! Du och pappan ska så långt som det är möjligt enas i dessa frågor, TS. Om inte så ta hjälp av familjerätten. De kan guida dig. Du har dock skyldighet att betala hälften av umgängesresorna, jag har skällt angående detta i så många år då jag ensam står som försörjande på allt vad mitt barn behöver och dessutom betalar ca 1.000 kr i månaden på resor. Varannan helg. "Du har underhåll och barnbidrag" får man till svar om man ifrågasätter. Och då har vi gemensam vårdnad ännu. Men det spelar ingen roll, oavsett vårdnad har båda skyldighet att delta i kostnader för resor. Hur mycket du är kapabel till att betala är individuellt, vi betalar 1 tågresa var. Det kan familjerätten också guida er fram till.

    Till en början tänker jag att du som vårdnadshavare bör:

    1. Se till att samarbeta med pappan och försök glädjas över att dottern får skapa en relation till honom.

    2. Främja umgänge, dvs, att inte säga nej åt alla hans förslag även om det är din lagliga rätt då du är ensam vårdnadshavare men avråder starkt till detta för din och framförallt för dotterns skull!

    3. Be pappan komma till er och tillsammans med dig träffa dottern så de bygger en relation så det så småningom blir tryggt för henne att åka till honom.

    Ta kontakt med familjerätten som sagt i din kommun så hjälper dem dig!


    Fel.

    Det finns inget "du ska betala hälften".

    Som boendeförälder ska du "bidra efter förmåga". Men det finns absolut inget i lagen som säger att man som boendeförälder skall betala hälften för umgängesrenorna.
  • Brumma
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 07:03:07 följande:

    Fel. Familjerätten kan skriva juridiskt bindande överenskommelser samt har tillsammans med socialtjänsten sista ordet i rätten vid en tvist om vad som är lämpligt gällande vårdnad och umgänge.


    De kan HJÄLPA föräldrarna att skriva avtal. De kan inte BESTÄMMA vad avtalet ska innehålla.

    Alltså har sextiotalist helt rätt. De är en rådgivande instans.
  • Brumma
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 13:16:29 följande:

    Men snälla jag har ju gått igenom detta själv. Lawline må vara en tolkning av lagen men i domstol är det fastslaget för mig att det gäller över 10 mil, har du ens läst? Det handlar inte om att jag vikt ned mig, jag har kunnat driva mitt fall hur långt som helst och bara motsatt mig allt- men vem hade det gynnat förutom mig själv? Mitt råd TS är att var inte egoistisk som Kjell2 försöker uppmuntra dig till. Utgå ALLTID från barnets bästa och även om de känns som att du vill driva detta till vansinne så försök tänka vad som är rimligt. Det du vet är att du har en pappa till ditt barn som vill börja träffa sin dotter - jättebra! Det är där du ska mötas för en sån bra lösning som möjligt. Det betyder inte att du måste förbereda dig med advokat och utgå från det värsta. Gör det inte till en infekterad konflikt i onödan. Ett råd från en mamma till en annan.


    Du har inte skrivit att du blivit tilldömas i en domstol att betala hälften. Du har skrivit att ni genom familjerätten skrev ett avtal som ni båda godkände. Alltså har du "vikt ner dig" OM det inte var så att du ansåg avtalet vara rimligt.

    Sedan är det ju så att det DU varit med om på intet sätt är allmängiltiga för alla med umgpngeskpstnader (speciellt som du som sagt skrivit att ni gick till familjerätten, inte till domstol).
  • Brumma
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 15:44:20 följande:

    Nej jag har skrivit att det som familjerätten skrev avtal som handlade om annat än umgängesresor. Och att vi fick fastslaget i domstol angående umgängesresor bland annat. Läs igen.


    Jag läser och läser men jag hittar faktiskt inte att du skrivit att du fått en dom (inte innan inlägget till Kjell2 där du ganska irriterat frågar om han ens läst.

    Jag måste missa det - kan du visa i vilket inlägg du skrivit att ni fått en dom på kostnaderna gällande umgängesresor (innan inlägg #41)?
  • Brumma
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-04 16:25:08 följande:

    Har endast skrivit det i inlägg #41 om min dom. Anser dock att det är irrelevant vad jag själv har fått för dom och gått igenom. Skrev i inlägg #27 att familjerätten gällde annat än umgängesresor. Samt att jag skrev i början att jag legat i tvist. Min tanke med svaren i tråden var inte att hetsa TS till att driva detta för långt utan att de kanske ens behövs. Jag skulle uppmuntra ALLT till att försöka nå överenskommelser själva utan myndigheters inblandning så långt det är möjligt vilket jag även skrivit tidigare. Skulle aldrig peppa någon att gå igenom det jag gått igenom. De drabbar dessutom barnet/barnen att gå igenom en smutsig tvist för att man inte känner för att försöka kommunicera som vuxna människor. Varken du, jag eller Kjell vet vad pappan är för människa och har för intentioner, vi kan bara råda TS utifrån det hon skrivit och jag tycker INTE det låter som att hon behöver advokat och gå upp i tinget direkt i tvist, utan verkar som att dom kan prata med varandra ändå. Fastän det är märkligt att höra av sig efter flera år. Så, vänligen gör inte om denna tråden till att det ska handla om min tvist utan vi kan väl hålla oss till TS situation. Tpfh.


    Jag anser också att det är bra att försöka komma överens utan domstol. Om det går. Jag är även en av de som anser att barn behöver båda sina föräldrar (förutsatt att föräldern inte är skadlig för barnet naturligtvis) och att man bör sträcka sig hyfsat långt för att tillgodose barnets behov av föräldrarna.

    Jag tror dock inte det gynnar barnet att lägga sig platt och gå med på den andra förälderns alla krav. Jag tror inte heller det ligger i barnets bästa att barnet ska resa 6-7 timmar en dag/helg för att starta upp umgänget. Ett barn borde få lära känna sin förälder i trygg miljö. Nu är det inte möjligt i mammans lägenhet (även om man borde kunna prata med den inneboende och planera in en till två timmar så barnet kan få träffa sin pappa i sin hemmiljö) men det minsta BARNET borde kunna förvänta sig - om pappan faktiskt är intresserad av ett seriöst umgänge - är att pappan tar sig till barnet. Inte tvärtom.

    När de sedan lär känna varandra kan barnet åka till pappan. Lära känna sitt syskon och vara trygg med relationen till sin pappa.

    Anledningen att jag ifrågasatte dig var att du for ut mot Kjell2, och det lät som om han - vi - borde förstått ngt du faktiskt inte skrivit. Det, samt att det du skrivit faktiskt inte är generella sanningar. Även om du får det att låta så.

    Jag anser det fel - farligt - att leverera "sanningar" som baseras på ens egna åsikter istället för fakta. Levererar man åsikter är det kanske bättre att framhäva det som en erfarenhet eller åsikt och inte som "fakta".
  • Brumma
    Anonym (Vet..) skrev 2017-05-05 07:02:57 följande:

    Jag förstår. Anledningen till att jag "for ut mot" var för att jag "anklagades" för att ha vikt ned mig, ha en dålig advokat, att det inte är sant och blev så irriterad för inte någonstans har jag skrivit vad domen ledde till och hur nöjd jag är med den TROTS att jag inte är nöjd med att behöva betala en tågresa per gång. Ingen av er vet något om min tvist och varför den fanns och det är bland det mest påfrestande jag gått igenom. Domaren sa till mig att det oftast blir så med resorna, att det är hälften. Därför jag skrev om det. Ingen universal sanning, men en möjlig och högst troligt utgång. Som vi ändå inte ska sopa under mattan, tänker jag.

    Hade jag fått göra om hade jag helst hört historier från folk som gått igenom detta själv, helst nyligt, för att skaffa sig "erfarenhet" och förbereda sig på möjliga utgångar. De flesta vårdnadstvister slutar idag i Sverige ungefär likadant. Beroende på vad de handlar om förstås. Det absolut viktigaste dock är att man som förälder visar att man är samarbetsvillig och utgår från barnets bästa! Aldrig någonsin blanda in egna känslor angående pappan för de hugger på det direkt. Vänder emot en. Du blir så otroligt granskad. Idag är vi goda vänner jag och pappan och har kunnat lösa saker tillsammans istället vilket är det absolut bästa!

    Håller med om att en så lång resväg är högst olämpligt för att bygga relation och det tror jag de flesta anser, i mitt första inlägg skrev jag också att pappan bör åka till dem först. Men sedan finns det massor av lösningar när relationen väl sitter där. Jag åkte själv med mitt barn de första åren och betalade min egen tågbiljett för jag vågade inte släppa iväg själv. Vi turades om att åka varsin väg och betalade då den själv. Delade på barnets. Nu är det för dyrt och barnet är för stort

    Var inte min mening att uttrycka mig klumpigt och få det till att låta som att endast jag kommer med sanningar när jag försökte förmedla att jag vet vad som kan hända.


    Jag tror att flera uppfattade dina inlägg som jag gjorde. Att ni inte fick en dom utan att ni skrev på papper utanför domstol, alltså att du "vek ner dig" genom att gå med på ngt du egentligen inte tyckte var ett bra alternativ :)

    Men nu lämnar vi det - ibland framgår inte allt man tänkt i en text, nu var det tydligt dock :)

    Vi har 20 mil hem till bonusdottern. Det har alltid varit självklart att vi kör varannan väg, även om det var mamman som flyttade. Skulle jag separera idag hade det varit självklart nu med. Så länge avståndet varit rimligt. Jag anser det vara ett självklart alternativ även i TS fall SEDAN när umgänget tex är hela helger. Nu i början kan jag dock tycka att det ligger på pappan.
Svar på tråden kan jag tvingas åka 30 mil med mitt barn till pappan för umgänge?