Eget rum vid födsel

Med första barnet sökte jag medvetet till en förlossning som garanterade eget rum åt förstaföderskor, för det kändes jätteviktigt att min sambo kunde vara kvar.
Med andra barnet brydde jag mig inte, men jag fick eget rum då med.

Om det bara vore utvecklingen så...
Jag snittades efter att ha krystat i en dryg timme med andra barnet. Jag hade vanvettigt ont överallt och svårt att röra mig. Barnet spydde hela första natten. Hade inte min mamma varit där så vet jag inte hur jag hade klarat det, då hade jag fått sitta upp och hålla mig vaken eller låta henne spy på mig
Jag var kvar fyra dygn och fick ingen hjälp överhuvudtaget, jag försökte fråga men de stackars syrrorna var så stressade så jag ville inte störa. Köket misslyckades med att fixa mat åt mig (är multiallergiker) så jag fick ringa efter hämtpizza.

Det du kallar att komma längre i utvecklingen kallar jag att minimera personal så långt det går utan att någon dör.
Min mamma födde barn 1970, 1979 och 1987 och hon var helt chockad över hur de nyblivna mammorna (och barnen med för den delen) behandlades.
Jag skyller absolut inte på personalen, de gör så gott de kan. Efter min första förlossning fixade de mat åt mig under hela vistelsen eftersom sjukhuskök generellt helt enkelt inte klarar av att fixa allergifri mat.
Men det är en annan historia  

Och du tror inte att underbemanningen är en del av att föräldrarna inte längre får någon hjälp eller avlastning överhuvudtaget efter en förlossning?
Självklart är det bättre att barnen får vara nära, men om det vore hela syftet med att ta bort barnsalarna skulle kvinnor som verkligen behöver hjälp med sina nyfödda få det. Min upplevelse är att det inte finns det utrymmet idag.