Ja precis, det underlättar för DIG! Men det är lite så med mammor, dom tänker att det underlättar för mig... ja men då kommer jag på argument till varför det är bättre för barnen, fast det i verkligheten inte är det!
"Ibland kanske man får stå fast vid det man kom överens om från början och välja sina strider." Tummen upp alltså!
Ja precis, Hon kommer ju att göra det, gå med sina halvsyskon. Det är också syskon!
Det blir liksom en "win win" situation. Tummen upp!
Ahh, så är det! Precis precis, det är dunder!
Fast han kan ju inte ta ett ensamt beslut huruvida vår yngsta ska gå tillsammans med ett barn som han inte ens är biologisk pappa till? Våra barn kommer att gå på samma skola, det har jag och pappan alltid varit ense om. Frågan handlar enbart om förskoleplatsen.
Frågan är bara vad som underlättar för just VÅR dotter i slutändan. INGEN av hennes nuvarande vänner kommer att börja med henne på hennes kommande skola. Byter hon nu lär hon känna alla och komma in i den barngruppen som finns och sedan få en lugn och trygg övergång. Byta vänner, lärare o.s.v. måste hon göra i vilket fall som. Frågan är bara om det är bäst nu eller när hon är 6? Senare är det så mycket som är nytt, färre vuxna, ny miljö, nya rutiner och dessutom en känslig ålder där hon plötsligt ska vara stor och klara sig själv.
Och varför är det så viktigt att pappans vardag underlättas? Det handlar om barnet, inte vad som är bäst för oss.
Men eftersom flera anser att det bästa för barnet är att gå kvar så får jag ju överväga att lägga ner denna diskussionen med pappan. Jag kan absolut ha blivit blind. Jag upplevde att äldsta dottern tyckte detta var tufft och det är klart att jag inte vill utsätta mitt andra barn för det. Men åh andra sidan är det bara en kort period i det stora hela så mina känslor kan absolut vara överdrivna angående detta.