Otroligt rastlös av att vara pappaledig.

Så där har jag också kännt varje gång jag varit mammaledig. Jag är en aktiv person som är van vid ett socialt jobb med högt tempo och har dessutom flera förtroendeuppdrag på fritiden. Att gå från det livet till att sitta ensam i soffan stora delar av dagen med en nyfödd bebis som äter eller sover på mig nästan dygnet runt har varit en chock varje gång. Från ett minutiöst schema till att minsta lilla telefonsamtal måste synkas med barnets mat- och sovtider Jag har mått bäst när barnen blivit lite äldre och jag och pappan båda varit hemma på halvtid istället, det har gett mig mer ro att njuta av både jobb och barntid.

Nu antar jag att ditt barn är lite äldre än nyfödd redan? Mitt tips är att du snabbt lär dig att bemästra bärsele/sjal både på mage och rygg för då blir du avsevärt mindre begränsad i vardagen och kan ha barnet med på det mesta. Dessutom: Våren är här så ta en termos kaffe med dig och ta en långpromenad, så slipper du sitta hemma och se allt du hade tänkt få gjort men inte hunnit med. Häng i sandlådan när barnet är vaket och lyssna på ljudböcker eller podcasts när det sover (det brukar i alla fall ge mig känslan av att på något vis ha presterat något).

Håller med dig och förstår hur du känner. Är hemma med min 2-månaders och han är såklart världens mest underbara. Men detta att gå hemma 100 % är riktigt trist tycker jag =( Nu har vi större barn också som ska hämtas/lämnas så man måste ut och gå minst två gånger per dag - det är skönt och nyttigt. Men det är ju som du skriver, omöjligt att göra så mycket "vettigt" på dagarna. Jag vet inte hur gammalt ditt barn är TS? Men jag använder en del bärsele och sjal och försöker göra saker med bebisen i den, t.ex. gå på loppis eller baka eller annat som jag gillar. Men vissa dagar sätter ryggen stopp och jag orkar inte bära.

Försök fundera vad du kan göra som du själv tycker är kul och barnet kan vara med. Springa med barnet i joggingvagn om du gillar att träna? Eller saker du kan göra med bärsjal/sele/bärstol. Men visst man är begränsad ändå och det får man ju acceptera. Passa på då mamman är hemma att komma iväg någon timme och göra något du tycker är kul/skönt.

Jag tackar för tipsen ???? Kan tänka mig att det är ännu "värre" om man kan uttrycka sig så för er mammor som är hemma när dom är riktigt små, en stor eloge till er ??. Barnet här är drygt ett år och ungefär lika rastlös som jag så det är full fart och stor frustration när viljan inte går igenom.

Promenader är mycketbra, tror vi går nästan en mil om dagen.

Problemet med bärsele och att hon skall vara med är att jag gärna skulle vilja snickra eller skruva med bilen, blir lite problematiskt med säkerheten ibland ????. Men om/när det blir fler barn ska jag prova vara hemma vid lite högre ålder, tror det kan vara en lösning.

Jag tycker också det är jobbigt att jag egentligen vill göra vissa saker men det helt enkelt inte går (som exemplet du tar med att snickra). Passa på att göra det då hon sover kanske? Jag försöker tänka att jag accepterar det nu att det är långtråkigt, det är som det är. När pappan kommer hem brukar han få ta barnet så jag får en timme att göra något eget.

Min bebis är mest nöjd om han åker i rullande barnvagn (så en hel del promenader blir det...), bärsele (gör jag mycket om ryggen orkar) eller så kan han sova i babysittern om man hela tiden sitter och rör på den med ena foten (gör jag nu medan jag skriver). Annars vill han amma eller blir missnöjd rätt omgående. Så visst är man begränsad =/

Med en ergonomisk bärsele som du kan ha på ryggen kan du iaf göra enklare snickargrejer. Det är svårt att göra saker framåtböjd men allt du kan göra upprätt är inga problem.
Jag har en Manduca som jag gillar men det finns många fler märken. Den är super på promenader, i affärer och på alla möjliga ställen. Med barnet på ryggen är det mycket enklare att komma ut i skogen också. Du kan inte springa och inte cykla men i övrigt är det fritt fram.

Det är ju egentligen ett väldigt angenämt problem. Men det är nog som ni säger, det är bara att acceptera och det är ju trots allt övergående. Men jag får så dåligt samvete över att inte älska att vara hemma och vara med mitt barn. Jag tycker ju självklart umgänget är fantastiskt på alla vis, men det kryper i kroppen så fort det inte händer nått.

Som sagt, tack för era kloka ord :)

Det är skillnad på att älska sina barn och älska att vara hemma =) Det har liksom inget samband. Spädbarn och småbarn är ju underbart söta och goa men speciellt stimulerande sällskap är de inte! Är man van vid att jobba och ha en aktiv fritid så kan man verkligen känna sig galen med det långsamma tempot som det är när man är hemma med en bebis.

Sådär kände jag också. Jag är vanligen inte så himla aktiv, men blev ändå grymt uttråkad av att vara hemma med bebis. I alla fall efter de första intensiva månaderna då det var mycket amning och man knappt hann med annat än att amma. 

Mest av allt saknade jag vuxenkontakt, blev lite bättre när jag hittade några kompisar att hänga med.

Om ditt barn är ganska litet kanske du kan ta en löptur med sån där löpvagn och hen sover eller åker med?

Eller ha nån daglig aktivitet som öppna förskolan - inte så stimulerande kanske men att det ändå händer nåt?

Sen kanske det är lite nyttigt om du är högpresterande och aktiv i vanliga fall att gå ned i varv och vara i lugn med ditt barn. Se det lilla i barnets vardag, gå runt i en skog, plaska i en strandkant, åka rutch-kana 27 gånger.

Har du någon annan föräldraledig att hänga med? Det kan göra stor skillnad och såna kan du hitta tex på öppna förskolan även om det känns en smula töntigt. 

Det finns ju bärselar som man kan ha på ryggen också, lite meckigt att få till i början om man är ensam men man kan göra det på sängen och träna tillsammans med den andra föräldern tills man får till det. Med bebisen på ryggen har man händerna mer fria och bebben kan ändå vara med och se vad du gör och är ur vägen för vassa och farliga saker.

Eller om du vill mecka, sätt barnet i en barnstol nära där du är. Kanske bara går kortare stunder, men ändå.

med 1 åringar är det ju så att när de är vakna så sätter de ju gränser för vad man kan göra. Mitt tips är att hitta andra föräldralediga med barn i samma ålder för att hitta på saker tillsammans som funkar både för er vuxna och för barnen. Öppna förskolan? babyrytmik? babysim? Klapp och klang? Cykelutflykt där barnet sitter i cykelsits alternativt cykelvagn. 

Sen tror jag att ordet föräldraLEDIG också ger en fel bild av vad det är. jag tcyker föräldraJOBB är mer träffande. Barnet blir ens jobb och jobbuppgifterna blir ganska enahanda på ett sätt och styrda av barnets ålder. 

Jag sätter nästan alltid upp mål med vad jag vill hinna med under en dag. Nu är målen mer att gå minst 5km eller leka i trädgården minst 60 min. Så problemet ligger egentliges inte i att vi inte har nått "barnvänligt" att hitta på utan att jag inte får utlopp för all min energi.

Men tack för alla tips, käns väldigt bra att höra att det inte bara är jag som känner såhär :)

Känner igen mig lite i det du beskriver och ännu mer min sambo som tänkte renovera i lägenheten under sin föräldraledighet... Är nu föräldraledig igen med en ettåring och tycker nu istället att det är underbart och lyxigt. Delvis handlar det nog om inställning, att jag har släppt förväntningar och krav på vad som ska göras. Men också att det är lättare att ta med en ettåring på saker än ett mindre barn. Vi går promenader, är på lekplatsen och gungar, kryper i gräset och tränar på att gå. Vi går och handlar och gör ärenden som jag inte "vågade" när hon var mindre eftersom hon inte gillade att ligga i barnvagnen. Ibland får hon titta lite på Babblarna och då passar jag på att dammsuga, damma, fixa med tvätten, disken osv, det som behövs. Ska köpa en cykelsits så vi kan ta cykekturer i sommar. De ca två timmar hon sover är min egentid och då bestämmer jag vad jag vill ägna den tiden åt, t ex fixa med datorn, ringa samtal, äta lunch framför något förinspelat program, läsa tidningen... Vissa saker går som sagt inte att göra med en ettåring att passa, det får man bara acceptera. Sätta igång projekt när de sover är svårt eftersom man inte vet när de ska vakna. Men kanske kan du bestämma med din sambo att du kan fixa med bilen, snickra osv vissa kvällar/helger när hon kommit hem.

jag förstår. Ytterligare ett tips är barnvänligt byggande, tänkte utifrån att du skrev att du gärna skulle snickra.... Jag har tillsammans med mina småbarn byggt kartongvärldar. Inget farligt barnen kan skadas av och kul för alla. Tex byggde jag av en stor kartong en bil barnen kunde sitta i med en ratt som snurrade. De  fick kladd-måla den med vattenfärger. Har också byggt ett kartonghus de kunde krypa in i. Har sett folk på DIY-sidor som gjort tex en kiosk för barnen, och dylikt.

Nu när de är lite större (2 och 3 år) har vi byggt en kartongstad av mjölkkartonger och dylikt som olika plastgubbar och djur bor i.

Vi försöker har med barnen i det som ska göras så att de lär sig och vet vad man gör i ett hushåll.
Ska det tvättas så får de hjälpa till att lägga in tvätt (från ca 1 års ålder), laga mat så får de sitta bredvid och "hjälpa till", dammsuga så får de antingen en dammvippa att röra runt med eller en handdammsugare osv.
Tror inte riktigt på att låta barnen sitta och se på Tv och rätt som det är så har huset blivit städat helt magiskt. Men det är frustrerande att göra saker långsamt...
Självklart gör vi massor i eget tempo när den andre är med barnet tex när barnet badar och ena föräldern sitter med på badrummet så kan den andre dammsuga hela huset snabbt.

Men den här frustrationen är en stor anledning till att vi delat mer otraditionellt på ledigheten bl.a. har vi haft 3 månader tillsammans i början där båda är 100% lediga. Sen har ingen av oss jobbat 100% under barnets första år och med ett barn delade vi redan efter 7 mån (3 mån båda lediga, +4 mån då pappan jobbade 80% + 4 mån då båda jobbade 40% sen ökade vi långsamt).
När båda jobbar deltid så har vi båda fått ledighet med barnen + vara vuxna och effektiva på jobbet. Det har passat oss bra! Tex ena jobbar mån-tis, båda är lediga onsdag, andre jobbar tors-fre. Det var kanon!