Nytt jobb - trivs inte
Jag är 30 år och utbildade mig till undersköterska direkt efter studenten. Fick jobb på äldreboende efter det och jobbade alla skift som finns och trivdes med det. Sen fick jag barn, och direkt efter mammaledigheten så stod jag ensam med sonen typ på heltid. Var svårt för mig att gå tillbaka till vården med all obekväm arbetstid pga detta, så jag halkade ist in i familjeföretaget (butiksjobb) där jag blev kvar i nästan 10 år.
Trivdes helt ok med det. Aldrig att jag mådde dåligt inför att gå till jobbet. Jag har lite svårt för stora grupper människor, och på detta jobbet så hade jag en kollega vilket kändes lagomt för mig. Det var dessutom inte så fysiskt tungt så jag kunde jobba heltid och ändå känna att jag hade tid och ork att ha ett liv utanför jobbet.
Företaget lades ner för lite mer än ett halvår sen. Sökte till privat hemtjänst här på orten, och fick jobbet direkt. Fick typ 7 introdagar för att verkligen komma in i det, och introdagarna kändes såå bra. Sen kom paniken när jag skulle stå på egna ben. Hade tankar på om detta var ett yrke för mig eller ej, men jag körde på och kom in i det otroligt bra och redan från dag 1 så kände jag mig välkommen i gruppen. En lagomt stor grupp med totalt ca 12 anställda. Vi var som mest 6st som jobbade samtidigt, ibland bara 4. Lite mer än jag var van, men det kändes ändå bra och vi hade en sån skön sammanhållning i gruppen. Jobbet kändes som en andra familj för mig. Aldrig nån ångest inför att gå till jobbet, och efter nåra dagar ledigt så längtade jag dit. Redan från dag 1 så satt jag och lunchade med dom andra, utan att det kändes konstigt.
Detta har utan tvekan varit min bästa arbetsplats!
Nu i maj så avvecklades det företaget och jag stod inför att söka mig nåt nytt igen. Ett säkert kort var kommunens egna hemtjänst. Sökte jobb och fick det, en fast tjänst direkt dessutom.
Idag gjorde jag min andra introdag, och från lunch och resten av dagen har jag gått med gråten i halsen. Hann inte mer än komma hem så kom tårarna. Och det känns inte helt ok att det ska kännas så. Nog för att det kan vara jobbigt i början på ett nytt jobb, men det här känns extremt.
Har inte ätit lunch med mina nya kollegor dom här första dagarna, utan jag har gått hem och ätit. Det är en ganska stor personalgrupp, med minst 30 anställda men säkert fler. Räknat till att det är runt 10st som jobbar varje dagpass. Det är folk som springer överallt hit och dit, och folk som kacklar överallt på lokalen. Dom kan ha en snäsig ton mot varann (personalansvarig/planerare har jag även hört med en snäsig ton mot övriga). Jag känner inte att jag hör hemma där. Jag gruvar mig för att gå dit. Det känns inte riktigt som gruppen försöker få in mig i gemenskapen.
På mitt förra jobb så jobbade vi lite annorlunda och kunde göra det där lilla extra för kunderna. Vi hade dessutom inte så många kunder så det gick snabbt att lära känna dom och känna trygghet hos dom. Nu på nya jobbet är det säkert minst 3 ggr så många kunder att besöka, och lära sig namnen på och koppla ihop namn med ansikte.
Hur ska jag göra? Är det bara stå ut och hoppas det blir bättre? Jag vill verkligen ha ett jobb som jag ser fram emot att gå till, och den rättigheten tycker jag definitivt man ska ha då man jobbar sån stor del av livet.