Anonym (fiffi) skrev 2017-05-20 16:33:23 följande:
Jag visste inte riktigt vilken rubrik jag skulle välja men missbruk är nog det jag kommer närmast, för det är vad det känns som.
Det har varit samma visa sedan tidiga tonåren och nu har jag tröttnat på mig själv. Jag kan ha en relation, alltifrån att vara gift till sexuella förbindelser där jag inte bryr mig nämnvärt om personen och tar denne heller inte på särskilt stort allvar. Nästan alltid är det jag som bryter upp av olika anledningar, det kan räcka med en "dålig magkänsla" ibland och jag tröttnar så väldigt snabbt
Sedan kommer den, den olyckliga besattheten, och jag börjar stalka personen, så pass att det nästan tar över mitt liv. T.ex. mina två senaste relationer.
Kille 1 - vi trivdes till en början ihop men jag tyckte han blev tjatig som fan och pratade om samma sak hela tiden. Jag gjorde slut, började stalka honom och hans ex osv. och tog reda på allt jag kunde om honom. Snart träffar jag:
Kille 2 - vi inleder en sexuell relation och redan efter en månad börjar jag tröttna på hur han bara pratar om sig själv hela tiden och sexet är sådär, jag avslutar med honom och blir som besatt igen.
Under tiden har kille 1 hört av sig repeterade gånger för kontakt men jag kunde inte bry mig mindre, fast jag bara några månader tidigare varit som besatt av honom och i stort sett känt mig olyckligt kär.
Jag är en tjej som ser väldigt bra ut, är framgångsrik karriärmässigt och är självständig i övrigt och har inga problem alls med att "hitta personer" för sex, att dejta, inleda seriösa relationer med om jag vill - men jag älskar att vara singel/själv (egentligen), men när det blir såhär så känns det som tvärtom?
Vad är det för fel på mig?
Det är svårt och läsa in vad det möjligtvis kan vara för psykiskt problem.
En sak jag kan fundera på, och det är hur du inte connectar med dina partners ordentligt.
Sen låter det lite som att du letar fel, även om du säkert har rätt på vissa.
Så sluta leta fel.
Jag vet i början på ett par av mina längre förhållanden, så var jag sån som undrade varför är hon ihop med mig för.
Insåg snabbt att det var destruktivt, och även liknande tankar om ens partner och det som man inte gillade.
Jag insåg rätt snabbt att det är tankar som mer eller mindre har ingen annan funktion än vara destruktiva = man vill dra.
Mitt råd skulle vara, om man hittar en person man blir intim på alla nivåer med.
Det är då att man slutar leta efter fel, men det låter så lätt och det är det inte.
Vilket nog de flesta alla vet :/
