Hej!
Jag plussade i v 5 efter en oplanerad befruktning. Jag har alltid velat ha barn och det är min största önskan att få ett eget barn! Samtidigt som jag har varit super rädd att jag inte kommer kunna få barn.
Min sambo vill ha en mer planerad graviditet. Så han vill att vi gör en abort. Vilket jag inte är helt med på..
Kommer jag ångra mig om jag gör aborten?
Hur mår man efteråt?
Vill gärna höra andras erfarenheter.
Tacksam för svar!
Gör inte en abort för att någon annan vill det, risk både för problem i relationen och att du själv mår dåligt efteråt för att du inte stod upp för vad du själv ville. Jag har en bekant som gjort två aborter för att "tillfället var fel", nu tror jag att hon är inne på sjunde året av att försöka få barn utan framgång. Har en annan bekant som berättat att hon varje år mår jättedåligt dagarna runt det datum hennes barn skulle ha fötts, om hon inte valt att genomgå en abort för ungefär 10 år sedan. Det är ju såklart inte säkert att det kommer att drabba er men man vet bara vad man har för tillfället och inte vad man senare kan råka på i livet. Blev själv oplanerat gravid som ung och singel, funderade mycket kring hur jag skulle hantera den situationen. Bestämde mig för att behålla men fick ett tidigt missfall. Idag tycker jag att det är skönt att veta att jag inte aktivt gjorde något för att "slippa" ta hand om det barnet utan att det löste sig till det bästa ändå. Hade jag genomgått en abort så hade jag aldrig vetat hur det annars hade blivit och då hade jag kanske levt med skuldkänslor för mitt beslut helt i onödan. Kanske inte, men kanske. Ingen kan svara på hur just du kommer att må och vad som kommer att hända och allas situationer är ju unika, men i och med att dina spontana tankar är både att du så gärna vill ha barn och att du är rädd att inte kunna få barn senare så tycker jag att det låter rimligt att inte förhastat genomgå en abort eftersom er situation ändå verkar relativt stabil. Mannen kanske behöver lite tid att sortera i det praktiska först och börjar knyta an till barnet i ett senare skede. Det är inte säkert att saker blir bättre för att de är i enlighet med en planering. Ibland bara händer det saker i livet som omständigheterna får anpassa sig efter. Hoppas att ni kan kommunicera bra med varandra, ta annars hjälp av en professionell tredje part. Allt gott!
Om du vill ha en kärnfamilj med din sambo så är det säkrast att göra abort och vänta. En abort kan visserligen skada en relation, men att få barn mot sin vilja måste vara det jobbigaste jag kan tänka mig. Det handlar iofs om omständigheterna. Om ni redan nu har ett långt felfritt förhållande bakom er, bra jobb, sparande, bostad och möjligheten att dela lika på föräldraledigheten så kanske det kan gå bra iallfall.
Om du inte har något emot att bli en ensamstående mamma och har ekonomi och stöd till att fixa det så bör du självklart behålla.
Jag personligen skulle hata att bli påtvingad ett barn jag inte var redo för. Jag tror att relationen skulle dö omedelbart. Jag är otroligt glad över att jag och min make fick planerade barn som var efterlängtade av oss båda. Det är magiskt att gå igenom en graviditet tillsammans med någon som älskar och längtar lika mycket.