Salkin

Äldre 29 May 02:25

11 svar

Psykotisk?

Hej! Jag är en kille på 20 år som är skit orolig för att få psykos.. Tar inga droger, dricker inte mer för är rädd att typ tappa greppet om jag skulle dricka. Har gått till ungomshälsan och har blivit diagnoserad med OCD och utmattningsymptom. Är duktigt och ambitös i skolan men på senaste tiden har ångesten varit fruktansvärd som orsakade sömnproblem så jag la skolan på sidan och la fokus på att bli bättre och komma tillbaka starkare efter sommaren.

Sedan i sommar har jag varit skiträdd för att få en psykos.. Började med att jag skulle till jobbet sovit lite som vanligt 4-5 timmar.. När jag var i duschen fick jag en panikattack och då började jag tänka på allt möjligt, Tänk om livet är bara en illusion, tänk om alla försöker lura mig osv.. Visste såklart att det inte var så, for till jobbet som vanligt men hade sån panikångest, men det släppte efter ett tag. Sjävla ångesten försvann och jag kunde tänka klart igen men tankarna försvann aldrig, blev skiträdd att få en psykos, Började sedan tänka tänk om nån kan läsa mina tankar, trodde 100% att jag hade en psykos för vem tänker såna sjuka tankar? Googlat och såg att det var ett typiskt tecken på psykos, Hur kan jag ens tänka sånna sjuka tankar? Min psykolog sa att det var helt normalt eller att jag inte var påväg in i en psykos..

Tankarna om att folk kunde läsa min tankar försvann, nu är det mer paranoida tankar som jag VET 100% inte är sanna men ändå sätter de sig i huvudet och skapar sjuk ångest. Har ju läst så mycket om psykos och vet allt möjligt om symptom och speciella psykotiska tankar de med psykos tänker. Tankarna som kommer upp är typ tänk om min kompis förgiftar min mat VET 100000% att det inte är så, så äter ju min mat ändå.. Men tankarna kommer upp ofriviligt hela tiden. Vill inte tänka på dem, men när jag har börjat tänka på de kan jag inte släppa dem...

Har dock aldrig hallucinerat eller hört röster.

Tänk om jag blir helt galen och börjar tro på de här paranoida tankarna och isolerar mig och blir helt galen.. Usch

Vet inte riktigt hur det är med psykos även fast jag har googlat alla möjliga symptom har typ haft såhär i över 1 år nu.. borde inte psykosen ha brutit ut? om det var så att jag var påväg in i en psykos? Eller kanske är jag i en psykos...

Ursäkta om det blev rörigt är riktigt trött... Vill bara få tillbaka mitt gamla liv, skulle göra allt....

Salkin

Äldre 29 May 05:07

#1

Har skrivit här miljoner gånger förrut och har fått samma svar att det är lugnt , så ursäkta mig att jag lägger upp en till tråd är bara så orolig och känns skönt att skriva av sig!

Nimzay

Äldre 29 May 20:31

#2

Är ingen expert men...eftersom du verkar fundera mycket på om du håller på att få en psykos, funderar på om du håller på att bli galen osv, tycker jag du verkar lite väl medveten för att vara psykotisk. Jag menar du verkar ju veta att de konstiga tankar som dyker upp i ditt huvud förmodligen inte är sanna och så, plus att du verkar medveten om de problem du har. Får man psykos, tänker iaf jag mig, att man är helt utan insikt.

Fast även om du inte precis verkar vara åt just psykoshållet behöver det ju förstås inte betyda att du mår bra. Vilket fall som helst verkar du ju må psykiskt dåligt så antagligen behöver du hjälp, till exempel någon att prata med och/eller medicin och/eller terapi...Kram.

springa

Äldre 29 May 20:41

#3

Detta låter som typiskt tvångssyndrom tycker jag. Har själv gått med denna rädslan i många år till och från och det är sjukt hur man verkligen stundvis kan vara övertygad om att man håller på att bli sjuk på riktigt.
Och tankarna du tänker är genererade av rädslan. Jag var rädd att tänka konstiga eller psykotiska tankar också började jag göra det och eftersom tankarna genererar ångest blir det en ond cirkel.
Det du behöver göra är att först avdramatisera tankarna. Det är bara en tanke och bara låt den komma och gå även om det är svårt. Sluta sök bekräftelse på nätet för det matar också oron då ångesten blir starkare nästa gång då du kommer behöva mer försäkran för att stilla ångesten.
Jag själv gick i kbt i ungefär 1,5 år och det hjälpte mycket så det kan jag rekommendera. Men detta kommer ändå och går för mig och bytar ämne emellanåt så jag har helt enkelt accepterat att det är så min hjärna fungerar och med verktygen jag fått har jag det ändå under kontroll. Det får alltså aldrig gå så långt som när jag till sist sökte hjälp för några år sen utan jag stoppar mig själv innan dess. Inget malande, inget sökande efter bekräftelser och inte lägga fokus på tankarna och tro de är sanna.
Du måste alltså helt ge dig hän till att det är möjligt du är i eller på väg in i en psykos för att avdramatisera tanken så hänger hjärnan till sist med.

Nimzay

Äldre 29 May 20:46

#4

springa skrev 2017-05-29 20:41:29 följande:

Detta låter som typiskt tvångssyndrom tycker jag. Har själv gått med denna rädslan i många år till och från och det är sjukt hur man verkligen stundvis kan vara övertygad om att man håller på att bli sjuk på riktigt.
Och tankarna du tänker är genererade av rädslan. Jag var rädd att tänka konstiga eller psykotiska tankar också började jag göra det och eftersom tankarna genererar ångest blir det en ond cirkel.
Det du behöver göra är att först avdramatisera tankarna. Det är bara en tanke och bara låt den komma och gå även om det är svårt. Sluta sök bekräftelse på nätet för det matar också oron då ångesten blir starkare nästa gång då du kommer behöva mer försäkran för att stilla ångesten.
Jag själv gick i kbt i ungefär 1,5 år och det hjälpte mycket så det kan jag rekommendera. Men detta kommer ändå och går för mig och bytar ämne emellanåt så jag har helt enkelt accepterat att det är så min hjärna fungerar och med verktygen jag fått har jag det ändå under kontroll. Det får alltså aldrig gå så långt som när jag till sist sökte hjälp för några år sen utan jag stoppar mig själv innan dess. Inget malande, inget sökande efter bekräftelser och inte lägga fokus på tankarna och tro de är sanna.
Du måste alltså helt ge dig hän till att det är möjligt du är i eller på väg in i en psykos för att avdramatisera tanken så hänger hjärnan till sist med.

Sant, märkliga, stressande och skrämmande tankar kan lätt dyka upp i huvudet vid tvångssyndrom.

springa

Äldre 29 May 20:57

#5

Nimzay skrev 2017-05-29 20:46:32 följande:

Sant, märkliga, stressande och skrämmande tankar kan lätt dyka upp i huvudet vid tvångssyndrom.

Så är det verkligen! Jag har haft tvångstankar sen jag var barn och har verkligen gått igenom alla konstiga rädslor man kan ha. Tror det i grunden är ångest som visar sig på detta sätt.

Nimzay

Äldre 29 May 21:02

#6

springa skrev 2017-05-29 20:57:58 följande:

Så är det verkligen! Jag har haft tvångstankar sen jag var barn och har verkligen gått igenom alla konstiga rädslor man kan ha. Tror det i grunden är ångest som visar sig på detta sätt.

Precis! Sådana tankar är antagligen ofta en slags ångest. Hoppas det har blivit bättre för dig!

springa

Äldre 29 May 21:09

#7

Nimzay skrev 2017-05-29 21:02:53 följande:

Precis! Sådana tankar är antagligen ofta en slags ångest. Hoppas det har blivit bättre för dig!

Jadå det har det :) Jag är lycklig och har ett bra liv trots tvångstankarna. De finns där ibland mer och ibland mindre men har väl hittat ett sätt att leva med dem även om vissa perioder är jobbigare och andra perioder existerar de knappt. Misstänker det kan vara hormonellt och även hur jag mår allmänt. Räcker jag är extra trött en dag eller om någon i familjen varit jobbig kan det trigga igång. Det krävs mycket insikt och arbete med sig själv för att ha bukt på det.
Skulle inte tveka att söka hjälp igen om det skulle bli ohanterligt.

Nimzay

Äldre 29 May 21:26

#8

springa skrev 2017-05-29 21:09:10 följande:

Jadå det har det :) Jag är lycklig och har ett bra liv trots tvångstankarna. De finns där ibland mer och ibland mindre men har väl hittat ett sätt att leva med dem även om vissa perioder är jobbigare och andra perioder existerar de knappt. Misstänker det kan vara hormonellt och även hur jag mår allmänt. Räcker jag är extra trött en dag eller om någon i familjen varit jobbig kan det trigga igång. Det krävs mycket insikt och arbete med sig själv för att ha bukt på det.
Skulle inte tveka att söka hjälp igen om det skulle bli ohanterligt.

Men vad bra! Skönt att höra att du mår bra och har ett bra liv. Mår själv jävligt dåligt ibland, bland annat på grund av konstiga läskiga tankar och massa annat. Ungefär hur gammal är du och ungefär hur lång tid tog det för att du skulle börja må bättre? Har du några tips? ;)

springa

Äldre 29 May 21:38

#9

Nimzay skrev 2017-05-29 21:26:07 följande:

Men vad bra! Skönt att höra att du mår bra och har ett bra liv. Mår själv jävligt dåligt ibland, bland annat på grund av konstiga läskiga tankar och massa annat. Ungefär hur gammal är du och ungefär hur lång tid tog det för att du skulle börja må bättre? Har du några tips? ;)

Jag är 28 nu och sökte hjälp när jag var runt 23 och gick då i 1,5-2 års kbt och gruppterapi för misstänkt OCD och GAD. Jag var nog på gränsen till en depression då och mådde väldigt dåligt. Var så rädd jag skulle förlora kontrollen över mig själv och skada min familj. Det är så märkligt att man kan falla in i dessa tankar och fastna i dem. Fast egentligen har det nog varit mycket värre innan dess med bakteriefobi och mycket tvångshandlingar med flera duschar om dagen och annat. När jag tvärt slutade med mina handlingar fick jag ångest så det hade väl varit ångestdämpande under alla år sen liten och de tog upp många timmar varje dag.
Även om det låter klyschigt så tror jag att kärlek hjälpt mig mycket. Att träffa min man som är lite min vägledare i livet och att ha fått barn att fokusera på(även om rädsla för att få något farligt i mig under grav tex har ökat då och misstänkt postpartum ocd efter alla förlossningar) men han säger liksom sånt som att ingen är normal. Alla går igenom något men alla pratar ju inte om det.
Men en stor milstolpe var kbtn. Kan rekommendera boken "When in doubt make belief" av Jeff Bell. Är ocd inspirerad men kan vara bra för vemsomhelst att läsa.

Och jag vet det är svårt. Ibland när jag fallit tillbaka, för det gör jag till och från så har jag stått och skällt på mig själv. Typ "sluta nu för fan!" och det har faktiskt hjälpt lite. Men det kommer alltid tillbaka för mig. Är nästan som att det är två bra veckor och sen två dåliga. Därför jag misstänker det är hormonellt. Och så länge det är hanterbart ser jag det som en vinst.

Nimzay

Äldre 29 May 21:49

#10

springa skrev 2017-05-29 21:38:16 följande:

Jag är 28 nu och sökte hjälp när jag var runt 23 och gick då i 1,5-2 års kbt och gruppterapi för misstänkt OCD och GAD. Jag var nog på gränsen till en depression då och mådde väldigt dåligt. Var så rädd jag skulle förlora kontrollen över mig själv och skada min familj. Det är så märkligt att man kan falla in i dessa tankar och fastna i dem. Fast egentligen har det nog varit mycket värre innan dess med bakteriefobi och mycket tvångshandlingar med flera duschar om dagen och annat. När jag tvärt slutade med mina handlingar fick jag ångest så det hade väl varit ångestdämpande under alla år sen liten och de tog upp många timmar varje dag.
Även om det låter klyschigt så tror jag att kärlek hjälpt mig mycket. Att träffa min man som är lite min vägledare i livet och att ha fått barn att fokusera på(även om rädsla för att få något farligt i mig under grav tex har ökat då och misstänkt postpartum ocd efter alla förlossningar) men han säger liksom sånt som att ingen är normal. Alla går igenom något men alla pratar ju inte om det.
Men en stor milstolpe var kbtn. Kan rekommendera boken "When in doubt make belief" av Jeff Bell. Är ocd inspirerad men kan vara bra för vemsomhelst att läsa.

Och jag vet det är svårt. Ibland när jag fallit tillbaka, för det gör jag till och från så har jag stått och skällt på mig själv. Typ "sluta nu för fan!" och det har faktiskt hjälpt lite. Men det kommer alltid tillbaka för mig. Är nästan som att det är två bra veckor och sen två dåliga. Därför jag misstänker det är hormonellt. Och så länge det är hanterbart ser jag det som en vinst.

Tack så mkt för dina tips!

Får se om något kan komma till nytta får mig...
Känner själv igen mig i vissa av dom problem du beskriver. Känns skönt att det finns andra som känt liknande som jag. Har funderat på att börja med någon slags terapi så småningom, men först tänker jag att jag behöver hitta någon som jag tycker det fungerar bra att samtala med så att jag iaf får prata av mig.

Sen drar jag mig mkt för det där med terapi, typ att jag ska hamna hos någon jag inte alls trivs med som ska göra terapin med mig, som bara får mig att må ännu sämre. Har träffat så jävla många människor som inte alls förstår mig vilket är en stor anledning till att jag mår dåligt.

Salkin

Äldre 30 May 03:30

#11

Tack för alla svar uppskattar det verkligen!!!!!!!!!!

Psykotisk?

INNEHÅLL