Anklagad för att bli sur

Vi män blir ofta anklagade för en massa dåliga saker, men en av dem är att vi blir sura. Jag kan definitivt känna igen mig i detta och har börjat analysera vad som gör mig sur.

För att göra en lång historia kort. Jag har väldigt liten påverkan på småbeslut som fattas i vår vardag. Jag är rätt nöjd med detta och för det mesta spelar dess micro-baeslut ingen roll alls. Men ibland har man kanske nåt litet önskemål. Eftersom det är så sällan jag har ett önskemål så känns det tungt att få det bortviftat. Det är i dessa lägen väldigt tydligt att min åsikt ej är något värd. Den viftas bort. Om jag hade gjort likadant mot någon hade jag fått dåligt samvete.

I dessa lägen svarar jag med att bli sur. Om min åsikt inte är värd något, kan jag lika gärna vara tyst. Detta är en dålig egenskap hos mig. Jag borde såklart ryta till i dessa situationer och säga att jag inte accepterar att bli behandlad som luft. Jag kan dock tänka mig att det finns betydligt fler män än jag som till och från är lite sura och buttra av samma anledning.