Ni som har barnvakt ofta, är det ni som ber om det eller barnvakterna som spontant frågar?

Alltså, vi frågar ju om d

Men vad fan.

Fortsättning...

Vi frågar ju om det är ett specifikt datum vi behöver passning, men de tillhör rent allmänt "grupp tre" som gärna umgås med sina barnbarn och passar dem ofta. Yngsta är för liten för passning, men de (speciellt min mamma) umgås flera dagar i veckan med oss och barnen för att bygga upp en trygg relation även till den yngsta för att kunna passa i framtiden.

Uppskattar att de erbjuder så mycket avlastning, tackar inte alltid Ja, och passar deras hund om de behöver hjälp.

Värt att tillägga är kanske att de är unga morföräldrar under 50. Pappa arbetar hemifrån och mamma är hemmafru.

Min mans föräldrar är inte barnvakter speciellt ofta då de bor på andra sidan jordklotet. Men de är underbara när de eller vi hälsar på.

Vi har både mormor och farmor till barnen bara några hundra meter ifrån oss. Hemskt skulle många tycka, haha, men toppen tycker vi. De erbjuder sig att hämta barnen från förskola/skola flera gånger i veckan och även att passa barnen för de tycker det är roligt. Vi behöver egentligen rätt sällan barnvakt, men barnen tycker det är roligt och mor/farföräldrarna vill gärna så då kör vi på. Är det något speciellt ibland så frågar vi alltid och oftast kan någon av dem då.

Det är fantastiskt roligt att se vilken fin relation de har till varandra och särskilt min mamma som har äldre barnbarn också vill passa på nu innan även mina barn blir större och kommer börja tycka att det inte är jättekul att hänga med mormor utan vill dra iväg med kompisar istället. Ena barnet har även en aktivitet en gång i veckan som mormor "sköter".

Någon gång i veckan har vi barnvakt en kort stund för att handla eller dylikt om dottern inte vill följa med. Då frågar vi. Annars ses vi ofta tillsammans i min mans familj. (Min familj bor för långt bort för att vara barnvakt till vardags). Min dotter, drygt tre år, är äldst av fyra barnbarn. Hennes syskon, som kommer nu i juni, blir alltså nummer fem inom drygt tre år. Om några år tror jag att det blir enklare för alla med barnvakt, när inte alla har blöja etc, men vi är tre syskon med familjer som delar på farmor och farfar.

Frågar alltid och bokar upp långt i förväg. Vi har barnvakt kanske 1 gång varannan månad i snitt. Vill inte slita på dem och relationen. Vi ses däremot ofta men då tar vi hand om barnen.

Jag har i perioder haft behov av barnvakt regelbundet. Då har jag frågat (i vissa fall anlitat).

Som farfar förstår jag TS´ dilemma, uppfattas en fråga som tjat och krav? Nej säger jag, vi har det systemet att min son och svärdotter frågar när de behöver hjälp. Om vi kan säger vi ja, vilket är oftast. Vi bor nära varann och lämnar och hämtar en dag i veckan som rutin, andra gånger när det behövs.
Men samtidigt känner vi en osäkerhet ställer vi upp tillräckligt? Vågar de fråga, ska vi fråga mer? Tjat kan finnas från bägge håll.

Fråga för specifika tillfällen men de säger ofta att de vill barnvakta och gärna gör det när vi behöver. De hade nog kunnat barnvakta mer men det känns jobbigt att fråga så därför blir det mer sällan. Hade de erbjudit specifika dagar så hade det nog blivit mer.

Har inte barnvakt så ofta, kanske varannan månad. Ofta när vi hälsar på eller hälsar på av andra skäl.

Min mamma har ungarna i snitt en natt/vecka. Jag frågar väldigt sällan om barnvakt, det är hon som frågar om hon får hämta dem för en natt eller säger att jag kan släppa av dem hos henne innan jobbet. Den här helgen är hon tillfrågad barnvakt fredag - söndag eftersom jag jobbar och maken är på jobbresa. På tisdag var det tydligen något som händer i stan som hon vill gå med ungarna på så imorgon em kör jag dit dem igen för ytterligare en natt. Jag älskar min mamma. 

Vi ber nästan aldrig om barnvakt och ser det heller inte som just barnvaktande utan barnens egentid med far o morföräldrar (och tvärtom). De få gånger VI är i behov av hjälp är det däremot barnvakt såklart ;)

Min pappa gick självmant ner i arbetstid när äldsta sonen fyllde två. Sedan frågade han om han fick ha honom en dag i veckan medans vi arbetade. Sagt och gjort, en eftermiddag i veckan hämtade han sonen och jag hämtade hos min pappa dagen efter. Min pappa bor två timmars bilresa från oss.

Numera har vi två barn och ngn av barnen sover hos sin morfar ungefär varannan månad. Detsamma med mormor och farfar.

Så barnen sover borta en gång i månaden ungefär. Ibland oftare, ibland mer sällan. På lov så är de ofta några dagar hos farfar eller morfar som är pensionärer. Barnen sover dock sällan borta båda samtidigt eftersom vi tycker det är ett bra tillfälle att ge det barnet som inte sover borta lite extra egent7d med oss föräldrar.

Vi vet att vi har det väldigt bra och att vi är "bortskämda" med att ha så många runt oss som vill ha våra barn hos sig. Vi är uppväxta likadant och jag bodde flera veckor hos farmor om somrarna tex :)

Till skillnad från många här i tråden frågar vi ganska ofta men får oftast nej från mor-och farföräldrar trots att vi bor i samma stad. Det verkar mest vara för att de inte vill bli sjuka (unga mor- och farföräldrar som arbetar) och för att de har väldigt aktiva egna liv. Detta har lett till att vi inte längre frågar om det inte är något extraordinärt (typ bröllop - vi har under det senaste året haft barnvakt en gång och då inte över natten). Är ledsen över detta men accepterar, förstår att man inte kan kräva av någon annan än vi själva att ta hand om/hjälpa till med 2 förskolebarn. Försöker träffas alla tillsammans på helger och lov istället så att de ska få en fin relation ändå. Hoppas att det blir bättre när barnen blir äldre (men då kanske inte vi är i samma behov av avlastning). Mycket kärlek till alla fantastiska mor- och farföräldrar och alla andra där ute som hjälper till med barn som inte är deras egna!

Både vi (föräldrar) och de frågar. Ibland kan jag känna att de är lite tjatiga (det är många som vill ha egentid med barnet men det vill ju liksom vi också), men på det stora hela går det väldigt bra. Enklast är väl om ni frågar? Säg att det inte behöva egentligen, att du bara undrar ifall de skulle vilja ses mer själva.

Tidigare med våra första två barn hade vi rätt så ofta barnvakt, åtminstone 1-2 gånger per månad med övernattning. Då var det dels farmor och hon brukade oftast fråga själv men vi kunde också fråga. Morfar kunde också hjälpa men då var det mest om vi frågade och behövde ha barnvakt. Nu sedan ett par år är situationen för oss lite förändrad. Dels har vi tre barn och morfar har blivit sjuk så han orkar inte med att ta hand om barnen mer än kortare stunder i nödfall. Farmor har bytt jobb och även hon fått mer hälsoproblem så det blir inte heller lika frekvent. Vi har aldrig haft barnvakt åt den minsta sonen på 1 år mer än ett par timmar åt gången. Att lämna alla tre barnen till en och samma barnvakt går inte (den äldsta pojken har speciella behov och det blir för tufft helt enkelt). Skulle vara roligt för mig och mannen att kunna komma iväg själva något dygn men det tror jag ligger några år framåt i tiden faktiskt.

Min mamma hämtade ca en gång i veckan på förskolan för att hon ville det. BV på kvällen/över natten är det vi som bett om vid behov.

Om man behöver mycket egen tid och ofta vill ha barnvakt är det smartast att nöja sig med ett barn. Barnvakt åt ett barn är lätt som en plätt. Åt två barn är det tuffare, och som vi har tre barn, eller ännu fler, då blir det jättesvårt.