Berättade ni om graviditet för bioföräldern?

Dom har inte frågor om hur det är att vara gravid. Utan frågor om lilla syster, om hur det det kommer bli sen e hon kommer. Om det är en tjej eller kille som kommer, när hon kommer, vad hon ska heta, och en miljon andra frågor. Hur svårt kan det vara att informera barnets andra förälder om att barnet ska få ett syskon? Man måste självklart inte få alla detaljer men i alla fall få det bekräftat att det kommer en bebis borde vara självklart.

Nu tycker jag att tråden spårat ur en del, allt ska vara så svart eller vitt. I vårt fall berättade inte pappan. Barnet berättade. Barnet ville berätta. Hade barnet inte berättat så hade pappan fått berätta själv den dagen han ville fråga om hon kunde hjälpa till med deras barn vid bf. Vi hade en turordning för de vi ville berätta för. Mamman ingick inte i den turordningen. Jag ser inte det som nåt konstigt. Vi byggde på nåt nytt tillsammans och där ingick inte hon. Det var en ickefråga att berätta vår glada nyhet för henne.

Sen finns det personer som man behöver vara försiktig med hur mycket man släpper in dom i sitt liv. I vårt fall handlar det om en person som har haft en dominant attityd i deras samarbete kring deras barn, har väldigt lätt för att försöka styra även det som sker på hans vecka. De har haft olika syn på vad de ska ha för relation, hon har förväntat sig att de ska fortsätta vara som kompisar och snacka om allt möjligt och han har fått begränsa henne så att det bara handlar om barnet. Han tycker inte de har en så bra relation som hon tycker att de har så hon är en person som han måste sätta gränser för. Inte direkt en person man vill dra in när man väntar barn. Ur den synvinkeln är det väl inte konstigt om det sitter en mamma och undrar varför en pappa inte berättar ifall hon har väldigt höga förväntningar på vad han ska berätta för henne och när.

Nu var detta ett barn som ville ha syskon och som ville berätta så vi behövde aldrig fundera på om barnet skulle bära på information som skulle kännas svår inför mamman. Pappan tog senare kontakt och frågade om hon kunde tänka sig vara tillgänglig kring bf så han tog inte henne för given kring det heller.

Så du tycker på allvar att grannarna rörs mer av bonusmammans graviditet än vad nya barnets syskons mamma gör? Låter logiskt.

Men vad är det ni inte förstår? Jag har aldrig sagt att pappans nya barn berör eller påverkar mammans liv. Däremot påverkar det de gemensam barnets liv och därför bör mamman varar informerad om situationen.

Dessutom står det att mamman (pågrund av det gemensamma barnet och ev frågor och funderingar) rörs mer av GRAVIDITETEN än grannarna.

Så barnet får bara ha tankat och funderingar varannan vecka? Barnet får inte prata med sin mamma om situationen? Jag har inte sagt nått om att mamman ska ha några detaljer men att få information eller få den bekräftat om att ett syskon kommer, ifrån pappan och möjligen ungefär när det kommer ske borde vara självklart. Det handlar inte om föräldrarna, utan om barnet. Sen är det ju jätte konstigt om barnets mamma eller pappa inte vet om att h*n ska få ett syskon. Med er logisk så behöver föräldrar inte bli informerad om nått som händer i skolan/förskolan heller.

BARNET berörs. Och barnet berörs även på mammans veckor. Barnet berörs mer utan graviditeten än någon annan (förutom nya barnets mamma och pappa då). Jag säger inte att biomamman berörs av varken graviditeten eller barnet. Men biomammas barn berörs och påverkas. Alltså borde mamman vara informerad om att ett syskon är påväg. Det är extremt enkelt.

Och nej mina erfarenheten är nog inte som era. Troligen långt ifrån dom flestas. Men oavsett det, så återigen: Viktiga / stora saker som påverkar barnets liv ska båda föräldrarna vara informerade om.

Återigen. Alla gör det som passar deras situation bäst. Det kommer inte undgå modern att hennes ex ska ha barn med en ny, hon kommer att få informationen på ett eller annat sätt. Hon får dock släppa kontrollmanin och tro att hon kommer vara en del av barnets liv. Hon konmer säkerligen få höra om barnet, men där tar det stopp. Hon är inte en del av barnets liv.

De flesta barn frågar och pratar mycket med sina mammor. Ibland får de för sig saker som inte stämmer och ibland presenterar de inte information på ett logiskt sätt. Barnet kanske inte säger "jo det är så att pappa och Lisa väntar barn". Hen kanske säger "Hur länge ska bebisen vara i Lisas mage?" eller "Ska bebisen bo här ibland också?" Tror ni inte att det är lättare som mamma att bemöta barnets funderingar på ett bra sätt om man själv vet om det och inte behöver fundera på om det är sant eller om barnet har fått för sig något? åter igen, det handlar inte om att mamman ska lägga sig i eller vara inne och rodda. Det handlar om att vara informerad om avgörande förändringar i ens barns liv. Tänk om barnet inte säger nåt speciellt men verkar orolig eller fundersam, då kan man som mamma förstå att det beror på informationen om det nya syskonet, annars har man ingen aning.