Skolavslutning i bonusfamiljen

Min man tycker inte heller om mitt ex, inte jag heller men för sonens skull deltar han när det är skolavslutning och annat. Tycker man tänka utifrån barnet och tänka vuxet. För barnet är det värt otroligt mycket om ni kan ta en fika tillsammans som vuxna människor. Man kan prata om vädret, vilken fin skolavslutning, om barnet. Man sitter en stund och är artig sen går man.

Hur svårt kan det vara att bete sig som en vuxen människa? Säga artigt hej, konversera, le och uppskatta barnet?

Åh, jag förstår att det är ett dilemma. Jag har inte bonusbarn själv, så jag kan inte riktigt sätta mig in i din situation. Men möjligen kan jag hjälpa dig med lite tankar:
Vad vill du ha för slags relation till barnet? Jag förstår att du är en extravuxen och inte en förälder, men skulle du kunna bortse från dina egna behov och önskemål under någon timme för barnets skull?
Har du någon relation till exet, eller bara föreställer du dig hur det kommer bli? Hon är ett ex av en anledning och du har ingen anledning alls att känna dig hotad av henne. Ja, de har ett barn ihop, men det är dig din sambo har valt att vara med, inte henne.
Jag tycker du kan strunta lite i vad din sambo säger, det är dina känslor gentemot exet, men framförallt barnet, som räknas.

Hur länge har du funnits med i bilden? Är det första avslutningen? (Med dig alltså) Är det första då skulle jag tycka att det inte är hela världen om du avstår från att komma denna gång. Men om det inte är så, om du har en relation till barnet sedan länge, då tycker jag nog att man du får anstränga dig lite extra - - framför allt för barnet!

Jag förstår dig, kan ni inte sitta på olika filtar med några meter emellan om det hade känts bättre? Barnet vill att ni alla ska bara där men lider nog inte av att gå några meter emellan er då och då. Bättre det än stt inte slka är på plats alls? Jag hade aldrig kunnat tänka mig att dela filt osv med bonusens mamma.