Kan man starta en vårdnadstvist om man inte är överrens vilken dag man ska byta på?

Familjerätten är en avdelning på kommunens socialkontor. De är ingen domstol! Och de har absolut ingen rätt att bestämma hur boende/umgänge ska se ut!

Det enda familjerätten har mandat att göra är att försöka medla mellan föräldrarna så att de själva kommer överens om en lösning. Om föräldrarna inte kommer överens så kan socionomerna inte göra något mer.

Om det går så långt att det blir en boende- eller vårdnadstvist så ber domstolen om en utredning från familjerätten. Men det här gäller bytesdag! Domstolen kommer göra allt för att föräldrarna ska komma överens utanför domstolen, och de kommer inte behöva ett utlåtande från soc om fredagar eller måndagar är bäst för barnen.

Nog vet jag det. Jag arbetar där. Men det finns ju hjälp att få så att man INTE behöver ta det till domstol. Kanske uttryckte mig klumpigt för att du skulle förstå - om du sätter in "istället" efter "ni kan vända er till familjerätten" så blir det kanske enklare.

Vi arbetar tillsammans med föräldrarna för att nå enighet i frågor där föräldrar inte är överens utan att man behöver göra en tvist av det. Och där kan föräldrarna ha muntliga och/eller skriftliga överenskommelser angående vilken bytesdag som ska gälla. Men vi utgår alltid från barnens bästa förstås. Kan inte föräldrarna enas är sista utvägen att få det som dom i tingsrätt. Men personligen tycker jag att det är en dålig lösning, men föräldrar idag är beredda att gå så långt utifrån sina egna egoistiska anledningar att de tyvärr ofta ser en vårdnadstvist som första alternativ istället för att ta hjälp av det som finns att tillgå, utan att infektera en relation ytterligare. Tanken är ju att så många barn så långt som möjligt ska ha separerade föräldrar som är vänner och inte som står och smutskastar varandra i en rättssal.

Och där finns vi "socionomer" som jobbar med att hjälpa andra människor och framförallt barn. Men klart du kanske tycker att rätten är ett bättre alternativ i första hand.

Befinner mig själv i en tvist av liknande anledningar (inte jag som startat den dock) men håller ändå med dig att föräldrar bör samarbeta och komma överens för barnens bästa. Men är ändå lite fundersam kring hur mycket en förälder ska göra avkall på sina egna behov för att den andra ska få igenom alla sina? Så tyckte familjerätten i vår kommun, att eftersom jag var den mer samarbetsvilliga så skulle jag vara den som "gav mest" för barnets skull. Men frågan är ju hur bra jag hade mått av det och vilken förebild jag hade varit som kvinna och mamma om jag lagt mig platt för exet?

Är det så Familjerätten generellt resonerar?

Är själv uppväxt med skilda föräldrar och en mamma som ville vara sams och komma överens till varje pris med min pappa. Visst fick jag en lugn och skön barndom men när jag gick in i vuxenlivet blev det betydligt svårare att hantera då jag inte tyckte hon hade stått upp för sig själv.

Ja domstolen kommer skicka ts och pappan på samarbetssamtal och göra sitt bästa för att föräldrarna själva ska komma fram till en lösning. Speciellt när det bara gäller vilken dag i veckan de ska byta. Det vore fullständigt slöseri på resurser att göra en stor utredning på båda familjerna för att ta ett beslut om veckodag!

Så ska det ju naturligtvis inte vara. Rent spontant känns det som att du drabbats av väldigt mesiga handläggare, du bad aldrig om att få byta eller var det den generella uppfattningen på hela kontoret? Vi arbetar nog mest med den föräldern som motsätter sig all form av samarbete och även det skriver vi i våra utlåtanden att hen motsatt sig inför en eventuell rättegång. Och på så sätt gynnas den mest samarbetsvilliga om det skulle hamna i rätten. Man kan ju såklart vinkla det som att den ena är MER samarbetsvilliga men det ska ju aldrig bli så att dina önskemål blir helt överkörda för att du kan tänka dig att nå en lösning. Vi har ju avsatt en person per förälder vid möten, väldigt beklagligt om du uppfattar som att du inte blev uppbackad utan istället överkörd. Vill du säga vilken kommun det gäller?

Jag kan bara utgå från mig och min kommun men vi brukar göra så att den föräldern som motsätter sig allt blir ganska pressad på vilka argument hen menar är giltiga ur barnets perspektiv eller om det helt enkelt rör sig om den personens egna vilja. Oftast, inte alltid, men oftast så förstår tillslut den personen att hen argumenterar utifrån sitt eget bästa och förhoppningsvis kan man då nå en kompromiss så att båda föräldrar känner sig hörda. Men att bara utnyttja att du är samarbetsvillig låter mycket märkligt faktiskt. Be om ett nytt möte och beskriv hur du känner dig.

Jag har också vuxit upp med skilda föräldrar där båda enbart hade egoistiska anledningar och det ledde till att de särade på oss syskon så att det skulle "bli så rättvist som möjligt". Dock var det i en domstol. Men då var inte heller barnens bästa i lika stort fokus som man arbetar utifrån nu.