min man har levt "dubbelliv"

Känner mest att förtroendet för karlar överlag minskar ju mer jag tittar runt på den här sajten. I övrigt har jag inget råd att ge dig, tyvärr. Vad fick du ur honom vid förhöret? Jag kan inte ens föreställa mig hur du känner, jag blir bara matt..

Vad vill du har råd om? Jag hade begärt skilsmässa ögonaböj, och försökt att hålla mig så neutral jag kunde inför dottern. Han har varit en skitstövel, nej skitstövlar är bra människor jämfört med honom.

Jag hade bett honom flytta idag, inte en minut till hade han bott i samma hus som mig.

Fy fan vilket jäkla svin.

Tack så mycket för ditt stöd. Ja, jag är helt förstörd. Jag har gråtit så mycket att jag knappt får ur mig tårar. Jag frågade vem hon var och hur det hade gått till. Han har tydligen inte så jättebra kontakt med mamman till barnet - men han betalar för barnets kläder, mat osv.  Han hävde ur sig grejer som "jag var full och dum".. osv.. jag bryr mig inte om vad han säger. Jag kommer inte förlåta honom för detta.Jag vet inte.. jag vill veta hur jag ska ta mig till!! Jag är så himla förvirrad, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vet inte heller hur jag ska berätta detta för dottern för hon är stor och kommer börja ana grejer så småningom..Tack för ditt stöd. Känner mig mindre "ensam" nu. Är så jävla besviken på honom.

Jag förstår att du är arg, men den andra kvinnan är ingen "jävla slyna". Din man var gift, det var han som var otrogen och han som bär hela skulden. Visst, du måste ju inte tycka om den andra kvinnan, men det är ju främst din man det är fel på.

Jag tycker inte att det är du som ska måsta berätta det här för dottern, det är han som ska göra det. Det är han som har varit otrogen och skaffat barn med en annan kvinna, det får han nu gott förklara för sitt första barn.

Precis så är det.
Hon kanske inte visste om att du fanns..?Kvinnor är inte mycke bättre.

Jag tycker inte att du ska ta några stora beslut nu direkt. Ja, såklart hade inte jag heller velat bo ihop med honom, men ta det lite lugnt med beslut om skilsmässa och så.

puffar..

Jag förstår att du är helt förkrossad nu, och jag tycker faktiskt att du ska ta in på hotell ett par nätter och fundera i lugn och ro. Din man har ju uppenbarligen pengar över ( ) så det måste ni kunna ha råd med. Säg åt honom att du vill att han ska ha packat sina prylar när du kommer tillbaks, för du vill inte ha honom hemma just nu.

Det handlar inte bara om otrohet, det tycker jag faktiskt är den lilla biten (återkommer till det), det handlar om att han har ljugit för dig varje dag i tre års tid!

Otrohet kan hända. Det ska inte göra det, om man känner lockelsen ska man direkt åka hem och ta sig en funderare på vad det är man saknar hemma och sedan prata med sin partner. Det är rätt sak att göra. Alla gör inte rätt sak. Jag tror att jag om min partner kom hem och berättade att h*n varit otrogen och inte visste riktigt varför skulle sätta mig ner och fundera över om jag verkligen tyckt att vi har det bra, och tagit det därifrån. Kanske förlåtit, kanske inte.
Skulle jag däremot upptäcka att min partner varit otrogen och inte erkänt det för mig skulle jag behöva tid för mig själv men kanske i slutänden välja att försöka lösa det beroende på omständigheter.
Om jag upptäckte att min partner haft en andra familj i tre år utan att berätta det för mig så skulle det vara över. Inget snack, bara över.

Släng ut karln och förklara för din dotter att hennes pappa ljugit för dig och du behöver vara ifrån honom för att tänka igenom det. Svara inte på vad det gäller, säg att du inte känner dig redo att prata om det ännu på ett sätt som du vill prata med henne, låt pappan förklara.

Gå till VC och be att få en akut samtalskontakt, för du kommer att behöva prata med någon om detta. Mycket.

Lycka till!