Den sista sms:et.

Visst, kärlek kan vara ett rus och försätta berg och allt det där. Man kan lyftas till högre höjder än man trodde var möjligt. Du verkar vara nära dina känslor och om inte kärlek är något du känner dig vara i behov av för att vara fungerande individ så släpp det. På riktigt. Jag har själv gett upp tron på förhållande som lösning på vardagen och vålmåendet. Livet är för kort, lägg tiden på något eller några intressen istället för att jaga kärlek. Kommer den så kommer den och trots sin kraft finns det massor av annat i livet.

Det är otroligt bra skrivet. Hatten av för dig, all ära & Kudos.

Både det fantastiska och det fruktansvärda med kärlek är att det är en av få saker som aldrig kan tvingas fram eller köpas.

Kan kännas fruktansvärt för den som lever utan, alltså. Naturligtvis har man aldrig rätt till någon människa, vare sig deras känslor eller kropp, vilket jag brukar skriva i diverse trådar.

Det kan fortfarande vara jobbigt för den som är utan, men likväl kan jag rent generellt bli både förvånad och förfärad över hur många människor i denna värld som anser andra människor vara till för deras personliga önskemål. De anser sig ha rätt att pressa och tjata om deras kroppar, och de anse sig ha rätt att bli arg och hatisk på både enskilda individer och ibland ett helt kön ifall de inte får den kärlek eller relation som de önskar.

Att leva utan kärlek kan absolut kännas fruktansvärt för många, och på det planet kan jag sympatisera med TS, men likväl är det ju på det villkor vi alla lever. Det är långt ifrån alla förunnat att få leva i lyckliga relationer.

Hej.

Jag hoppas att allt är bra med dig.

Jag skulle vilja säga att jag mår inte så bra just nu eftersom jag är så himla utmattad. Och det mesta beror på grund av tjejer.

Jag har verkligen försökt att lära känna tjejer genom olika sätt och det känns lönlöst och hopplöst.

Begriper du hur jobbigt det är att försöka utan någon resultat?

Jag har skrivit till över 1000 tjejer och jag har försökt lära känna tjejer dem senaste 10 förbaskade åren!

Inget funkar.

Jag har alltid varit singel och min frustration blir bara större och jag förstår att några enstaka män blir till misogyner i dagens samhälle.

Jag orkar inte med något längre och det enda som ger mig energi är min mamma när hon är här i Sverige. Min familj har alltid gett mig energi, men nu orkar jag knappt längre för att jag är för utmattad.

Det finns en citat som säger "Det är bättre att ha älskat än att inte ha älskat alls"... jag blir bara ännu mer deppig när jag hör det och jag blir bara deprimerad när människor säger att "kärleken kommer" för att det är inte garanterat eller givet att det sker, tro mig. Jag vet vad jag talar om.

Jag blev traumatiserad när jag försökte lära känna tjejen från butiken förra året. Jag gav henne mitt telefonnummer och hon ringde aldrig. Hon ljög för mig istället. Man känner sig bara ännu mer maktlös än vanligt.

Jag har blivit mer bitter med tiden och nu orkar jag knappt med något här i denna existens.

Är det verkligen lönt att kämpa när inget funkar?

Vad skulle du ha gjort i min position och situation?

Det är ingen retorisk fråga jag ställer.

Jag vill gärna veta för att jag vill se vilka möjligheter och alternativ jag har att välja mellan.

Jag har velat säga detta här otroligt länge nu och jag vet att det är mycket information att ta in och att smälta in.

Jag undrar om du kan besvara sms:et istället för att ringa till mig, just nu orkar jag inte samtala.

Jag hoppas att du förstår mina tankegångar.

Mvh.

Detta här har fått mig att bli frustrerad och jag skrev detta här för två veckor sedan till en som jag känner och jag har inte fått svar än. Skulle ni kunna hjälpa mig med detta här?

Hur ska jag gå tillväga när inget går?