• Malineest

    Är jag för ung för att skaffa barn?

    Jag fyller 22 år i år. Jag har länge längtat till barn men väntat på den rätte och han har jag hittat! Så känner iallafall vi båda nu. Vi är sambos sedan 1 år och har snart varit med varandra i 2 år. Han är några år äldre än mig och kan vänta flera år med barn. Vi båda har fast jobb och jag har en otrolig längtan efter att få barn med honom. Ibland har han pikat mig att han också vill ha men han är så inställd på att vi ska vänta så jag vågar inte ens säga att jag har en seriös barnlängtan. Är jag för ung? Hur gör man i ett sådant här fall?? Om vi ska vänta, hur gör jag ens för att orka med längtan jag känner?

  • Svar på tråden Är jag för ung för att skaffa barn?
  • Lena

    Du har jobb, boende, stabilt förhållande och är myndig, du är inte för ung

  • kaffe

    Nej du är inte för ung. Dessutom har du allt som man bör ha enligt regelboken för att skaffa barn. Mer perfekt än så blir det inte.

  • Anonym (K)

    Kör på det du vill göra.. det är inte lättare att hitta rätt sedan .. jag e 34 utan barn och singel.. visst tog det slut med en som jag hade långt förhållande med men vi säger båda i efterhand vi borde skaffat barn.. även om det tog slut..

    Jag tror man ska göra det man vill göra för då är man som mest motiverad till det man gör :)

  • Malineest

    Tack för era svar..!! Jag blir så glad men samtidigt nervös.. hur berättar man en sån här sak för sin sambo? Han har ju inte tänkt sig barn på några år och jag är inte så sugen på den väntan. Och hur går allt ihop med ekonomin? Vi har ganska dyrt boende, två inkomster givetvis men inte så höga löner..åh vad jag vill kunna säga det här rätt ut men jag är så rädd för hans respons

  • Belliiz

    Hej! Jag är nyss fyllda 22 och vi började bebisverkstaden nu i Juni. Min sambo är 27, vi bor i hus, fast inkomst, sambos i 1 år och stadigt förhållande. Allting känns så rätt! Jag tycker absolut inte du är för ung, känns allting rätt så är det bara köra på. Om din pojkvän också vill det såklart.

    Jag frågade min pojkvän om barn redan i höstas vilket han var positiv till. Dock ville han jag skulle vänta med ta ut p-staven till Juni, vilket jag nu har gjort. Vi bara går väntar på att plussa snart. Så spännande!

    Jag tycker du ska sätta dig ner och prata med killen din om barn så får du veta vad han vill. Lycka till!

  • Anonym (MH)
    Malineest skrev 2017-06-26 23:56:32 följande:

    Tack för era svar..!! Jag blir så glad men samtidigt nervös.. hur berättar man en sån här sak för sin sambo? Han har ju inte tänkt sig barn på några år och jag är inte så sugen på den väntan. Och hur går allt ihop med ekonomin? Vi har ganska dyrt boende, två inkomster givetvis men inte så höga löner..åh vad jag vill kunna säga det här rätt ut men jag är så rädd för hans respons


    Försök att inte oroa dig så mycket. Oavsett om du hade velat ha barn senare eller nu så tycker jag alltid det är bra att prata mer konkret kring framtiden (såsom barn, jobb, om man vill flytta någon gång och liknande) om man är i en seriös och längre relation. Fråga honom kring hur han tänker sig framtiden; vill han bo kvar där ni bor, är han intresserad av att byta jobb eller plugga och såklart- hur tänker han kring barn? Då kan du själv också inflika dina egna tankar kring dessa saker, säga att du längtat efter barn länge men förut alltid sett det som längre bort men på sistone börjat fundera på det mer konkret och att det inte längre känns så långt ifrån.

    Det kommer gå bra! Oavsett hur han känner är det bra för er att prata om. Om han inte vill nu direkt så kanske han kan ge dig en ungefärlig tid när han kan tänka sig att börja försöka, det kan göra det lättare för dig att hantera din längtan - att du kan se ett "slut" på väntan om man säger så. Istället för att bara tänka att det blir "sen" om någta år utan att ni riktigt har någon direkt plan. Eller om han inte riktigt vet när, då kanske du kan be han fundera lite på det och hur han tänker och känner - så kan ni komma tillbaka till det lite senare, om en månad eller så. Eller så kanske han känner som dig; att det känns rätt och redo redan nu. Oavsett vad så är det bara positivt för dig att få veta hur han tänker. Och det ger er också tillfälle att reda ut andra viktiga saker, såsom hur ni vill göra med föräldrarledigheten, hur ni ser på uppfostran och liknande.

    Vad gäller ekonomin har jag inte så många bra råd, då jag och min sambo fortfarande har några år kvar till barn. Men har ni båda jobb tror jag faktiskt inte det kommer vara några problem. En bebis behöver inte kosta så jättemycket. Finns några större utgifter, såsom vagn, men detta kan man komma undan relativt billigt med också. Facebookgrupper och familjeliv (och internet överlag) är fullt av bra tips på hur man kan vara ekonomiskt smart under graviditet och bebis/småbarnstiden och få det att gå ihop bra. Föräldrarledigheten kan ju innebära ett viss inkomstbortfall, men även där finns det många sätt att trixa och fixa för att minimera "skadan". Har inte satt in mig fullt i det än; men som med det andra så kryllar det av tips kring det online :)
  • Anonym (Vilken barndom vill ni ge barnet)

    Jag tycker personligen att ni varit tillsammans allt för kort tid! Speciellt i er ålder då man växer och utvecklas oerhört mycket som människa. Ni kan snabbt växa ifrån varandra mentalt eller plötsligt upptäcka att ni vill helt olika saker än innan.

    I övrigt så är det väldigt olika i vilken typ av ekonomi ni behöver. Vill ni vara hemma länge?Gemensamt? Dela på föräldraledigheten? Om ni vill lämna in er ettåring på förskolan heltid och inte vara hemma gemensamt så får den av er som är föräldraledig 80% av lönen minus 30% skatt i nästan ett år.

    Annars så måste ni spara till föräldraledigheten alt. klara er på mindre pengar.

    Vi ville ta vara på småbarnstiden och vara tillsammans utan stress. Vi ville också att vårt barn skulle få börja förskola deltid först när barnet kändes redo för det. Många ettåringar ammar fortfarande och kan inte gå eller prata.. Då måste det kännas piss att tvingas lämna sin bebis 9-10 h om dagen.

    Vill ni köpa (större) bostad de närmsta åren? Isåfall få ni tänka på handpenning, lagfart osv. Det kan vara svårt att spara till handpenning när man har föräldraledighet, vab, utgifter kring barnet, buffert som behövs när man har barn osv. Kommer det sedan syskon så tar det ännu längre tid. Banken räknar också på att ni måste ha mer pengar över per månad när ni har barn.

    Vill ni gifta er? Det finns många fördelar med att vara gift innan barnet kommer. Bland annat juridiska.

    Vill ni ha ett bröllop med fest? Beskymmerfritt dansande hela natten? Stort? Eller med en bröllopsresa? Då är det också smart att göra det innan ekonomin försämras av barn och tid för romantik och parsamhet kraftigt minskas.

    Vi hade vårt bröllop innan barnen kom. Det var en fantastisk tid med planering och romantik och vår fest är ett varmt minne att hålla fast vid när romantiken tryter efter att inte fått sova mer än 3-4h per natt i 2 år. ;)

  • Anonym (mmm)

    Nej du är väl inte för ung MEN om killen i fråga faktiskt inte är helt lika inne på det som du så vänta något eller några år i alla fall. Ge honom chansen att vilja lika mycket som du, du har ju tid på dig. Ni har bara varit ihop i 2 år, det är inte så lång tid ändå. Saker kan hända i en så pass "ny" relation även om allt är helt toppen just nu. 
    Risken är nog större att det tar slut om han inte är redo men blir "övertalad" att skaffa barn snabbt. 

  • Afasi

    Nej du är inte för ung. Tycker du ska börja ta upp ämnet lite försiktigt utan att få honom att ni ska gå och göra barn direkt. Berätta att det är något du tänker på och att du ser fram emot att ni ska få barn och bilda familj.

    Jag är 24 och är just nu gravid i vecka 38. Detta är mitt tredje barn. Den äldsta blir 6 i höst.

    Vi blev oplanerat gravida efter ca 1 år och 4 månader och valde att behålla, trots att vi inte hade optimala förutsättningar så har allt löst sig fint. Min sambo ville inte ha barn så tidigt men valde att stanna och det ångrar han inte en sekund idag.

Svar på tråden Är jag för ung för att skaffa barn?