5 åring säger S istället för F

Detta var ju mer som en lek med bilder etc. Inget tragglande.

Jag vet inte om kompisarna säger något på förskolan. Vet däremot andra, äldre barn, som kommenterat det och vuxna som gör sig roliga över hur han pratar...

Han kan få tungan rätt. Han kan säga F-ljudet. Fffff. Men det svåra blir att forma om munnen så det blir ett ord t ex fot eller fiska etc. Då kan han säga t ex fffffsiska. Han blir arg även när man bekräftar orden åt han. Om han säger Titta en sisk och man säger Ja titta där är en Fisk. Så blir han arg.

Jag rättade inte honom under spelet där uran bekräftade när han sa rätt och gav beröm. Han kan säga R-ljudet också. Men inte i ord. Precis som med F. Han tycker inte memory är roligt. Direkt han märker att det går ut på att träna på bokstäverna blir han arg och ledsen.

Vart framgår det att jag fortsatt trots att han blev arg och ledsen? Jag kan cittera mig själv "det slutar med er han blir arg och ledsen". DET SLUTAR! Vilket innebär att jag slutade direkt han blev arg och ledsen. Jag slutade just för att jag respekterar mitt barns känslor och för att jag själv inte skulle uppskattat om någon fortsatte med mig vid ett sånt tillfälle. Kan bli väldigt provocerad av ditt påhopp och antaganden då jag är en (av väldigt då föräldrar, som jag sett) som respekterar barns vilja och känslor t ex vid viljan att inte vilja kramas, behovet av eget utrymme, etc etc. Typiskt FL dock med dömande människor.

Han blir aldrig arg i vardagen. Han blir arg om någon påpekar hur han pratar, vilket många vuxna i vår närhet gör och tycker det är gulligt. Något som jag ALLTID säger ifrån gällande, jag själv kommenterar aldrig att han säger fel eller något sånt. Upprepae bara det han sagt, med rätt uttal.

"Du har försökt flera gånger". Var framgår det? Jag har försökt EN gång och kastade papperna och bilderna i soporna efter denna gång.

Jag tycker inte du är hård. Däremot dömande och drar egna slutsatser utifrån något som inte framgår i texten. Ytterligare en slutsats du drar är att jag ber om åsikter, vilket jag inte heller gjort. Utan jag bad om råd och tips.

Hur menar du nu? Det är bara du som tycker detta är fel i denna tråd? Nu är det ju inte som att han säger "Titta en blampa mamma" Och jag säger Jo titta en LAMPA. Utan mer om han säger "Jag leeeet mamma, jag tan allt" så kanske jag säger "Jasså, det vet du? Va bra att du kan allt, det kan jag med." med en glimt i ögat. Jag upprepar inte specifika ord eller saker åt honom om det inte passar in i sammanhanget. Jag påpekar inte åt honom att han uttalar ord fel. Alla ord med K säger han med T t ex Kan, Kanske, Kommer. Alla ord med V säger han med L t ex Vill, Vilka, Vem, där alla dessa ord är väldigt frekvent förekommande i dagligt tal som han hör mig uttala korrekt många gånger per dag. Vi har flytande samtal varje dag där jag säger rätt uttal och han fel, utan att jag för dens skull "påpekar" åt honom att han säger fel. Jag gör inte som med bebisar där se pekar på en hund och säger Vovo och jag säger men titta en VOVVE eller HUND. Vi pratar som vanligt med varandra och jag upprepar åt honom, precis som jag ibland gör med vuxna, för att bekräfta att jag förstått rätt men också med en tanke om att han ska höra det rätta uttalet.