Sömnbesvär, eller sömnpsykos?

Jag hade också sömnparalys så gott som varje natt när jag mådde som sämst. För mig hjälpte det att inte sova mitt på dagen och läsa mycket om sömnparalys, lärde mig att väcka mig själv genom att röra så mycket jag kunde på höger arm. Vet hur obehagligt det är.

Vet du varför du mår dåligt? Och har du försökt söka hjälp? Hoppas du hittar någon professionell att prata med, ibland behöver man hjälp att reda ut sitt huvud. Och det kanske låter dumt men allting löser sig.

Du skriver om sömn men jag vill adressera ditt mående. Du är 27. Enligt min erfarenhet och många andras blir man mer stabil med åren, lär sig hantera sin adhd mm. Jag var omogen vid 27. Känslomässigt instabil. Nu 10 år senare är jag där jag vill vara. Visst har jag velat dö många gånger men det är en sjukdom. Jag försöker att inte ta så allvarligt på livet. Vi har blivit datta till den här världen och ibland är allt skit. Då försöker jag skratta åt det och skita i allt och tillåta mig själv att ta en paus från alla måsten. Lova att inte skada dig själv! Jag vet inte vad som fått dig att känna att du inte är lika mycket värd som andra omkring dig, men vad det än är så stämmer det inte. Du är en hjälte som kämpar med adhd och du kan komma hur långt som helst. Ofta är det personer med adhd som är de mest intressanta personligheterna. Ta hand om dig!

Tack (s) väldigt fint skrivet

Vet inte om du fortfarande lider av dina sömnparalyser eller inte men hoppas det har gått över! Reagerade på att du skrev att du mått/mår väldigt dåligt med s-försök osv. Är i samma sits själv och ville bara säga att om du behöver prata så får du alltid höra av dig! Kan vara skönt att prata med nån man inte känner ibland så kanske vi hörs :) 

Kram, tjej på 19 år

Hej, Delirium, samtidigt känns det "skönt" o tråkigt att höra att du e i samma situation, kan dock inte släppa tanken om jag vore död varje dag.. Lite tråkigt å ha den tanken som ett alternativ till när jag blir ledsen sur, jag blir irriterad för inget, kan sätta mig ner å gråta därefter blir glad av att tänka på om jag vore död.. Ja mena skulle nått hända mig som jag inte är beredd på eller ha orsakat så skulle jag nog göra det igen,jag går inte runt med en helt tom själ, vissa stunder är bra, men samtidigt som man blundar å öppnar ögonen igen så är den känslan borta.. Hur upplever du denna väldigt svåra delen av livet nu?

Förstår verkligen dig, det går åt mycket tid till att tänka på döden och hur skönt det skulle vara. Är man lite instabil så har man lätt för gråt och irritation. Vet att ibland kan jag sätta mig ner och gråta för att jag tappat något eller glömt bort något, smågrejer liksom. 

Jag hanterar inte saker bra alls, är i en väldigt dålig period så ligger i sängen hela dagarna och kollar på filmer och serier, självskadar för att hantera mitt mående. Så min vardag är rätt enformig haha.. Vad gör du om dagarana?

En sak har jag aldrig förstått varför man ska typ skära sig mm.. Jag jobbar, så gott det går.. När det blir jobbigt vissa stunder så vill jag försvinna som en trollkarl.. Det är ganska ofta ändå.. Jag har sjuka psykopatiska drag å en massa störda tankar, jag är en hemsk människa från grunden.. Jag menar det.. Därför vill jag dö