Är otrohet alltid fel?
Nu har jag följt forumet en tid och slås av hur otroligt fördömande och kategoriska de flesta är mot otrohet. Samtidigt berättar väldigt många om att de lever i förhållanden där sexlivet går på sparlåga och att det gör dem frustrerade. Hur går det ihop? Tror folk verkligen att sexdriften är en fråga om val? Och inte en av människans primära drifter?
Vill betona att jag inte stödjer otrohet som är flagrant, förnedrande för någon av parterna, rent griseri. Men om otrohet är ett sätt att kunna behålla en familj, är det då också fel, tycker ni?
Är ute efter en uppriktig diskussion. Jag är inte otrogen själv, jag har inte råkat ut för otrohet i mina egna relationer, men jag har bevittnat ett antal kraschade äktenskap bland släkt och vänner p.g.a. otrohet. Ofta har jag tyckt att den bedragna parten överreagerat och oftast har de frånskilda fått det sämre på olika sätt efter skilsmässan.
