Tränar ni era barn på att ha tråkigt?

Ja det har vi gjort.

Alltså målet har ju inte varit att de ska ha tråkigt utan att de själva till slut ska lösa tråkigheten och faktiskt få tillbaka den där barnsliga kreativiteten som de så lätt glömmer om dagarna mest består av skola, inbokad aktivitet och sen någon timme spel. Varje lov brukar jag börja med att vara rätt hård med speltiderna just för att de ska komma igång själva och hitta på saker. Brukar vara 2-4 dagars gnäll och sen är det problemet ur världen.

Men sen upplever jag att vi har fått en hel del gratis av att de är 4 syskon. De måste vänta på hjälp ofta, de måste vänta på sin tur att prata, de inser själva att om de hjälper varandra med något de kan fixa ihop så får vi tid att hjälpa med annat och de vet att livet är inte rättvist för det är omöjligt att hålla samma regler för alla 4. Det hör jag ofta från föräldrar i min omgivning som har 2 tätt att de inte anser sig kunna ha olika regler för då blir det för mycket gnäll från den yngre (oftast).

När det gäller bilresor så har vi varje år bilat 90 mil enkel väg på sommaren och i början hade de inte ens paddor eller film. Sen kom en padda in i familjen och även nu när fler finns att tillgå så löser vi ändå inte så paddorna har någon surf så spelandet blir begränsat där. De tycker inte offline-spelen är roliga mer än korta stunder i taget så jag skulle säga att paddor nog inte används mer än 20 % av resan om ens det. Vet inte om det är för att barnen tidigt fått åka rätt långa sträckor i bil (mormor/morfar bor 30 mil bort) eller om vi haft tur men jag har aldrig haft behovet av att ha filmer eller konstant underhållning i baksätena.