Min fru tycker allt är mitt fel

Tack för svar. Jo du har säkert rätt känns så jobbigt att alltid vara orolig att man gör något fel och hur man än gör är det fel. Sen har hon ju såklart sina ljusa stunder där hon är världens gulligaste. Fast på sista tiden är de mer och mer sällan. Nu känns det som att när jag ser hennes namn på mobilen så tänker jag att " vad har jag nu gjort ". Har försökt förklara hur jag känner men då får jag bara till svar att hon orkar inte med att jag spelar martyr ????.

Ja vad svarar man på en sån sak. Jag blir helt tyst och såklart jätteledsen. Man känner sig precis som du skriver helt slut i kropp och själ. Jag jobbar på hemma till 22-23 tiden på kvällen och det man får till svar är hann du inte mer. Mina känslor svalnar ju också vid dessa tillfällen men sen är hon den underbara människan man blev kär i. Det är sååå jobbigt just nu. Jag tror också att problemet ligger hos henne för hennes syskon är helt på min sida men ändå tänker man att det kanske ändå är mitt fel.

Tack alla för svar och råd. Jag börjar nog också komma till det läget att måttet börjar vara rågat. Jag vet inte men ta som idag t.ex . Vi kommer hem samtidigt från jobbet. Jag åker och handlar, kommer hem lagar mat, plockar undan efter maten. Åker till soptippen och tömmer ett släp med skräp som jag fyllt igår och nu ska jag gå ut och jobba på huset. Så här ser mina dagar ut mer eller mindre. Nog tycker jag i allafall att jag gör något. Fast fel saker förstås trots att vi kommit överens om att huset ska vara färdigt nästa vecka. Det här med att prova en annan så menar hon såklart att vi ska skiljas så det är inga konstigheter med det. Det är kanske dags att sätta ner foten och börja tänka på sig själv.

Tack alla för svar och råd. Jag börjar nog också komma till det läget att måttet börjar vara rågat. Jag vet inte men ta som idag t.ex . Vi kommer hem samtidigt från jobbet. Jag åker och handlar, kommer hem lagar mat, plockar undan efter maten. Åker till soptippen och tömmer ett släp med skräp som jag fyllt igår och nu ska jag gå ut och jobba på huset. Så här ser mina dagar ut mer eller mindre. Nog tycker jag i allafall att jag gör något. Fast fel saker förstås trots att vi kommit överens om att huset ska vara färdigt nästa vecka. Det här med att prova en annan så menar hon såklart att vi ska skiljas så det är inga konstigheter med det. Det är kanske dags att sätta ner foten och börja tänka på sig själv.

Nej jag tycker det har eskalerat på senare år, det verkar som att hon inte vet vad hon vill. Hon säger en sak och bara några timmar senare så är det något helt annat som gäller. Hon kan t.ex säga att vi kan väl åka bort tsm över helgen. Visst säger jag det hade varit trevligt. Senare på kvällen blir hon sur och säger att jag tar inget ansvar för det jag påbörjat utan om man nångång ska bli färdig så kan man inte åka iväg och roa sig. Skulle vi inte åka iväg så blir hon sur och säger att jag vill aldrig göra något roligt. Hon blir aldrig nöjd och såhär fortsätter det med det mesta just nu. Jag har också mer och mer börjat att fundera om det är något psykiskt som ligger bakom när hon blir så oresonlig att hon inte ser själv hur tokigt det är. Jag kommer inte kasta i handduken än men det måste bli en förändring annars kommer jag inte orka

Jag tar också hand om tvätt och städning så jag vet hur det är

[quote=77830317][quote-nick]Rappakalja skrev 2017-07-11 08:16:18 följande:[/quote-nick]Jag tror att hon har en livskris helt enkelt. Ålderskris? Tufft på jobbet? Har hon kommit på att det liv ni lever nu inte är så hon vill leva? Oavsett vad så behöver ni prata och prata ut rejält. Troligen behöver ni någon tredje part som kan stötta.

Testa att skriva ner hur du upplever det hela. Tala om att du älskar henne så oerhört mycket men att du just nu mår dåligt i ert förhållande eftersom att du upplever att hon vantrivs. Fråga vad ni behöver göra för att komma ur den negativa spiralen ni har hamnat i. Skriv inte du gör osv utan bara skriv hur du upplever saker och ting. Avsluta med att igen tala om hur mycket du älskar henne och vill att ni båda ska må bra i ert förhållande så att du både börjar och avslutar positivt.

Ge henne brevet och be henne läsa igenom och fundera innan hon ger ett svar, skriftligt eller muntligt.[/

Tack för tipset har försökt prata om hur jag känner det men hon vrider det till att jag är martyr och att alllt handlar om mig. Ska försöka igen men det är nog som du säger att hon lever inte det liv hon vill leva. Så det blir att spotta i nävarna och lösa problemet

Nej jag ska absolut inte kasta i handduken än. Hon är mycket stressad. Jag kanske är naiv men jag tror inte att det är förhållandet i sig som gör att hon känner sig instängd eller missnöjd. Det känns ibland som att hon själv inte riktigt vet vad hon vill. Hon kan i ett sms skicka hjärtan och i nästa vräka ur sig det ena och det andra. Det är ibland som att hon är döende hon ska hinna så jävla mycket. Det är som att hon ena minuten är lycklig för att nästa minut vara olycklig. Det kanske ändå är förhållandet som är boven men ändå inte. Det är som att nu när barnen växt upp och inte behöver henne lika mycket blir hon väldigt nere. Jag har försökt att försiktigt lägga fram att vi kanske borde prata med någon men då blir hon arg och menar att jag tycker hon är psykiskt sjuk vilket hon verkar vara väldigt rädd för. De gånger vi kunnat prata så blir det bra i någon/några dagar sen är hon tillbaka i samma hjulspår.

Jag tror inte att det finns någon på lut men man ska aldrig säga aldrig. Jag tror att hon menar att andra gör mer än mig. Hon plockar godbitarna från bekantas förhållanden och tycker att "tänk om du kunde vara mer som han". Eller "han gör minsann"

Jo jag tror också till 98 procent att det är något annat. Klimakteriet kan det faktiskt vara trots allt, symptomen stämmer. Det är bara så svårt när hon inte vill lyssna utan bara tycker att jag skyller ifrån mig, att det inte ör mig det är fel på. Naturligtvis har väl jag också mina fel och brister. Jag är inte Guds gåva till kvinnorna men det är dessa humörsvängningar och att allt som sker är mitt fel som är jobbiga. Att när vi bestämt oss att nu gör vi så här, vi är överens och sen några timmar senare är det något annat som gäller och jag skiter i hennes önskan. Någonstans inom henne känner hon att hon gör fel men hon kan inte kontrollera sig. Det är som att hennes spärrar försvinner. Hon skulle skämmas ihjäl om jag skulle berätta för någon hur hon uppför sig.

Tack det är skönt att veta att man inte är ensam även om jag lider med dig. Vi får väl hoppas båda två att de är klimakteriet och att allt ordnar sig. Ska försöka lirka on detta med klimakteriet i någon diskussion så får vi se hur det verkar. Jag håller med dig att vissa dagar är man inte så stark och man tappar självkänslan totalt och börjar tro på att allt kanske ändå är mitt fel. Sån tur är att jag har väldigt bra kontakt med hennes syrra och hon ser ju allt från ett annat håll. Hon är helt på min sida och tycker som jag. Det känns skönt att veta. Kämpa på min vän och jag hoppas allt löser sig för er också