Min fru tycker allt är mitt fel

Tack alla för svar och råd. Jag börjar nog också komma till det läget att måttet börjar vara rågat. Jag vet inte men ta som idag t.ex . Vi kommer hem samtidigt från jobbet. Jag åker och handlar, kommer hem lagar mat, plockar undan efter maten. Åker till soptippen och tömmer ett släp med skräp som jag fyllt igår och nu ska jag gå ut och jobba på huset. Så här ser mina dagar ut mer eller mindre. Nog tycker jag i allafall att jag gör något. Fast fel saker förstås trots att vi kommit överens om att huset ska vara färdigt nästa vecka. Det här med att prova en annan så menar hon såklart att vi ska skiljas så det är inga konstigheter med det. Det är kanske dags att sätta ner foten och börja tänka på sig själv.

Får man fråga, har hon alltid varit såhär eller har det eskalerat allt mer med åren? Eller kommit under en kortare tid? Och är det att bara hennes sätt är det rätta sättet att göra saker på? Tänker om det grundar sig i någon psykisk diagnos eller att hon alternativt börjat lida av exempelvis ångest och mår sämre av att inte ha det precis så som hon vill ha det runtomkring sig..i så fall kanske ni skulle börja med att prova att gå på parterapi, där ni båda kan få besked om vad problemet bottnar i, tänker att det är ju trist att behöva avsluta så många år tsm om det skulle visa sig grunda sig i något hon inte kan rå för. Med det sagt är det aldrig ok från hennes sida att trycka ner dig för det.

Precis mitt liv. Fast jag tar även hand om tvätten. Och går ut med hunden.

Nej jag tycker det har eskalerat på senare år, det verkar som att hon inte vet vad hon vill. Hon säger en sak och bara några timmar senare så är det något helt annat som gäller. Hon kan t.ex säga att vi kan väl åka bort tsm över helgen. Visst säger jag det hade varit trevligt. Senare på kvällen blir hon sur och säger att jag tar inget ansvar för det jag påbörjat utan om man nångång ska bli färdig så kan man inte åka iväg och roa sig. Skulle vi inte åka iväg så blir hon sur och säger att jag vill aldrig göra något roligt. Hon blir aldrig nöjd och såhär fortsätter det med det mesta just nu. Jag har också mer och mer börjat att fundera om det är något psykiskt som ligger bakom när hon blir så oresonlig att hon inte ser själv hur tokigt det är. Jag kommer inte kasta i handduken än men det måste bli en förändring annars kommer jag inte orka

Jag tar också hand om tvätt och städning så jag vet hur det är

Lämna. Hon älskar dig inte längre, vantrivs och känner sig instängd i förhållandet och det är därför hon gör såhär. Det kommer sannolikt ta slut ändå på endera sättet så lämna medan du har lite självrespekt kvar.

Jag tror att hon har en livskris helt enkelt. Ålderskris? Tufft på jobbet? Har hon kommit på att det liv ni lever nu inte är så hon vill leva? Oavsett vad så behöver ni prata och prata ut rejält. Troligen behöver ni någon tredje part som kan stötta.

Testa att skriva ner hur du upplever det hela. Tala om att du älskar henne så oerhört mycket men att du just nu mår dåligt i ert förhållande eftersom att du upplever att hon vantrivs. Fråga vad ni behöver göra för att komma ur den negativa spiralen ni har hamnat i. Skriv inte du gör osv utan bara skriv hur du upplever saker och ting. Avsluta med att igen tala om hur mycket du älskar henne och vill att ni båda ska må bra i ert förhållande så att du både börjar och avslutar positivt.

Ge henne brevet och be henne läsa igenom och fundera innan hon ger ett svar, skriftligt eller muntligt.

Håller med. 

[quote=77830317][quote-nick]Rappakalja skrev 2017-07-11 08:16:18 följande:[/quote-nick]Jag tror att hon har en livskris helt enkelt. Ålderskris? Tufft på jobbet? Har hon kommit på att det liv ni lever nu inte är så hon vill leva? Oavsett vad så behöver ni prata och prata ut rejält. Troligen behöver ni någon tredje part som kan stötta.

Testa att skriva ner hur du upplever det hela. Tala om att du älskar henne så oerhört mycket men att du just nu mår dåligt i ert förhållande eftersom att du upplever att hon vantrivs. Fråga vad ni behöver göra för att komma ur den negativa spiralen ni har hamnat i. Skriv inte du gör osv utan bara skriv hur du upplever saker och ting. Avsluta med att igen tala om hur mycket du älskar henne och vill att ni båda ska må bra i ert förhållande så att du både börjar och avslutar positivt.

Ge henne brevet och be henne läsa igenom och fundera innan hon ger ett svar, skriftligt eller muntligt.[/

Tack för tipset har försökt prata om hur jag känner det men hon vrider det till att jag är martyr och att alllt handlar om mig. Ska försöka igen men det är nog som du säger att hon lever inte det liv hon vill leva. Så det blir att spotta i nävarna och lösa problemet

Men hallå? Parterapi?

Hon verkar inte må bra. Hon känner sig förmodligen instängd i förhållandet och känner "vad det här allt som blev? Är det såhär mitt liv ska se ut?".

Hon verkar väldigt stressad. Varför?

Ni verkar ju inte haft dessa problem tidigare så något har ju hänt.

Det här med att sätta ner foten och sätta hårt not hårt funkar inte. Om du inte kan göra det på rätt konstruktivt sätt kommer det bli pannkaka.

Gå till ett proffs som kan få er att börja prata med varandra igen! En samtalsterapeut som kan bana ut hur ni båda mår och hur ni ska mötas, eller om ni bör gå separata vägar.

Det finns hjälp att få i kriser.

Du älskar ju henne "i nöd och lust", så släng inte in handduken än.