Ekonomiska möjligheter

Jag är i en liknande situation och vi har egentligen samma dilemma.

Jag är färdig med plugg och har jobbat 1,5 år, dvs har jag en bra sgi vid föräldraledighet. Så av den anledningen finns inget skäl till att vänta. Men min kille pluggar och är klar till nästa sommar. Sista terminen är praktik och förhoppningsvis ökar det chanserna till jobb. Jag är egentligen inte orolig för att han inte ska få jobb när han går ut, han är driven och har en del bra kontakter och för hand del har sånt en tendens till att lösa sig.

Men att han än inte vet om han har jobb efter examen gör att han tvekar, med all rätt såklart. Förstår ju hur han tänker men jag vet också att det inte skulle vara något problem för honom att få sommarjobb på tidigare arbetsplatser fram tills han hittar något annat. Men det är ju såklart en chansning och jag känner samtidigt som jag längtar ihjäl mig att det inte skulle vara rättvist att sätta honom i den situationen.

Tänker att det är så det hade blivit för din kille med?

Och som tidigare personer skriver, man får mycket mindre föräldrapenning än vad man tror. Räkna på försäkringskassans "kassakollen" och läs på om sgi :) komplicerade regler vill jag lova!

Ja visst är det svårt, speciellt när man är två om det! :/ Hade det bara varit upp till mig hade vi absolut kunnat börja försöka i oktober, jag tror ju på att jobbsituationen löser sig. Men om det var ombytta roller hade jag säkert resornerat annorlunda, därför kan jag inte klandra min kille på något sätt. Han är öppen för att börja försöka men inte precis när jag helst skulle vilja :) Tror att han vill få lite mer koll på var han vill göra praktik och hur stor chansen till jobb blir på platsen han får. Säger dem att det kommer leda till jobb så är det ju bara att köra!

Det jobbiga just nu är att min längtan efter barn knappt är hanterbar längre, vill inget hellre än att han ska känna att det är rätt läge! Att han ska säga ja.

Är ni helt överens i frågan?

Har du kollat upp vad du skulle få i fp?

Jag känner igen mig så väl, man blir smått galen! Längtan tar över och man vill bara hitta en lösning oavsett. Men skönt att ni båda ändå känner så lika. Det viktigaste är ju att båda är helt med på tåget, annars blir det ju ändå inget bra i slutändan! Det är väl där jag och min kille inte är på samma plan, jag tror i slutändan att han inte är riktigt där än, han är väldigt rationell och vill att allt ska vara helt ordnat innan vi försöker och innan han känner att han helt vill det. Så jag får snällt vänta på att han är redo, för mitt eviga prat om detta tär på relationen men man är ju inte helt sig själv när man har drabbats av denna outhärdliga längtan!!!

Jag förstår hur du menar med att man aldrig är helt nöjd och känner sig helt redo, och jag tror säkert att löser det om din kille känner att han vågar ta chansen och utgå ifrån att han får jobb direkt efter studierna.

Men är du redo att gå direkt från plugg till mammaledighet?

När hade ni tänkt börja försöka?

Vi är 27 år båda två. Hur gamla är ni?

Skönt att inte vara ensam här! Svårt att hitta forum med folk i liknande situationer.

Tänk vad läskigt det är att inte ens veta om det är möjligt för en att bli gravid eller hur lång tid det kommer ta?!!

Två tjejer i min klass gick direkt från examen till BB mer eller mindre, både ca 30 år och lyckades på första försöket. Hoppas man kan få ha samma tur! :(