Deprimerad sambo utan känslor

Hej!
Skulle så gärna vilja ha tankar och råd från andra som har erfarenhet av partner med depression.

Min sambo är inte den pratsamma typen vad gäller känslor, håller det mesta inom sig. I höstas sa han till mig att han kände sig så ledsen och nedstämd, många tankar snurrade i huvudet osv. Jag hjälpte honom till att få komma till en KBT-terapeut dit han gick ett tiotal gånger. Han tyckte det var väldigt skönt att få prata och få ur sig saker men samtidigt kände han sig stundtals mer förvirrad för många saker som han tryckt undan kom upp till ytan nu.
Så i mars kom han plötsligt och frågade mig hur jag tycker vårt förhållande är, jag blev helt paff för jag tyckte vi hade det bra. Vi har varit ett par i 23 år så självklart har vårt förhållande haft sina toppar och dalar men nu är barnen stora och det kändes som att det är vår tid nu. Han tyckte vårt förhållande var dött, vi var som kompisar och han tvivlade på sina känslor för mig och ville att vi skulle gå i terapi vilket vi gjorde och gör fortfarande.

Att gå i terapin har varit jättebra, mycket saker har kommit fram där men ju fler gånger vi har gått har mn sambo blivit mer och mer negativ. Han blev arg, stressad, hade ångest, sov inte på nätterna osv. Inte bara p g a vårt förhållande utan också för andra jobbiga saker som hänt runt om med barn, föräldrar och arbete. På inrådan från mig och terapeuten gick han med på att gå till en läkare.
Läkaren konstaterade att han har en depression och han fick medicin mot ångest och antideppressiva tabletter. Han ska dessutom åter börja med KBT-behandling nästa vecka.
Han har nu ätit en låg dos i 2 veckor som enligt läkaren inte skulle ge någon effekt men man måste börja där för att sedan höja. Sedan en vecka tillbaka äter han dubbel dos och läkaren sa att han nu ska märka skillnad men att det kan ta två veckor innan det blir effekt.

Det är oerhört jobbigt att leva med någon som är så deprimerad, han är till stor del personlighetsförändrad. Från att ha varit omtänksam och snäll till att vara arg, elak och väldigt egoistisk och se allt i svart. Det finns inte några ljusglimtar alls.

Han säger att han blir stressad och får ångest att komma hem, han får skuldkänslor mot mig för att han inte känner något, han tvivlar på att han kommer få känslor för mig igen eller att livet någonsin ska bli roligt. Samtidigt är han desperat på att få känna något, hans förslag har varit att han ska bo hemifrån ett tag så att han förhoppningsvis kan få känna saknad och samtidigt få lugn och ro utan att känna skuldkänslor.   Jag har hela tiden varit emot det men sedan i helgen har vi kommit överens om att prova så ett tag så nu bor han hos en gemensam vän till oss.

Detta är första gången han har depression och jag har ingen erfarenhet av det på andra sätt. Hur lång tid kan det ta innan han börjar se ett ljus i mörkret? Hur snabbt får man tillbaka positiva känslor? Vad kan jag göra för honom?

Tacksam för svar!

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 12 Jul 15:20

#2

Jag håller helt med dig om att inte ta stora beslut nu. Det har både jag och terapeuten sagt, men han säger att han inte klarar av att vara hemma utan att få ångest för att han inte har känslor. Jag har sagt till honom att lägga bort det kravet, att jag inte har några krav och förväntningar på honom men han köper inte det, säger att han inte kan.
Att ligga hemma och se film eller så är inte något problem, han känner inga krav på att han måste göra något aktivt men känner krav för att han är känslokall, får dåligt samvete för att han är arg osv. Emellanåt får han sån ångest, speciellt på kvällar och nätter att han tar bilen och bara åker i flera timmar för att få någon ro i kroppen.

Jag ska försöka ta upp det du säger om att relationen får vänta tills han mår bättre och kommer ur värsta depressionen men han resonerar väldigt enkelspårigt. Han tycker som sagt att han har outtalade krav på sig som han inte kan lägga bort.

Att prata om att det är depressionen som gör att han är som han är just nu gör honom mest arg och irriterad, han tycker att alla andra (mest jag) kommer med påståenden om hur han ska göra och inte göra ( t ex att inte ta stora beslut) att det han säger är ingen som bryr sig om. Han förstår inte att han inte tänker rationellt.
Vissa dagar mår han bättre och vissa dagar vill han bara sticka från hus, hem och jobb.

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 12 Jul 21:47

#6

Snöigahästar skrev 2017-07-12 20:02:09 följande:

Usch låter som du är terapeut till honom på något vis? Fixat terapi och läkartid? Tycker det låter bra att han bor någon annans stans ett tag och får klara sig själv. Se till att göra något kul du! Var är dina känslor i detta? Tycker du låter mannen leva om och så står du där som en terapeut? Nej passa på att ta hand om dig själv och dina känslor så märker han nog att han har ganska mycket att förlora!

Mina känslor i detta är blandade. Det är oerhört påfrestande att vara anhörig och bara få höra på allt negativt. Men det är mannen utan depression som jag älskar alldeles oerhört. Att ta hand om mig själv är viktigt inser jag , för att inte själv bli påverkad.

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 12 Jul 21:55

#7

NELJ skrev 2017-07-12 20:39:05 följande:

Men så funkar det inte om han är deprimerad. Ts kan "ha kul" i flera månader innan han hittar tillbaks till sina innersta känslor. Och att kalla det usch... hur hade du reagerat om ts man hade haft cancer? "Usch ska du agera sjuksköterska?" Depression är en sjukdom och även om jag tycker att mannens reaktion tyvärr tyder på dålig sjukdomsinsikt är det knappast rätt av ts att leva loppan medan han mår dåligt.

Min enda ömskan är att han ska bli frisk så fort som möjligt, detta är jobbigt för alla inblandade.

Att leva loppan är knappast aktuellt, har linsom inte lust till det för tillfället.

Ett stort problem är att han har svårt att ta emot hjälp, han är oerhört rädd för att ses som en börda.

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 13 Jul 08:59

#12

Snöigahästar: Jag bortser från dina kommentarer.

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 13 Jul 09:02

#13

NELJ skrev 2017-07-12 22:22:11 följande:

Jag förstår det. Får du nån hjälp själv av sjukvården?

Har inte vänt mig till sjukvården själv ännu, men det kanske blir aktuellt snart.

Har en vän jag pratar mycket med och än så länge räcker det, tack för din omtanke

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 13 Jul 09:17

#14

NELJ skrev 2017-07-12 14:54:20 följande:

Jag undrar om ni inte båda blandar in relationen för mycket i hans mående. Jag tycker att en människa som har en depression inte ska fatta stora beslut, som att starta eller avsluta relationer, i alla fall innan den värsta fasen är över. Därför verkar hans beslut att bo hos en kompis lite överilat. Det vore kanske bättre om han var hemma men att han fick göra som han ville ett tag och inte känna press att vara en partner till dig. Stanna i sängen och titta på film en hel dag, äta fil till middag utan sällskap, sova i eget rum etc tills medicinen verkat ett tag.

Nelj: Detta du skrev hjälpte mig/oss jättemycket. Min sambo har sagt att han känner krav från mig när han är hemma, han har inte riktigt kunna säga vad för krav och jag har inte förstått för jag har inte tyckt att jag ställer några krav. Men det du skrev om att bara vara, äta middag själv, sova eget rum osv fick mig att börja tänka. I min iver att vilja hjälpa så blir det istället för mycket, när jag föreslår att vi ska göra saker till helgen så blir det istället en börda/krav för honom att han måste leva upp till det för min skull, små saker som jag inte tänker på omvandlar han till krav, självklart skulle han inte göra det om han vore frisk men nu blir det så. Om jag säger att det är han som får komma på vad vi ska ha till middag blir det ett krav, han vill kanske som du skrev, inte ens äta middag, att jag säger hur mycket jag älskar honom eller kallar honom för hjärtat osv blir jobbigt förstår jag nu.

Vi hade ett jättebra samtal tack vare dig! Han har tidigare sagt att jag inte förstår honom, vilket jag inte gjort, men nu kom vi mil närmare varandra.

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 13 Jul 19:13

#16

NELJ skrev 2017-07-12 14:54:20 följande:

För min del tog det en dryg månad med upptrappning av medicinen innan jag "tinade upp" och kunde se solen efter ett drygt halvår med depression. Sedan tog det ytterligare flera år innan det jag bar på kändes hyfsat bearbetat med både kbt och psykodynamisk terapi.

Menar du att det tog en månad från det att du fått dosen höjd eller från det att du började med medicinen?

Kvinna med deprimerad sambo

Äldre 13 Jul 19:22

#17

Finns det fler som har erfarenheter av detta? Hur lång tid tog det för dig att börja känna att det vänder? Eller du som partner till deprimerad, när märkte du att det gick åt rätt håll?

Jag är också nyfiken på vilket sätt medicinen hjälper? Börjar man se lite möjligheter istället för bara pessimism? Grubblar man mindre?

När känslorna så småningom börjar komma tillbaka hur är det? Kommer en känsla i taget eller kommer alla samtidigt men lite grann?

Jag har tusen och en funderingar som ni märker så vill gärna ha så många svar som möjligt.

Deprimerad sambo utan känslor

INNEHÅLL