Deprimerad sambo utan känslor
Han är i en kris nu, det är svårt att forcera det och försöker han är risken stor att det bara blir bakslag. Vid en depression blir man okänslig och självisk. Positiva känslor letar sig inte upp genom den tunga lera av ångest och mörker som finns i kroppen. Det är en sjukdom som är jättejobbig för omgivningen men det är viktigt att man inser att det är en sjukdom. Hans person finns kvar men sjukdomen tar just nu över. 
Jag undrar om ni inte båda blandar in relationen för mycket i hans mående. Jag tycker att en människa som har en depression inte ska fatta stora beslut, som att starta eller avsluta relationer, i alla fall innan den värsta fasen är över. Därför verkar hans beslut att bo hos en kompis lite överilat. Det vore kanske bättre om han var hemma men att han fick göra som han ville ett tag och inte känna press att vara en partner till dig. Stanna i sängen och titta på film en hel dag, äta fil till middag utan sällskap, sova i eget rum etc tills medicinen verkat ett tag.
För min del tog det en dryg månad med upptrappning av medicinen innan jag "tinade upp" och kunde se solen efter ett drygt halvår med depression. Sedan tog det ytterligare flera år innan det jag bar på kändes hyfsat bearbetat med både kbt och psykodynamisk terapi.