Skilj dig inte!

Å andra sidan slipper barnen växa upp i en kärlekslös och dysfunktionell familj om man skiljer sig. De får sin egen karta om hur relationer ska se ut hemmifrån och då behöver man fundera på vad man skickar med dem ut i livet.

Menar du att man ska vara kvar i ett förhållande,som innebär psykiskt och fysiskt misshandel framför barnen?Och hur mår barnen i sånt,blir rädda och skadade livet ut?

Jag håller absolut INTE med. Skilsmässan var det bästa som kunde hänt både oss vuxna och barnen. Vi mår alla bättre efter än vad vi gjorde under äktenskapet. Äntligen har barnen två fungerande och lyckliga föräldrar, vilket de inte hade de sista åren av äktenskapet. Självklart var det en omställning för barnen till en början men idag mår de riktigt bra. Det är klart att jag ibland kan sakna barnen på min barnfria vecka men oftast går det riktigt bra. Jag gillar att vara mamma varannan vecka och att få vara jag varannan vecka. Rätt skönt efter att ha varit mamma i nästan 20 år, att äntligen kunna få börja vara mej själv. Alla barnen kommer och går mellan oss föräldrar som de vill även om det är varannan vecka så mitt i allt kan de komma hem till mej och umgås några timmar fast de ska vara hos pappan och vice versa. 

Det är ju det du gör "Visst finns det ett fåtal lyckliga skilsmässor men min erfarenhet från min egen och vänners är att de tyvärr är få" "Skilj dig inte!"

Terapi?

Det är bättre att du ber om råd för att lösa situationen eller läser hur andra gör.

www.familjeliv.se/forum/thread/63767898-stodgrupp-for-partner-till-narcissistisk-personlighetsstorning/

Du kan bara tala för din egen situation. Vad du känner är inte samma som andra som skiljer sig känner.

Och att man blir så deppig av att vara ifrån barnen, det är inte jag. Det måste man också få säga faktiskt. Jag vet att barnen har det superbra när de är hos sin andra förälder, jag är aldrig oroad över vad som sker där. Jag kan lätt få fatt i dem om jag vill, då ringer jag dem ju bara och vi bor i samma stad. Jag och exet har en bra relation, inga problem. 

Jag är inte alls övertygad om att det är bra att stanna i en dålig relation bara för att man själv vill vara med barnen alla veckorna. Kan man jobba upp relationen, så visst absolut, men det du skriver, att de var så dålig, do är nog skilsmässa ett bra alternativ. Barn mår inte bättre av att växa upp i ett hem där det osar "dålig relation" i väggarna (sånt märker barn), än att växa upp varannan vecka hos varje förälder (förutsatt att båda föräldrarna funkar så klart, finns forskning på detta). 

Det här handlar om dina egna känslor TS och det får ju alla hantera efter en skilsmässa. Om du däremot oroar dig över om barnen inte har det bra hos den andra föräldern så kan jag bättre förstå vad du skriver, men då är det ju DET du ska adressera, inte att det: "kostar mer känslor och energi att vara ifrån sina barn än vad det någonsin gjorde att leva i en dålig relation" 

"Jag föll konstigt från min motorcykel och skadades av min hjälm. Använd inte hjälm! Det är inte värt det!"

Jätte bra att ni försöker tänka utanför boxen men det är lite som att köra motorcykel. Ganska så säker framfart om det inte vore för alla andra dåliga förare som inte ser sig om.

Med andra ord, skit bra att ni är överens nu men spola fram tiden 1-3-5 år så har ni garanterat nya partners och det är inte säkert dom vill spela efter era regler. Och dom kanske också har barn som går i skolan osv. Tro mig, jag lever det livet just nu.

Min (nya) fru har barn med sitt ett ex och det fungerar lite så där, men det är mer hennes ex nya fru som vägrar att samarbeta. Sen har jag mitt ex som jag har barn med och även om jag kommer överens med henne som tycker jag inte om hennes nya man.

Så jag förstår att det finns många valmöjligheter nu men det hinner ändras ganska fort när nya partners kommer in i bilden. Det är då det funkar bäst med en vecka av och en vecka på.

Det är bara att gilla läget...

Det finns alla möjliga varianter på växelvis boende och det man väljer för stunden måste inte alltid vara det enda alternativet tills de är stora.

Känner åtskilliga som växlar var tredje dag när barnen är små, förändrar det vartefter de växer och när de är stora nog får barnen gå som de vill mellan. Bara ett av alla valmöjligheter...

Växelvis boende är inte hugget i sten med varannan vecka.

Då får man gilla läget helt enkelt. Och göra det bästa utifrån det som är. Och tänka på att barnen växer och snart har egna åsikter.

På vilket sätt kan den andra föräldern göra ditt liv surt efter separationen. Visst, många försöker göra det i början. Men nästan alla människor orkar inte djävlas i längden, orkar inte krånglar till runt barnen, eftersom det drabbar de själva också. Säger du att ditt ex har gjort ditt liv surt långfristigt?

Okej, med min äldste sons pappa hade jag också en hel del bekymmer, han sabbade en hel del. Men, numera, med mer livserfarenhet skulle jag inte ge honom chansen att göra så.

Och? Varför bryr du dig? Du har ju skiljt dig för att slippa honom. Mitt ex gjorde också så där den första tiden. Jag ignorerade det helt, så det blev tråkigt för honom. Något jag skulle rekommendera dig också. Nästa gång han mailar anklagelser eller blir arg i telefon, säg bara något som "Var det något som gäller barnet (eller ännu mer konkret), annars har jag annat att göra?"  Om han är skicklig på att hålla kvar dig ändå, hitta på något som du måste rusa till GENAST.

Frågan är ju också: Borde det inte vara värre att leva med en sån man? Det tycker jag i alla fall.

Fast så där beter han sig bara för att han kan och ingen sätter stopp för honom. Han får därmed "bevisat" att det lönar sig och att han har rätten på sin sida. (fast så inte är fallet)

Så länge du och andra omkring er tillåter honom att göra så här så är det så här det kommer att se ut.

Det är ju inte skilsmässan som är orsaken till detta utan för att han är en jäklig person . När du inte längre bor med honom och tar hans skit hittar han andra ursäkter till att bete sig som ett arsel och utöva makt.

Hoppar in här utan att ha läst tidigare kommentarer, men jag måste bara säga att det där är det mest själviska och dumma rådet jag någonsin hört! Om du är i en dålig relation så kommer dina barn märka av det. Du skiljer dig alltså inte för DIN skull, utan för DINA BARNS skull! Mina föräldrars skilsmässa var det bästa som någonsin hände mig, och jag kan lova att inget barn kommer tacka dig om du väljer att leva i en relation som är riktigt dålig. Barn märker sånt och det kommer bara göra att dem mår dåligt hemma.

Genom att skaffa barn så lovar du dina barn att de ska få ett så bra liv som möjligt. Vill du verkligen att dina barn ska må dåligt hemma för de känner av energin mellan mamma och pappa? Att du saknar barnen är oväsentligt. Jag vet att det låter hårt, men dina barn förtjänar det bästa du kan ge dem, och om det betyder att du måste ge upp kvalitetstid med dem så får det vara så. Ni kanske är jättebra föräldrar när ni är ensamma, men tillsammans funkar det inte. Då är det dags att skiljas.

Så man ska vara tillsammans med någon man inte älskar längre som man har en dålig relation med som man troligen skaver sig med för att slippa må dåligt ensam? I det flesta fall känner man sig dålig ensam för att man inte hur man ska hantera ensamheten och att inte ha sina barn där helatiden dvs personen ser om sitt egna känslospektra och vill hellre leva under samma tak med barn som kan likväl må dåligt pga att de känner av de negativa känslorna i boendet, bråkar föräldrarna så är det mer regel att de gör det.

De som känner sig mindre delaktiga, stressade och känsligare - är det för att de är ensamma eller för att de helt enkelt inte tagit tag i sin situation mer än att flytta? Ibland kräver det att man jobbar psykiskt och kanske även byter andra saker som jobb osv.

Jag tror inte att man ska jämföra "vanliga" familjer med familjer där föräldrarna är väldigt elaka mot varandra, det är inte samma fördelar för barnen och de ser inte lika på föräldrarnas konflikter.

5 år efter skilsmässan har hon fortfarande inte lärt sig att hantera när han jävlas, hur hade det varit med stress och oro om hon inte skiljt sig?

Hur mycket har barnen fått säga till om när det gäller umgängesschemat?

Barnen har ju märkt att han är elak mot dig, vill de ändå vara hos pappa lika mycket?