Körkort på receptbelagda mediciner

Nja, däremot kan man få flera uttag med intervall tex. Funkar bra även med starkare preparat där läkarna kan vara oroliga att det ska missbrukas då det inte går att hämta ut innan intervallet.

Får man då 6 intervall på 2 månader behöver man bara ett besök hos läkaren per år, om allt funkar bra :) svagare grejer behöver ju inte ens vara på intervall utan bara flera uttag, men det brukar å andra sidan inte vara svårt att få en ny läkare att skriva ut heller!

Ja, för vissa mediciner skulle det funka.

Nej, det känns för osäkert. Speciellt gällande tyngre preparat. Min morfar samlade på sig tabletter under en längre tid och begick därefter självmord. En uppföljning och regelbunden kontakt med läkare hade kanske kunnat förhindra detta. Så riskerna är för stora, även om antagligen de flesta hade skött sin medicering exemplariskt.

Alltså, nej, den tror jag inte på.  Alldeles för enkelt att kunna hämta ut hundratals tabletter morfin på det viset och... ja.... alla vet vad man kan göra med morfin.....

Och nej. Det tycker jag inte. Vem ska avgöra vem som har rätt till det här "körkortet"? Och eftersom de flesta åkommor man medicinerar mot behöver kontrolleras då och då så vore det rätt illa att bara släppa medicinerna lösa utan att någon har koll på vad någon äter, hur mycket, hur ofta, hur länge och hur det påverkar kroppen.

Däremot kanske det borde finnas ett system där ansvarig läkare får ett meddelande när man gör sista uttaget och ringer upp patienten och rådgör om fortsatt handläggning och behandling. För just Levaxin kanske det räcker med en automatisk kallelse för provtagning och därefter uppföljande telefonsamtal, om man inte själv vill träffa läkaren.

Helt ärligt skulle jag nog snarare önska att LÄKARNA var tvungna att ta körkort om vikten att SKÖTA medicineringen för sina patienter med kroniska sjukdomar, istället för att efter otaliga undersökningar/behandlingar - flera år efteråt komma på någon helt egen idé på medicinering som patienten redan innan vet inte fungerar - för att man redan provat det, och mer därtill. Finns alldeles för många läkare som vill "visa fram fötterna" och ska gå in och pilla på medicineringar som är både ordinerade och har fungerat i åratal, för att dom inte har blekaste om vad dom egentligen pysslar med. Tycker jag skulle vara viktigare att komma tillrätta med.

Ja, den som skulle kunna få ett sådant körkort ska ju i så fall ha läkarutbildning. Alla som får receptbelagd medicin har ju en ansvarig läkare. Det är den läkaren som kommer ta smällen när den här "ansvarsfulla" patienten schabblar, kanske börjar visa tecken på demens, och använder medicinen på fel sätt. Den vuxna människan kanske inte alls är särskilt klok, kanske är hen rädd för sjukhus och struntar i att gå till läkaren trots att det behövs. Så har plötsligt den vuxna och kloka patienten livsfarligt höga nivåer av medicinen i blodet, kanske dör, och vem är det som då åtalas för vållande till annans död eller så? Jo, läkaren, som skrev ut medicinen på livslångt recept, men inte följde upp det.

Även den klokaste av människor kan drabbas av demens, psykisk ohälsa, utmattning, allt sånt som gör det svårare att sköta sin medicinering på egen hand. Inte ens apotekarna eller läkarna får ju hämta ut medicin de inte har på recept, och de om några borde ju vara godkända för ditt "körkort" och redan ha den möjligheten.

Ja, det blir lite av en annan debatt, men tycker du även då att det är okej att exempelvis unga med psykisk sjukdom ska kunna avsluta sitt liv med? Min morfar var inte fysiskt sjuk, utan en alkoholiserad deprimerad man som ville hämnas på min mormor för att hon inte lät honom dricka mer eller hänga med sina otaliga älskarinnor längre. Det är en komplicerad och infekterad historia så det är inte det lättaste att kortfattat förklara.

Medicinerna som han överdoserade var antidepressiva som han tog både för att lindra hans missbrukssug och depression. Visst var självmordet till viss del planerat, men det berodde på psykisk ohälsa och inte fysisk, så han hade kanske kunnat bli hjälpt för jag tror inte psykisk ohälsa (som depression) är helt obotbart. Frågan blir, ska psykisk ohälsa räknas som en relevant anledning att få ta sitt liv? Ska exempelvis jag då som har samma psykiska grundsjukdom som min morfar (dock inget missbruk) få ta mitt liv under en depressiv period? Jag är under 30 och min morfar tog sitt liv slutet av 50-årsåldern (samma år som jag föddes).

Nej, han hade inte skrivit något testament eller ens självmordsbrev.

Jag tror verkligen att vi behöver regelbunden uppföljning från läkare och att få självmedicinera känns oerhört riskfyllt. Jag såg nyligen en dokumentär om läkemedelsmissbruk i USA och där verkar det vara mycket lättare för individen att få recept utskriva och mindre kontroll på hur individerna sköter sin självmedicinering. Tydligen så är kraftiga missbruk av läkemedel vanliga där och dödsration från överdoser högre än från knark

Jag vet inte hur många läkare jag haft under 15 år!! Jag har vart inskriven på öppen psyk och haft en heeeel del olika preparat, många olika benzo bla i hög dos som jag lagt av med helt på egen hand utan problem. När jag blev utskriven och var tvungen att gå till vanliga VC blev det enorma problem för att få ut Zolpidem (Stilnoc, Imovane) för mina sjuka sömnbesvär. Detta preparat är en lika allvarlig som en sockerbit för min del, men VC behandlar det som om det vore VÄRSTA KNARKET... Trots min gamla medicinlista, diagnoser och intyg så har VARENDA läkare jävlats! Jag är sååååååå trött att behöva upprepa mig för varje ny läkare.

Så ja, oss med dokumenterade diagnoser och medicin vi haft över 10 år ska borde få ett tillstånd att bara shoppa loss på Apoteket

Jo, men det handlar ju om det yttersta ansvaret. En läkare är skyldig att meddela transportstyrelsen om deras patient inte är förmögen att köra bil längre till exempel, men är inte den som fattar beslutet att dra in körkortet. Ingen blir ordinerad alkohol eller chips, men man blir ordinerad mediciner. Och någon måste som sagt vara ansvarig. Det är upp till var och en om de vill ta medicinen eller ej, men gemene man kan inte avgöra lämplig dos och frekvens. Det handlar ju om att skydda patienterna från skador orsakade av felaktig medicinering. Att blanda in bilar, alkohol och socker i det här blir rätt konstigt.