Onormalt att vara kär i sin man??

Klart det inte är. Det som är onormalt är att tro, som så många unga gör, att förälskelsen är hela historien och fly sin kos när förälskelsen går över i kärlek.

Eller som min bror brukar säga om sitt förhållande: "Jag älskar varje dag, men kär är jag bara ibland, Det hade blivit tröttsamt om man var störtförälskad jämt, det kräver för mycket energi."

Haha bra skrivet! Spot on, faktiskt

Exakt så är det!

Måste vara ett undantag här då. Jag är som sagt inte det varje dag men hade jag inte haft dessa känslor så finns det ingen anledning till att fortsätta. Om det tar slut efter ett tag.

Kan ju vara en grej att man syftar på olika saker också. För en del är förelskelse/vara kär samma sak. För mig är det två olika saker där förälskelse är något som är i början av en relation och upp tills nyhetens behag har lagt sig. Att vara kär är en mer ihållande grej, som kanske inte konsumerar ens ta kar/känslor på det sätt som en förälskelse gör, men som ändå finns där och gör relationen en romantiskt sådan än enbart vänskaplig. Och ibland kan jag ändå svämma över i mina "vara kär" känslor för min sambo och det kan nästan påminna om förälskelsen. Precis som Aniie skriver, men att det är inte där konstant liksom (gud vad jobbigt! Hade inte fått något gjort haha).

Så ni kansle bara definerar det på olika sätt? Vet att flera av mina vänner ser det på andra sätt än hur jag gör. Är ju väldigt subjektivt då det inte riktigt finns någon enhetlig definition.

Då är jag också onormal. För jag är fortfarande kär i min sambo efter över 20 år, ibland är jag även förälskad

Vi har 16 år tillsammans och nog tusan är jag fortfarande kär i min man. Ibland med stark passion och ibland lite mindre. Kan inte tänka mig ett liv utan honom!