Hur låter man bli att bry sig/bli irriterad

Han kanske inte tycker att det gör något om barnens vänner har koden. Du skriver inte vad det är för åldrar på alla barnen? Alldeles oavsett så är det förstås så att med ett mindre barn bland många större barn så måste man som förälder ha koll just för att äldre barn inte alltid tänker på att ta undan efter sig eller se till att dörren är stängd eller vad det nu kan handla om. Det är heller inte deras uppgift utan något som får läras in i den mån det är rimligt och allt utöver det får läggas till föräldraansvaret. 

Blir du sur och grinig också när dina egna barn gör något misstag, är slarviga eller helt enkelt försumliga av ointresse eller kanske för att de har något roligt för sig och impulskontrollen tagit över? Eller gör dina barn aldrig något i den stilen?

Fem barn i familjen. Hans två, dina två och ett gemensamt.

Varför skaffar man ett barn med någon man tycker har såna brister som förälder?

Tjata på din man istället, så får han antingen städa upp efter sina tonåringar (plus köpa nytt smör/ost/bröd för att de stått framme så länge att de blivit dåliga) eller så får han själv tjata på tonåringarna.

Du kommer bara bli "gnällkärring" om du tjatar på hans tonåringar, bättre att sätta in stöten hos pappan och ge honom ansvaret för sina egna barn. Så länge som du plockar, städar och tjatar så fattar han inte hur mycket extra jobb det blir för dig, han måste uppleva det själv för att det ska gå in hos honom.

Tror att det bästa du kan göra är att ta med dig dina två äldre barn och åka bort några dagar. Låt mannen ta hand om ert gemensamma barn och samtidigt passa upp på sina tonåringar, då trillar nog polletten ner.

Nu var det inte aktuellt att lägga till kodanvändare, utan att ungarna delade ut koden till höger och vänster. Även OM mannen varit ok med att de lämnade ut den, så hade ts nej vägt tyngst.

Hur många brukar gå och dela ut dörrnycklar till kreti och pleti?

Ungdomarna gav koden till sina vänner. Jag skulle tro, jag hoppas i alla fall - att det är relativt få som betraktar sina tonåringars vänner som "kreti och pleti".

Sådana är dock inte mina erfarenheter.

Hur som helst känns det inte särskilt konstruktivt att diskutera saken med dig vidare. Vi tycker olika, jag har inte barn som umgås med kreti och pleti och om jag hade haft en man som sagt nej till en bagatell som att vissa vänner har koden till hemlarmet så hade inte hans nej vägt tyngre i mitt/vårt fall och det var ditt påstående om hur det ska vara och hur du tycker och försökte fastslå hur det är som jag vände mig emot.

Ts verkar intresserad av och mottaglig för dina råd så jag tänker mig därför att ni har mer gemensamt vad gäller synen på bonusbarn och de "bör" behandlas än vad du och jag och ts och jag har.

Om hennes irritationsnivå kommer att sjunka av vad ni kommer fram till låter jag emellertid vara osagt.