Hur låter man bli att bry sig/bli irriterad

Ja, hur låter man bli att låta sig störas? För det första, jag tycker att man slutar begränsa sig, de situationer du beskriver kan göra vem som helst rädd, inte ska du då oroa dig över om du höjer rösten då. Var dig själv och skit i om ungen gnyr sen över att du skäller. Gny lär han göra vad du och andra än gör.

För det andra, lämna resten till pappan. Orättvisa behandlingar och dylikt, det som inte är livsfarligt eller direkt drabbar dig, låt det ligga på pappans axlar. Tala öppet om det, låt de andra barnen, även hans andra barn, få veta att du ser vad som pågår men att du inte vet vad du ska göra, att det är pappans val. Jag tror att du och de andra barnen har mer att vinna på att öppet kunna tala om hur situationen är.

För det tredje, för att inte låta dig störas, jag brukar tänka att det är pappans val vad för slags barn han vill släppa ut i världen, en otrevlig egoist som inte lär vara vuxen ens i vuxen ålder, (men förhoppningsvis blir det människa av ungen en dag ändå).

Har du inte pappan med dig fullt ut så tycker jag att du ska retirera helt och låta pappan dra lasset själv. Låt pappan plocka upp helt själv efter sitt barn. Det kan kännas bättre för dig själv att göra så. Bara se på när det skiter sig helt för dom. För du har ju försökt och pappan påstår ju att han håller med dig men visar i handling något annat. Låt honom stå för det och stånga inte dig själv blodig i väggen över det. (Det kommer för övrigt inte att skita sig helt för dom, dom löser det men det är rätt skönt att släppa ansvaret där det hör hemma.)