• Anonym (Olycklig)

    Sorg efter skilsmässa

    Blir tagen av att läsa ditt inlägg - för dina känslor liknar mina till stor del. Har också lämnat en relation efter mååånga år, och har hamnat i ett bottenlöst hål av sorg. Skrivit här några gånger, men orkar inte ta alla kommentarer kring att man får skylla sig själv när man lämnar utan rätt anledning (våld eller otrohet från partnern). Jag har inget svar till dig, men funderar själv på att söka hjälp/terapi efter sommaren. Flera års försök, ältande och gråt har tärt så mycket - att när separationen skedde fanns inte kraft kvar att få till ett bra avslut. Jag är den onda boven och jag har inte kraften att hjälpa mitt ex. Alltså lever vi i ett vakum som varken leder framåt eller bakåt. 

    Den krossade kärnfamiljen kan aldrig återskapas i annan tappning. Och även om jag försöker backa tillbaka så kommer det aldrig att bli bra. Mitt ex är en bra person som jag verkligen älskar. Men är inte en person som jag vill umgås med dagarna i ända (olika intressen, olika sätt att vilja sköta hemmet, oförmåga att kunna prata om personliga/känsliga/intressanta saker) och vill inte vara intim med. Om mina orsaker är "nog" eller om jag skulle bitit ihop och nöjt mig kommer jag aldrig få svar på....

    Förut var jag olycklig i en familj, nu är jag olycklig i en splittrad familj. 

    Mina tankar är ändå: 
    - Man gör så gott man kan i varje givet ögonblick (det man förmår just då).
    - Man er inte hela pusslet från början, så efterkloka kommentarer är jävligt lätta för andra att komma med.
    - Det är sällan en persons fel att en relation inte fungerar.
    - Alla är inte gjorda för varandra. Passade man ihop i sena tonåren så kanske man inte passar ihop i medelåldern....
    - Det går inte backa bandet, man måste göra det bästa utifrån hur det är just nu (just detta är det jag själv har svårast med - ältar och fantiserar om hur jag skulle gjort annorlunda).

    Hoppas att du hittar kraft att återfå glädjen. Och hoppas att du kan prata öppet med din nuvarande partner. För är det något jag tror kan rädda en relation så är det förmågan att prata med varandra!

Svar på tråden Sorg efter skilsmässa