Jag körde med att jag redan vid några månaders ålder berättade sagor för barnen när det skulle tröstas eller om vi bara satt och mös. Kunde vara om vad som helst egentligen men med en lugn och "mysig" röst. Sen allt eftersom barnet kunde sitta och vara med mer så började jag läsa böcker anpassade till åldern. Även om inte läste med så lät jag det ta den tid det krävdes för att ha läst igenom boken. Mycket för min skull för att få kvalitetstid utan något annat som stör!

När min äldsta blev äldre (3,5 nu) så utvecklades den påhittade sagan till ett ramverk i sagan som alltid börjar på samma sätt och slutar på samma sätt. Den är en jätteviktig del för honom i hans läggningsrutiner och det är jättemysigt att få den tiden med honom varje kväll

Du ska absolut ha henne i knät, så att det blir en mysig upplevelse för henne - att ni tittar i böcker/läser tillsammans som en enhet. I början är hårda pekböcker bra, och kanske sådana där man också trycker på en knapp för att få fram ljud av exempelvis djur eller fordon. Förvänta dig inte för mycket av henne i början, utan prata om bilderna och hjälp henne sätta ord på det som finns på bilden. "Titta vad är det? En elefant! Och vad är det? Elefantens näsa, den heter snabel. Vilken lång näsa. Var är DIN näsa?" och så pekar man på den och skojar lite. När barnet blir lite större är till exempel böckerna om Bu och Bä, eller Totte och Malin uppskattade. Gå gärna till biblioteket och se vad som finns att låna.

Jag har en son i samma ålder. Vi har läst för honom länge och han älskar böckerna. Dock inte alla. Bäst går det med böcker med tjocka blad som han själv kan bläddra, och som har kortare berättelser på rim. Jag tror att han uppfattar rimmet och rytmen i språket och tittar fascinerat, ler etc. Vi fick T.ex. boken "Bilen säger brum" av Lotta Olsson som gåva från stadsbiblioteket, men i bokhandeln finns massor av bebisböcker med färgglada bilder och rim.

Ett annat tips är böcker där man trycker för olika ljud. Väldigt uppskattat! Vår son har börjat härma råmandet i en bok nu - supergulligt!

Jag sitten antingen med honom i knäet, alt i skräddarställning där hans rumpa är mellan min kropp och fötter, eller också så sitter han själv på golvet.

Sen är det klart, mycket av leken är också att bita på boken och slänga den i golvet.

Har du provat att gå till bibblan med din bebis? Där finns massa spännande och andra barn som läser. Kanske kan det stimulera?

Utöver åldersanpassade pekböcker har jag läst mycket poesi för mina bebisar. Det fattar de ju inget av förstås men jag tänker att det är mysigt för dem att jag babblar på och roligt att det blir lite annorlunda rytm mot prat eller prosa.

Toppen att du tänker läsa för ditt barn, det kommer hon vinna mycket på.

När mina barn var små så låg vi mycket i sängen och kramades, sjöng, läste, masserade och gungade tillsammans.
I allt det där blev ju läsandet invävt och sen när dom blev lite större så övergick det mer och mer till enbart läsning.
Du ska absolut ha henne i knäet, kroppskontakt är en viktig del, och är hon den lite rastlösa typen, som har svårt att sitta still. 
Gör en kuddhörna med några leksaker hon kan pyssla med medan hon lyssnar och så kan hon få röra sig lite eller krypa upp hos dig som hon vill.
Lässtunden ska ju vara en mysig positiv stund för er båda. 
Så gör det så lätt som möjligt för er båda. 

Vi började läsa tidigt för våra barn. Det är 6 och 9 år nu.

Jag gick med i Gobokrm som skickade böcker varje månad. De följde barnets ålder.

Men böcker med knappar så det låter är bra. Ofta gillar barn ordböcker med bilder av djur.

Sångböcker är väldigt poppis på mitt jobb. Vet inte var vi köpt dom med det kan man säkert googla. Det är en barnvisa på varje sida och så finns det böcker med sånger som heter tex. Bockarna Bruse, Blinka lilla stjärna osv. Finns flera olika.

Barnets intresse kommer så småningom.

Vi har alltid läst innan läggdags, men även på dagtid.

Läste mycket för dottern, alltid vid nattning men även vid andra tillfällen. Hon läser mycket i vuxen ålder.

Det måste vara så svårt att vara förälder idag när allt verkar vara ett problem...

Pekböcker med ljudknappar körde jag i den åldern :)

Tack för alla tips! :) Det låter som att böcker med ljud och böcker med sånglekar skulle vara bäst nu. Hon är förtjust i sånglekar där man gör grejer med henne tex prästens lilla kråka. Det vore bra med någon bok där det inte är jättemycket rörelser men något litet (så man ändå kan hålla boken samtidigt). Vilka är era favorittips på sådana böcker och böcker med ljud? Hon är inte speciellt intresserad av tex djur eller fordon så jag vet inte vad som vore bra. Mat är hon mycket intresserad av men det låter ju inte så mycket :)

Tror ni det är bättre med pekböcker med bara en bild per sida eller flera bilder per sida om man ska ha såna?

Hannie, inget problem men bra att få tips av andra.

Säger nog inte så mycket. Mina föräldrar läste inte för mig eller mina 3 syskon, men så fort vi kunnat läsa själva har vi börjat läsa mycket och gör ännu i vuxen ålder.

Det finns böcker för små barn där texten är barnvisor. Till exempel den här:

www.bokus.com/bok/9789129676716/lilla-snigel/&gclid=EAIaIQobChMIw4TG25Sf1QIViawYCh0FkAAaEAQYBCABEgKLqfD_BwE

kanske kan sångläsning locka ditt barn?

Att läsa för sina barn är jätteviktigt, men alla barn är olika. I ditt barns ålder är dock det talade språket viktigare än det lästa. Genom att prata med ditt barn, peka och visa att du bryr dig om det, så bygger du upp dess intresse för kommunikation. Tids nog kommer ditt barn att hitta till böckernas värld...om du vill det. Efter många år på förskolan, har jag nu gått tillbaka till att jobba som lärare på mellanstadiet och jag har reagerat på hur många barn som ogillar böcker. Detta tror jag mycket beror på att vi vuxna tvingar på dem böcker när de egentligen inte vill. De har inte fått chansen att inse vilken skatt böckernas värld är. När de lär sig läsa, så måste de traggla med den jobbiga läsningen och då är det än viktigare med högläsning.

Mitt tips är att använda kommunikationen in i böckernas värld. Se det inte som en lässtund från pärm till pärm, utan mer som en stund då ni umgås ihop med en bok. Det får inte vara några krav, utan bara njutning. Jag tror även att det är jätteviktigt att hålla i läsningen i många år och vara porten in till mer avancerade böcker. Jag själv har läst första Harry Potter boken för mina barn och för båda resulterade det i att de själva läste resten. Än idag försöker jag läsa de böcker de läser, för att kunna samtala med dem och hjälpa dem förstå det de läser.

Det är även viktigt att tänka på sin högläsningsteknik och eget intresse för boken samt stunden med barnet. Är jag som läsare engagerad, så är det mycket lättare att fånga barnet. Låt det vara lite knasigt.

Jag kan även tipsa om att låta barnet läsa böcker för dig. Oftast när jag ber barn på förskolan att göra det, så säger de först att de inte kan läsa. Du kan läsa bilderna säger jag då och efter ett tag kan barnet läsa böcker själv. Då gäller det att ta sig tid att lyssna på berättelsen när barnet vill läsa för dig, men även låta barnet få egentid med boken. Det kan bli väldigt bra och intressanta berättelser, som inte har ett dugg med bokens skrivna berättelse.

Satt med pekböcker utan text eller med text.. läste dock inte vad som stod utan berättade om bilderna.

Titta där är en rund boll och ankan.. gjorde kvackljud.
Var med i goboken och fick nya böcker varje månad och vi tittade i dem jämt. Jag berättade och pekade på det som jag pratade om .. typ räknade fjärilarna eller om färgerna...
Tillslut så var de så pass med att de själva kunde peka på vad som var vad och räkna, färger, ljud osv

Mina barns första favoritbok har varit Knacka på, där jag och snart de själva, knackar på varje dörr för att sedan "öppna" den och se vad som finns där bakom. Som sagt kul när det händer saker i boken. De gillade också böckerna om Max. Lycka till!

Jag läste för mina från det de var nyfödda och tills dess att de inte längre ville. När de var späda läste jag allt jag läste för egen del högt för dem. Ledare, artiklar, fackböcker och skönlitteratur. På det sättet var de redan lyssningsvana när jag övergick till litteratur anpassad till deras ålder.

Mina barn är tio och elva nu, och riktiga bokmalar. Det är inte länge sedan jag slutade läsa varje kväll för dem - har jag tur får jag läsa en kort bok för någon av dem om de har svårt att somna (tycker själv att det är så mysigt!).

Men jag läste inte på "vanligt" vis när de var runt halvåret. Nån mjuk bok fanns det nog som de kunde leka med. Men mest gjorde jag sångramsor (typ Rida ranka), sjöng eller läste rimmade ramsor/dikter för dem. I antologier som Barnkammarboken finns mycket bra.

Jag tror egentligen inte att den fysiska boken är jätteviktig från början. Det börjar ju med språket, och för små barn är rytmer kul också. Barnet i knät, liggande på rygg kanske, ögonkontakt, positiva upplevelser av sång, rim och ramsor. 

Utveckla med pekböcker och korta historier så småningom!

Jag läser ännu inte alls för min 1,5 åring. Han har lite pekböcker som han gillar men oftast handlar det om att prata om 2-3 sidor och sedan byta bok.

Däremot 5-åringen läser jag massor för. Lillkillen ligger ibland med och lyssnar upp emot 4 sekunder men stannar gärna i rummet och leker medan jag läser.

10-åringen är en riktigt bokmal och plöjer massa böcker själv.

Båda de stora barnen började jag läsa för i 3-årsåldern.

Min son har varit fascinerad av böcker så länge jag kan minnas. Började med ljudböckerna. De med en knapp som man trycker på så kommer olika läten etc. Tror han var runt 8-9 mån när han bläddrade runt i dom själv. Jag har läst sedan han var liten. Några månader. Även om han inte förstår eller hänger med hela tiden så har jag läst högt när vi myst i soffan eller om han suttit i sin babysitter t ex. Pratat mkt med honom om saker. Benämnt etc. Har även läst bara han befinner sig i rummet och lekt med annat. Då och då stannar han själv upp och kommer och lyssnar mer intensivt en stund och sen iväg igen.

Idag är han snart 2 år och kommer med böcker titt som tätt och vill att vi läser i eller tittar i tillsammans. Allt från bara bilderböcker till sagor. Babblarnas böcker är populära nu och böcker med siffror och färger.

Lycka till. Läs på

Vid 8 månader är nog de flesta barn för små för böcker. Mina har blivit intresserade runt 1-1,5 år. Man märker när de har ro och intresse att sitta och se på lite bilder och vilja härma djur tex. Jag har läst jättemycket för mina barn.

Beror ju helt på barnet skulle jag säga. Men om ni har ett barn som är taggad på att vara där ensam så gissar jag att det räcker med ett kort gemensamt besök antingen innan eller på morgonen.

Om du vet vilken förskola han ska börja på kan du väl ta kontakt med den för att höra generellt kring inskolningar för äldre barn.

Vi har varit kontakt med förskolan, men de säger ingenting förrän allt är klart med alla antagningar. Och min arbetsplats är så klart nyfiken på hur jag ska jobba efter sommaren

Men det brukar finnas flexibilitet? Jag har bara skolat in små barn och då har det varit benhårt med att man ska följa schemat eftersom många barn ska skolas in och man behövt hålla på schemat av den anledningen.

På vår förskola har de inte varit benhårda kring inskolningen utan de har varit flexibla utifrån barnens behov.

Vid en inskolning fick jag vara kvar i två veckor eftersom mitt barn inte ville bli lämnad, med ett annat barn var jag med i en dag och sen gick jag hem och hade jour från soffan😀

Vi får hoppas på flexibilitet då. Barnet kommer inte uppskatta att gå halvdagar och ha mig i hasorna 😅

På "mitt" dagis har vi skolat in många 4-5-åringar. Första dagen brukar det bara vara ett par timmar och föräldern är kvar. Då passar vi på att utbyta information, kolla jobbtider och allergier bl a. Nästa dag avgör föräldern och barnet om föräldern ska stanna eller inte. Då blir det en halvdag. I bästa fall kör vi för fullt från 3:e dagen, men det går förstås inte med alla barn. För en del tar det längre tid.

Det finns inte möjlighet att köra fullt redan dag två?

Beror helt på barnet. 

Vi utgår alltid från barnet och deras behov. Vissa barn, som gått på förskola innan, klarar sig med en kort inskolning medan andra har krävt upp till två veckor. Det beror helt enkelt på barnet.  

Du får ha i åtanke att ditt barn ska börja i en helt ny miljö; med helt nya barn och pedagoger. Hur ditt barn reagerar på det vet man inte först förrän inskolningen är i gång. 

Som jag skriver, hade barnet varit ett par dagar äldre, hade det varit skola som gällde och där finns ingen inskolning hos oss. Jag känner också mitt barn och min närvaro skapar mer osäkerhet i sådana här situationer. Helt nytt blir det inte heller. Några kamrater från gamla förskolan följer med till den nya. 

Du får helt enkelt vänta på förskolan och sedan utgå från deras rutiner och regler. Det är ingen här som kommer kunna ge dig svar eller direktiv. Vi kommer endast kunnat ge dig svar utifrån hur vi jobbar och det gör ju inte direkt så att du kan ge svar till ditt jobb. 

Du får helt enkelt vänta på svar från förskolan och sedan ringa och diskutera inskolningen med dem. Tråkigt att de inte kan ge dig svar än men de har ju också angett orsak.

Det är lite stressande då det är för sent att ta ut föräldradagar och semestrar redan är satta. Därför söker jag svar från sådana som kanske varit med om det eller skolat in femåringar som pedagoger. 

Vi skolade in äldsta barnet på förskola när hon var 4,5. Hon hade aldrig gått förskola, vi hade just flyttat (tillbaka för min del) till Svergie. Hon är allmänt ganska blyg och introvert och var ovan vid större grupper på hyfsat liten yta, så det tog hela första veckan med en av oss föräldrar där, men måndagen efter var hon ok med en halv dag ensam och på tisdagen gick on fullt.

När vår lilla var i samma ålder stängde förskolan för renovering och barnen delades ut i förskolorna runtomkring. Hon behövde ingen inskolning alls, det blev en halv dag första dagen mer för föräldrarnas skull. Det var både kända barn och känd personal från den gamla förskolan på den nya så det behövdes inte.

Det kanske är lite det de väntar på i nya förskolan, TS? Att se hur många barn från gamla förskolan som kommer dit? Då kan det vara lättare att lista ut hur mycket tid barnen behöver i inskolning.

Att mitt barn är redo för att lämnas ensam första dagen, oavsett antal kompisar (egentligen ingen kompis som går dit, men några barn från samma förskola) är jag inte det minsta osäker på. Det jag egentligen undrar är om förskolan planerar inskolningen utefter att barnen bara går vissa inskolningstider? Att det liksom inte går att lämna barnet eftersom personalen är upptagna med inskolning.